Wednesday, 13 June 2018

The story of "excellent sheep" (The future of preschools part 2)

This is part two in the series "The Future of Preschools/Fötskolans Framtid" - you can see the first post here (på svenska efter bilden)

I wrote about education as an institution - with its walls around - and how we need to be jumping up to see over the wall... to see what other possibilities there are rather than just protecting what is within.
I want to tear these walls down and create something new... something that some schools are already doing and are starting to to do (Backa Friskola will be opening their holistic school after the summer - breaking down the walls between lessons so that students can have a transdisciplinary approach to learning)

These walls make me think of the walls around the preschool (school) - and how often learning is seen as something that happens within the walls in a specific way... and how over the years that learning is being encouraged more and more to happen outside - often in a space that is walled or fenced in - and there are those that are taking the learning out into the free nature (its not just forests, you know, it can be any kind of natural environment that can enable learning).

Over the years I have worked at settings with and without their own outdoor playspace - and I have written about this many times... but will mention again that even if we are designing outdoor spaces for children, they are still fenced in - it is still that institution wall around it.
Working without an outdoor playspace meant that we as educators and the children became a part of the society - not just within the walls looking out at the world around us, with excursions into it to give the children experience... we were actually out there in the world every day. No longer were we being told that one year olds cannot go out on excursions (which I have been told at just about every setting that has a outdoor space... and the 2 year olds get to practice going out before at age 3 they are really ready) - as we did not have a choice... what we discovered is that the adults had to rethink how the outdoors should be used, how we go on excursions, what is the purpose, what are the youngest children capable of, what are they interested in - the competence of children was illuminated by the adults having to rethink, and to look at the situation with fresh eyes.

During the last few weeks I have been chatting with Erik Kenyon about philosophy with children and how to include children with autism - and also exploring how to do this with the very youngest children. he, like myself, have come to the conclusion that the methods that are available out there might work fine with older children already "trained" in the school system, but for the youngest play has to be the main tool. I would like to think that if children were not being trained to see learning in a specific way, then the play approach would be the best approach for all ages as it is more about exploration - the whole child, not just certain cognitive parts...

Erik shared a pdf of an article he wrote - you can read it here - and it struck me how relevant it was to this series about the future of preschool (and school). (all quotes in this post come from the pdf)

we are raising a generation of “excellent sheep” who flourish amid standardized tests but are increasingly unable to think for themselves
I think this is a problem not only for the children/students but also for the teachers... I think they/we have been within this system of being "excellent sheep" that we follow the status quo, we forget to look over that wall and see that the grass is different on the other side...
So not only do we need to encourage children to start thinking for themselves, the educators need this support too.


This is why philosophy with children is such a great tool... by learning how to become a facilitator we are also learning a new way to be an educator... a more democratic approach. This philosophical approach, where play features heavily, creates a sense of equality... where we all listen to each other with respect... children and adults alike. What I saw, and also Erik saw, is that the children take these values they pick up during the philosophy sessions and started applying it to their play... I created play and learning situations that allowed them to practice the skills they needed for the philosophy sessions - the learning week was fuelled by play but interwoven - transdisciplinary - Original Learning. 
The problem, we suggest, is that today’s teachers are in such a rush to give students the answers that they are not allowing them time to ask the questions. As a result, students cannot find the “deep structure” of issues. Bodies of knowledge thus strike them as disconnected facts, quickly forgotten

This is why philosophy with children helps... it enables the teacher to slow down enough to allow the children to start thinking of questions... shifting the learning from product based (filling the child with known content/knowledge) to process based (exploring learning together). By starting philosophy with children in preschool children are gaining the skills (and the teachers at the same time) they need for critical, creative and empathic thinking... all skills that are repeatedly shared online as skills needed for the future.
But it is not enough to just start with this philosophical approach in preschool, it needs to be continued throughout school. This approach not only allows children to explore learning, but also to learn how to socially interact with others in a positive way. What i noticed was that children with autism and other diagnoses did not have to adapt to the norm... instead the norm met them half way... all the children learned to accept each other... they understood that each child brought something different to the group, the learned how to listen with respect... and that included listening to the needs of a child with autism.. I, as teacher, did not have to be the child's crutch to make sense of the world, the whole group did that with me. All the children took responsibility in ensuring that they were not adding to the problem (sensory etc) so that all children could participate.
This of course did not happen over night... I was with this group of children for almost 4 years from when they were 2 and 3 years old until they left for school. it was a process... and relationships was an essential part of this, trust is essential - and in the words of Jools Page - professional love is essential. To share ideas, to challenge ideas, to learn from each other there needs to be a feeling of security. So philosophy is not just a academic training session or an event that you pop into the week... it requires the whole child, the whole teacher, professional love. In a sense it is holistic... the child needs to understand themselves and be open to others, they need to develop relationships with the adults and children around them, and also develop an understanding of the world... philosophy helps with that, but the rest of the pre/school week also needs to support that.

