Thursday, 5 July 2018

The political nature of the Reggio Emilia Approach...

in Swedish after the links
I am not a particularly political person... I have said this before... and this is not a post about politics - but this post does touch on the fact that education is a political entity.
It is through education that values are taught.
It is through education that history is taught... what is included, what is excluded, what bias, who is the narrator
It is through education that children are being prepped for society... especially in standardised education where there are right and wrong answers, an emphasis on filling the child with pre-approved knowledge rather than teaching children how to think creatively, critically and empathically..


The Reggio Emilia Approach was born out of a political situation... the parents of the city desiring a future where their children did not just follow fascist leaders but were equipped to make informed decisions of their own... to be able to choose what is right rather than just follow without question.
Carlina Rinaldi highlighted "how a teacher's work should be grounded in political belief and advocacy." (page 183, The Hundred Languages of Children, 1998)

When I said that I am not political it is more about the fact that I have not found a party that I feel truly represents me, it feels more like a case of choosing the lesser evil. I am about humanity - about equality - about respect and well-being.
I think there are many ways, in many cultures and many religions where this can be achieved.
I think that the human rights and children rights are good guidelines for how we treat each other.

I mean every single one of us knows that governments worldwide are looking for returns on their "investments" in early childhood and education. This can be seen in the curriculum, in policies in how much funding is poured (or not) into education. How research is continuously having to prove that it is economically worth while to invest in the early years - and that play and academics are often pitched against each other. Or that exams, revision, books, materials are becoming more and more a part of the financial side of things rather than being their to support children and teachers in there learning journey together - and more often than not the government (politics) is involved in which materials are used in the early years and schools.

How are teachers being trained? How much is being invested in this is also a political decision.

But surely what we all deem as important, as educators, especially those inspired by the Reggio Emilia Approach, is the voice of the child is what is the most important.
How do we enable the voice of the child to be heard by all... especially in political and social climates that do not value the child as much as we do?
What values are we wanting to communicate to children? Often, these days, I hear about "British Values" and "Swedish Values" and "Christian or Muslim Values" and "make America great again" - but what do all of these really mean? And aren't such statements political? Especially as far too often these days they are used in an exclusive way.

Being a British person who has lived my entire adult life in Sweden I have found that I am in a place where I feel both British and Swedish and neither. I spent six months in Australia, where I gave u telling people that I was British because I got sick of hearing about how I was responsible for bringing over certain species of flora and fauna that was harming the indigenous nature... I would like to point out that I have never taken any such thing over, and non of my family ever emigrated to Australia... so I am pretty sure it was the ancestors of the people accusing me...
But this is how prejudice works... whole stories are forgotten, only selected stories are repeated until they are accepted as the truth... this is politics...

For example the Shakespeare play "Richard III" was written and performed to confirm the rights of the Tudors on the throne... not because it was the truth, but to discredit the king that was defeated. History was re-written for political purposes and was thus taught afterwards in a warped way...
Just as the Vikings were always portrayed as warriors rather than the mostly farmers that they were... as the countries they invaded had a written history, while the Nordic countries only had runes (not as much writing, documenting of their history as in the counterparts in the rest of Europe).
If we look throughout we learned about the body and medicine - we will find it is heavily influenced by politics - hysteria being a medical condition that allowed women to be seen as inferior, weaker... and many other medical conditions that were "created" to allow child brides back in the day of the Romans...

So if facts are politically controlled... then we need to accept that education is too.

I think what we need to strive for is creating learning spaces that allows children to be aware of the world and the context that they live in... to be aware that they can make choices... to be aware of how to make informed choices (for me that means learning about all the stories and not a single story) - to be aware of how to treat other people with respect and that they have the right to be treated with respect themselves, and to be aware that we all have a responsibility to ourselves, to each other and to this planet we live on...

I think, this is something that, no matter where our political alignment falls, we can all agree...

the problem is that sometimes/often politics is not always aligned with human rights - or they are selective... and this is a worldwide problem.

So,  how do we, as educators, reconcile with the fact we teach young children, we are about protecting the rights of young children, we promote their learning and their development, we strive to keep them safe - and yet we can reside in the same country that does not do the same?
Do we simply agree because this is the society we have chosen? Do we protest because our society values our voice and listens? Do we agree because we are politically aligned to those making the decisions? Do we stand up and say I don't accept THIS?

And then the children we are with everyday... are we making the decision to teach them so that they follow the rules no matter what, because that makes a good citizen? or do we raise them to question and to do the right thing? How do we know what is the right thing? What values are we going to instil in the children so that their moral compass rings true?

