Monday, 30 April 2018

Learning Styles... Lär stilar

This is a post in both English and Swedish... the English comes first - due to the original post this is inspired by is written in English... and then under will come Swedish...

The Atlantic: The myth of learning styles

This post is one of those that for me is a little confusing... because the title says learning STYLES - plural... and I am all about the fact that there are a hundred languages, many ways to approach something, many ways to learning... and that we have different strengths and preferences for these various styles... I lean on Gardner and Malaguzzi for this....

This article by Olga Khazan is actually focussing on the idea that children/people possess just one learning style - that we are visual or auditory etc... using the research by Neil Fleming in New Zealand during the 1990s (there are links in the original article)

Now this goes back to the idea of one of a hundred languages again, even though it might be a preferred language and not just the one "language/style" fits all sort of approach that Malaguzzi lamented in his poem, "Hundred Languages".

The article goes on to debunk the myth that we have just one learning style... I happen to struggle with the evidence presented as proof of this...

The thing is, they’re not. Or at least, a lot of evidence suggests that people aren’t really one certain kind of learner or another. In a study published last month in the journal Anatomical Sciences Education, Husmann and her colleagues had hundreds of students take the vark questionnaire to determine what kind of learner they supposedly were. The survey then gave them some study strategies that seem like they would correlate with that learning style. Husmann found that not only did students not study in ways that seemed to reflect their learning style, those who did tailor their studying to suit their style didn’t do any better on their tests.

as you see from this quote from the article the evidence comes from not how the children learn but how they perform in a test. Is there a confusion between memory and learning... all the examples given are related to tests or memory - which tend to rely on a child's ability to remember.
Also if children are raised in a system that trains them in a specific style then of course this will become their default over time... even if they prefer other ways of learning... but again preparing for a test/exam is also quite different from learning.

I am not at all saying that this proves that we have a learning style, what I am saying is that we have an old fashioned approach to measuring what learning is, and I wonder how this impacts research?

I am of the belief that if we learn in a variety of ways then we have the opportunity to process the world around us on a deeper level - if we are able to access knowledge in more than one way then we are going to have a more diverse approach to interpreting knowledge too... to be able to see it from different angles... Of course this is not scientifically proven... it is just a theory of mine. Theory gained through experience of working with children for over 20 years and since 2013 working philosophically with children where we not only tried to share knowledge in a diverse manner, but also to experiment with holding philosophical dialogues - not just verbal exchanges, but through action, art, music, dance, play, non-verbally etc etc. We found a mix of all these approaches worked best for all, rather than focussing on just one or two of them.

So my thoughts...
yes to not just one style per person, that we benefit from multiples approaches to learning,

and no to measuring learning in the form of tests. Tests are about what a child can remember not what they have learned, children who struggle with memory (for a whole variety of reasons) are never going to be given a proper chance to share what they have learned in this manner.

and yes to that we have preferred ways to learn (and that might not always be the optimal for school learning) - but that we still need to expose children to other ways of learning and experiencing the world and expressing their opinions... as they might discover a new style they like or excel at and also to keep their learning diverse.

and no to a one size fits all - by this I mean the kind of learning that prepares children for tests rather than allowing children to really explore and learn - for me this kind of learning is ROTE, RECITATION and INSTRUCTION (which all can be valuable parts of a learning process, but the focus should not, for me, lie here)



På svenska...