 On what Wartenberg calls the ‘teachercentered’ model, the teacher knows the content, the students don’t, and the teacher’s job is to pour knowledge into students’ empty minds. By contrast, Wartenberg articulates a learner-centered model, which recognizes that children are people with their own interests, concerns and ways of approaching things.

So to avoid turning children into sheep, we need to start with ourselves as educators, and also the preschool/school. I am influenced by Malaguzzi and the Reggio Emilia Approach - and the third teacher (the learning space as an educator) is an important part of that. it is not just about changing our understanding of children, learning and teaching... we need to rethink the learning spaces too... how do they encourage a learner-centred model rather than a teacher-centred model? How does the room encourage the whole child to participate, to develop relationships, trust and interaction? Are there a variety of spaces for meeting... and what do the children meet? Meeting each other, the world, materials, experiences, emotions...
we need to be intentional in the design of the space as well to create a third teacher that encourages listening, critical, creative and empathic thinking, and also the sharing of ideas and learning.

For instance, “Why should we share?” This question, which may seem simple, can be answered in a number of different ways, each of which has been defended in the philosophical literature: a.An authority told me to do it (relativism / divine command theory) b.It makes my friend happy (altruism) c.It makes me happy (egoism)  d. It makes everyone happy (utilitarianism) e.It treats everyone fairly (deontology / rights-theory)  By choosing questions that we adults cannot answer conclusively, we set the stage for children to have substantive disagreements and make them our peers in very real ways.
As educators we need to be looking for process questions... questions, as Erik writes above, that we, as adults, cannot simply give a right-wrong answer... but gives room to explore ideas together as equals. This approach demands that as educators we get to know the children/students we work with so that we can better understand how to ask these questions. We learn their interests (as the question needs to be meaningful to those participating), we learn how they interpret questions, we learn what vocabulary they understand (as they need to be able to understand the question) etc... this might mean playing with questions during planning time - not only to find the right question to ask, but also to think of possible avenues the children might take and to prepare with extra questions to keep on supporting the children in their thinking... especially in the early days when the children need the educator to model this... eventually they become better and better at asking the questions themselves too. We also need to think about questions and the possible avenues, because as an adult you need to be prepared to talk  about and support the direction the children take it... and some topics are harder for some adults than others (taboo, or sensitive... death etc). If you do not feel comfortable with that possible direction, then maybe another question should be posed (or another educator asks it) - so that it is the children that lead the the dialogues, and not the adult that is controlling it (we need to guide it, not control it).

The Project’s most lasting benefit is perhaps how it has transformed the culture of the school. While lesson plans carefully designed around philosophical puzzles provided the opportunity to practice new skills and nurture various perspectives, it was only after these skills and perspectives became second nature that the project really took off. Our children took the driver’s seat, asked their own questions and engaged each other in thoughtful, rule-governed dialogue. When it comes to the content curriculum, such students are well poised to see connections between ideas and to retain what they have learned, for the simple reason that they are teaching themselves.
The future of preschool needs to be about creating a child centred learning environment... abut changing the role of the educator... and the above quote also shares what I learned... that it takes time... that the adults need to practice this approach for it to become second nature and for this democratic approach to learning really kicks into gear.
it is OK to feel nervous about the approach, it is OK to make mistakes, as that is part of learning for children and adults, but we need to keep at it, to get better, to allow it to become second nature.

Philosophy with children, for me, is not just about encouraging children/students to think, and not to be "excellent sheep" but also for the adults, the educators to break free from the "excellent sheep" approach... and once free from that it is so much easier to jump and look over that wall..

although that being said... if the leader sheep is to jump and look over the wall, and find a way to get across the other side... the other sheep will follow... they are smarter than what we think...
sheep in Yorkshire (my place of birth, funnily enough) - not that I am saying I am a sheep or anything... haha.

suggested links at the bottom of the page...


Jag skrev om utbildning (skola/förskola) som en institution i den första delen av denna serie (länken finns högst upp) - med sina väggar runt - och hur vi måste hoppa upp för att se över väggen ... för att se vilka andra möjligheter det finns istället för att bara skydda vad som redan finns inom. Jag vill riva ner dessa väggar och skapa något nytt ... något som vissa skolor redan gör och börjar göra (Backa Friskola öppnar sin holistiska skola efter sommaren - bryta ner väggarna mellan lektioner så att studenterna kan ha ett tvärvetenskapligt förhållningssätt till lärande) Dessa väggar får mig att tänka på väggarna runt förskolan (skolan) - och hur ofta lärande ses som något som händer inom väggarna på ett visst sätt ... och hur under åren som lärandet uppmuntras mer och mer att hända utomhus - ofta i ett utrymme som är inhägnad - och det finns dom som tar lärandet ut i den fria naturen (det är inte bara skogar, alla naturliga miljöer kan möjliggöra lärande). Under åren har jag arbetat på förskolor med och utan egen gård - och jag har skrivit om det här många gånger ... men kommer att nämna igen att även om vi utformar gården för barn är de fortfarande inhägnade - det är fortfarande den institutionens vägg runt den. Att arbeta utan gård innebar att vi som lärare och barn blev en del av samhället - vi fanns inte endast inom väggarna som tittar utåt på världen runt oss, med utflykter för att ge barnen erfarenhet ... vi var faktiskt där ute i världen varje dag. Inte längre blev vi tillsagd att ett-åringar inte kan gå ut på utflykter (som jag har fått veta på nästan varje förskola som har en gård ... och 2-åringarna får träna att vara på utflykt för att vara vid 3 års ålder verkligen redo) - eftersom vi inte hade något val ... vad vi upptäckte är att vuxna var tvungna att ompröva hur utomhus ska användas, hur vi åker på utflykter, vad är syftet, vad är de yngsta barnen kapabla till, vad är de intresserade av - barnens kompetens upplystes - av de vuxna som måste ompröva och att titta på situationen med nya ögon. Under de senaste veckorna har jag diskuterat med Erik Kenyon om filosofi med barn och hur man inkludera barn med autism - och utforskar också hur man gör det med de allra yngsta barnen. Han har, som jag, kommit till slutsatsen att de metoder som finns tillgängliga där ute kan fungera bra med äldre barn som redan är "utbildade" i skolsystemet, men hos dom yngsta barnen måste lek vara det viktigaste verktyget. Jag tror att om barn inte tränades för att lära sig på ett visst sätt i skolan, så skulle lek strategin vara det bästa tillvägagångssättet för alla åldrar, eftersom det handlar om utforskning - hela barnet, inte bara vissa kognitiva delar. . Erik delade en pdf av en artikel som han skrev - du kan läsa den här- och det slog mig hur relevant det var för den här serien om framtidens förskola (och skolan). (alla citat i denna post kommer från pdf, och jag har översatt)
vi lyfter en generation av "utmärkta får" som blomstra bland standardiserade tester men blir alltmer oförmögna att tänka själva
Jag tror att detta är ett problem inte bara för barnen/eleverna utan också för lärarna ... Jag tror att dom/vi har varit inom detta system för att vara "utmärkt får" att vi följer status quo, vi glömmer att titta över väggen och se att gräset är annorlunda på andra sidan ... Så inte bara behöver vi uppmuntra barn att börja tänka för sig själva, även lärarna behöver detta stöd. Därför är filosofi med barn ett så bra verktyg ... genom att lära sig att bli en facilitator lär vi oss också ett nytt sätt att vara en lärare ... ett mer demokratiskt förhållningssätt. Detta filosofiska tillvägagångssätt, där lek spelar en stor roll, skapar en känsla av jämlikhet ... där vi alla lyssnar på varandra med respekt ... barn och vuxna. Vad jag såg, och även Erik såg, är att barnen tar dessa värden som de hämtar under filosofisamtalen och började tillämpa det inom deras lek ... Jag skapade lek och inlärningssituationer som gjorde det möjligt för dem att öva dom färdigheter dom-behövde för filosofi sessioner - veckoplanering var sammanvävda - tvärvetenskaplig - Original lärande.
Problemet, vi föreslår, är att dagens lärare har så bråttom att får svar på frågorna att de inte tillåter barnen att ställa frågor. Som ett resultat kan eleverna inte hitta den "djupa strukturen" av problem. Kunskapsorganen slår sålunda dem som bortkopplade fakta, snabbt bortglömda.