Inlägget är en av de som för mig är lite förvirrande ... för titeln berättar om STYLAR- plural ... och jag tror stark om att det finns ett hundra språk, många sätt att närma sig något, många sätt att lära ... och att vi har olika styrkor och preferenser för dessa olika stilar ... Jag lutar på Gardner och Malaguzzi för detta... Denna artikel av Olga Khazan fokuserar faktiskt på att barn/människor bara har ett inlärningssätt - att vi är visuella eller auditiva osv ... med hjälp av Neil Flemings forskning i Nya Zeeland under 1990-talet (det finns länkar i originalet artikel) Nu går det tillbaka till tanken på ett hundra språk igen, även om det kan vara ett föredraget språk och inte bara ett "språk/stil" passar alla - som Malaguzzi beklagade i sin dikt "Hundra språk". Artikeln fortsätter att avslöja myten att vi bara har en lärande stil ... Jag råkar tycker att fakta som presenteras som bevis i artikeln är svårt att svälja...
Saken är, det är de inte. Eller åtminstone tyder mycket på att människor inte är en viss typ av elev eller annan. I en studie som publicerades förra månaden i tidskriften Anatomical Sciences Education hade Husmann och hennes kollegor hundratals studenter att ta VARK enkät för att avgöra vilken typ av elev de förmodligen var. Undersökningen gav dem sedan några studiestrategier som verkar som om de skulle korrelera med den lärande stilen. Husmann fann att studenterna varken studerade på det sätt som tycktes reflektera sin inlärningssätt, de som skräddarsydd sin studie för att passa sin stil gjorde inte bättre på sina test. (jag har översatt texten)
som ni ser från det här citatet från artikeln kommer bevisen inte ifrån hur barnen lär sig men hur de utför ett test. Finns det en förvirring mellan minne och lärande? ... alla givna exempel är relaterade till test eller minne - som tenderar att förlita sig på ett barns förmåga att komma ihåg. Också, om barn är upptagna i ett system som tränar dem i en viss stil så blir det naturligtvis detta standard över tiden ... även om de föredrar andra sätt att lära sig ... samtidigt det skiljer sig enormt mellan att lära sig något och att plugga något inför ett test. Jag säger inte alls att det här visar att vi har en lärande stil, det jag säger är att vi har ett gammaldags sätt att mäta vad lärande är, och jag undrar hur det här påverkar forskningen? Jag är övertygad om att om vi lär oss på olika sätt har vi möjlighet att bearbeta världen runt oss på en djupare nivå - om vi kan få tillgång till kunskap på mer än ett sätt kommer vi att få en mer mångsidigt sätt att tolka kunskap för att kunna se det från olika vinklar ... Naturligtvis är det inte vetenskapligt bevisat ... det är bara en teori jag har. Teorin har uppnåtts genom erfarenhet av att arbeta med barn i över 20 år och sedan 2013 arbetar filosofiskt med barn där vi inte bara försökte dela med sig kunskap på ett mångsidigt sätt utan också experimentera med att hålla filosofiska dialoger - inte bara verbala utbyten utan genom handling, konst, musik, dans, lek, icke-verbalt osv, osv. Vi upptäckte att en blandning av alla dessa metoder/stilar fungerade bäst för alla, snarare än att fokusera på bara en eller två av dem. Så mina tankar ... ja till inte bara en stil per person, att vi drar nytta av multipla metoder för lärande,
och nej till att mäta inlärning i form av test. Tester handlar om vad ett barn kan koma ihåg, inte vad de har lärt sig, barn som kämpar med minne (av en mängd olika skäl) får aldrig en riktig chans att dela med sig av vad de har lärt sig på detta sätt. och ja det har vi föredragna sätt att lära oss (och det kanske inte alltid är det optimala för skolundervisning) - men att vi fortfarande måste exponera barn för andra sätt att lära och uppleva världen och uttrycka sina åsikter ... som de kan upptäcka en ny stil som de gillar eller utmärker sig på och också för att hålla deras lärande olika. och nej till en storlek passar alla - med detta menar jag den typ av lärande som förbereder barn för test snarare än att låta barn verkligen utforska och lära sig - för mig är denna typ av lärande ROTE (utantillärande), RECITATION (redogörelse) and INSTRUCTION (instruktion/undervisning) (som alla kan vara värdefulla delar av ett lärande process, men fokusen borde inte för mig ligga här)

Undervisning är ett märkligt ord för mig... eftersom det klinga något gammaldags när man översätta den till engelska... det betyda "to teach"... men luta mer åt träna, instruktion... men det finns andra tolkningar också... fostran, uppfostran, bildning, utbildning. Jag anta att vi måste fundera på vilken stil av "undervisning" vi vill ha - eller en blandning?






No comments:

Post a Comment