Därför hjälper filosofi med barn ... det gör det möjligt för läraren att sakta ner tillräckligt för att barnen ska börja tänka på frågor ... skiftar lärandet från produktbaserat (fyller barnet med känt innehåll/kunskap) till processbaserade (utforska lärande tillsammans). Genom att starta filosofi med barn i förskolan får barnen färdigheter (och lärarna samtidigt) de behöver för kritiskt, kreativt och empatiskt tänkande ... alla färdigheter som upprepas ofta online som färdigheter som behövs för framtiden. Men det räcker inte att bara börja med det här filosofiska tillvägagångssättet i förskolan, det måste fortsätta i skolan. Detta tillvägagångssätt tillåter inte bara barn att utforska lärande utan också att lära sig att socialt samverka med andra på ett positivt sätt. Det jag märkte var att barn med autism och andra diagnoser inte behövde anpassa sig till normen ... i stället mötte normen dom halvvägs ... alla barn lärde sig att acceptera varandra ... dom förstod att varje barn tog med sig något unikt till gruppen, de lärde sig hur man lyssnar med respekt ... och det inbegrep att lyssna på den autistiska barnets behov. Jag, som lärare, behövde inte vara barnets stöd, hela gruppen gjorde det med mig. Alla barn tog ansvar för att de inte skulle bidra extra till problemet (sensorisk etc) så att alla barn kunde delta. Det här händer naturligtvis inte över natten ... Jag var med den här gruppen barn i nästan 4 år från när de var 2 och 3 år gamla tills dom började skolan. Det var en process ... och relationer var en viktig del av detta, förtroende är viktigt - och med Jools Page ord - är professionell kärlek avgörande. Att dela med sig av idéer, att utmana idéer, att lära av varandra, kräver trygghet. Så filosofiska samtal är inte bara en akademisk träning eller ett "event" som du tillägger in i veckan ... det kräver hela barnet, hela läraren, professionell kärlek. På ett sätt är det holistiskt ... barnet behöver förstå sig själva och vara öppet för andra, de behöver utveckla relationer med dom vuxna och barn runt omkring dom och utveckla också en förståelse för världen ... filosofin hjälper till med det, men resten av för/skola veckan behöver också stödja det.
 På vad Wartenberg kallar "lärarcentrerad" -modellen vet läraren innehållet, eleverna inte, och lärarens jobb är att hälla kunskap i elevernas tomma hjärnor. Däremot artikulerar Wartenberg en elevcentrerad modell som erkänner att barn är människor med egna intressen, bekymmer och sätt att närma sig saker.
För att undvika att barn ska gå som får, måste vi börja med oss ​​själva som pedagoger, och även förskolan/skolan. Jag påverkas av Malaguzzi och Reggio Emilia Approach - och den tredje pedagogen (klassrummet som pedagog) är en viktig del av det. Det handlar inte bara om att förändra vår förståelse av barn, lärande och undervisning. Vi måste också ompröva utrymmet ... hur skapa vi en elevcentrerad modell i stället för en lärarcentrerad modell i den tredjepedagogen? Hur uppmuntrar rummet att hela barnet ska delta, utveckla relationer, förtroende och interaktion? Finns det en mängd olika utrymmen för möten ... och vad möter barnen? Möta varandra, världen, material, erfarenheter, känslor ... Vi måste också vara avsiktliga i vår design för att skapa en tredje pedagog som uppmuntrar till lyssnande, kritiskt, kreativt och empatiskt tänkande, samt delning av idéer och lärande.
Till exempel "Varför ska vi dela?" Den här frågan, som kan tyckas enkelt, kan besvaras på ett antal olika sätt, som var och en har försvarats i den filosofiska litteraturen: a. En auktoritet berättade för mig att göra det (relativism/gudomlig command theory) b. Det gör min vän glad (altruism) c. Det gör mig glad (egoism) d. Det gör alla lyckliga (utilitaristiska) e. Det behandlar alla rättvist (deontologi/rättighetsteorin) Genom att välja frågor som vi som vuxna inte kan svara på på ett visst sätt, ställer vi scenen för barn att ha meningsfulla diskussioner och gör dem till våra jämlika på väldigt äkta sätt.


Som pedagog behöver vi leta efter processfrågor ... som Erik skriver ovan, att vi som vuxna inte bara ställer en fråga som vi vet svaret till ... men ger utrymme att utforska idéer tillsammans som jämlikar. Detta tillvägagångssätt kräver att vi som lärare ska lära känna dom barn/elever vi arbetar med så att vi bättre kan förstå hur man ställer dessa frågor. Vi lär oss deras intressen (eftersom frågan måste vara meningsfull för de deltagande), lär vi oss hur de tolkar frågor, vi lär oss vad ordförråd de förstår (eftersom de behöver kunna förstå frågan) etc ... det kan innebära att man leka med frågor under planeringstiden - inte bara för att hitta den rätta frågan att ställa, men också att tänka på möjliga vägar som barnen kan ta och att förbereda sig med extra frågor för att stödja barnen i deras tänkande ... speciellt i de tidiga dagarna när barnen behöver pedagogen som förebild ... så småningom blir barnen bättre och bättre att ställa frågor själva. Vi måste också tänka på frågor och möjliga vägar eftersom man måste vara beredd att tala om och stödja den riktning barnen tar samtalet ... och vissa ämnen är svårare för vissa vuxna än andra (tabu eller känsliga ... döden etc). Om du inte känner dig bekväm med den möjliga riktningen, kanske en annan fråga borde ställas (eller en annan lärare frågar det) - så att det är barnen som leder dialogerna och inte den vuxna som styr det (vi behöver vägleda det, men inte kontrollera det).
Projektets mest bestående fördel är kanske hur det har förvandlat skolans kultur. Medan lektionsplaner som var omsorgsfullt utformade kring filosofiska pussel gav möjlighet att träna nya färdigheter och uppmuntra olika perspektiv, var det först efter att dessa färdigheter och perspektiv blev naturlig (lsecond nature) som projektet verkligen tog av sig. Våra barn tog förarsätet, frågade sina egna frågor och diskuterade med varandra i en tankeväckande, regel-styrd dialog. När det gäller läroplanen är sådana elever väl rustade att se kopplingar mellan idéer och behålla det de har lärt sig, av den enkla anledningen att de lär sig själva.
Framtidens förskola behöver handla om att skapa ett barn-centrerat läromiljö ... genom att förändra pedagogens roll ... och ovanstående citat delar också det jag lärde mig ... att det tar tid ... att vuxna behöver att öva detta tillvägagångssätt för att det ska bli naturlig och för detta demokratiska tillvägagångssätt att lära sig verkligen blir en redskap. Det är OK att känna sig nervös över tillvägagångssättet, det är okej att göra misstag, eftersom det är en del av lärandet för barn och vuxna, men vi måste jobba på det för att bli bättre, så att det blir naturlig. Filosofi med barn, för mig, handlar inte bara om att uppmuntra barn/elever att tänka, och inte vara "utmärkt får" - utan också för de vuxna/pedagoger ska bryta sig ur "utmärkt får" -metoden ... och när man är fri från det är det så mycket lättare att hoppa och titta över den där väggen .. men ... om ledarfåren ska hoppa och titta över väggen och hitta ett sätt att komma över den andra sidan ... kommer de andra fåren att följa ... de är smartare än vad vi tycker .. . får i Yorkshire (min födelseort, roligt nog) - inte att jag säger att jag är ett får eller något ... haha.

Suggested links Jools Page - Professional Love (she also has a book out, check it out, it should be essential reading for all working with young children) Bric Project - this is a post about a conference I attended last year where settings in Northern Italy, UK and Sweden participated in children being outside and a part of the community they lived in, rather than behind the wall of the institution.

No comments:

Post a Comment