The Reggio Emilia Approach was started by a group of parents, who called to Malaguzzi for guidance - so that their children would question authority and not just accept - but have the strength and courage to do the right thing. From a humanity point of view. So this approach of pedagogy is in a sense a political movement... and I think many forget that as they describe the aesthetics, and focus on the materials rather than the philosophy...

This is why I have liked using philosophy with children - with preschoolers and school aged children... because it has taught me, as an educator (and parent) to learn how to guide, to listen rather than direct the children... I am fully aware of the power I have, I am continually learning about the prejudices and bias that I carry with me - as part of my childhood, the city I was raised in, the schools I attended the experiences I have had etc... and I try to work out how they impact the children, and others around me, in order to give the children the freedom they need to be able to make up their own minds... how I can supply information that they need to be able to make balanced and informed choices. The philosophy sessions allow the children to value each other, value the ideas of others, become aware that we all have different opinions and that we can discuss them with respect... that best results are achieved when we listen to understand and not just listen to argue back... to be open to new ideas, to changing ideas but also be true to what you feel is right, to your values and for your truth to grow with your knowledge and experiences gained.
We should not stand still on a value if we learn or experience that it is unethical or inhumane... we need to allow ourselves to evolve...

Historically we need to only look at Copernicus and Galileo to see how complicated this can be... the Church did not like the fact that scientific knowledge(due to the fact that new technology allowed to see new things) meant that humans had access to the information that the sun did not revolve around the earth but that the earth was one planet of many that revolved around the sun... Copernicus lost his life... Galileo retracted - the church though kept the information that was useful to ship merchants and therefore was useful to making money - but made sure the information that threatened their power was kept secret from the general public.
My first degree is in history and ancient history... this is why the constant references to history...

I am not a person that thinks we should be teaching preschoolers about what right wing, what left wing is... or what radicals or extremists are... but I do think older children need to learn everything they possibly can about what various parties stand for - and also about foreign policies... our planet is a shared space... what you do in your part of the world is going to impact me in my part of the world, as well as others...

As a teacher, and as a parent, I want to equip my children so that they understand their context, they can feel a part of it - so that they can be responsible participants. I want them to be caring and empathic, I want them to treat others with respect, and demand to be treated with respect themselves. I want them to know that they are a part of the whole world (why I started the International Fairy Tea Party - so that children could connect with other children around the world... in their own language... play). I want them to feel safe, to be able to ask questions, to feel empowered, to feel competent, to be aware of their abilities and their potential and to be able to reach their potential. To be able to learn and to be able to PLAY.

Far too often to be able to provide the above to children we have to get political... not all children in the world are safe, not all children have access to education, not all children are respected, not all children get to play....

As an educator, being Reggio Emilia inspired... I feel I have also taken on the responsibility of ensuring the voice of the child is heard. Today. That they are active and valued participants of society today.
This is why I will protest when children's rights are violated. This is why I will speak out when I feel quality is not what it should be, and that we are capable of providing - we are all in different places in our learning journeys... but being closed to the information that staff and children are not thriving for me is totally unacceptable... especially when delivered with suggestions on how to help both... and I se many many amazing and brave educators striving to make it better for children and colleagues that are not being listened to... because of politics...

Below is a TEDtalk about the danger of a single story... I think EVERY person connected to education should watch this presentation by Chimamanda Adichi



Here are some more links to read on this topic, some by me, and some by others much more knowledgable about education and politics than myself... (in Swedish after the links)

Education Is Always Political
Learning to be Free - a post I wrote, and also got messages about the fact I used the word "occupied" - this is the exact point I am making... some stories will say that Palestine is occupied, others will not... we need to listen to all the stories for people to make their own informed opinion.
Story of a Stone - another post written in Palestine... this time personal stories remind me of the power we have as educators...
A short description of the Reggio Emilia Approach - written by me.
A difficult idea: Public schools are a political place
a paper exploring the socia-political impact of Dewey on Reggio Emilia... democracy as a basis of the pedagogy
New York Times...Reggio Emilia - this looks at the communist/socialist background of the area, briefly
How does political context shape education reforms and their success?
Gunnilla Dahlborg and Peter Moss have written a book called "Ethics and Politics in Early Childhood" - if you care to read more...

PÅ Svenska

Jag är inte en särskilt politisk person ... Jag har sagt detta innan ... och det här är inte ett inlägg om politiken - men det här inlägget berör det faktum att utbildning är en politisk enhet.
Det är genom utbildning att värderingar lärs.
Det är genom utbildning som historien lärs ut ... vad ingår, vad är uteslutet, vad fördomar, vem är berättaren
Det är genom utbildning att barn prioriteras för samhället ... särskilt i standardiserad utbildning där det finns rätt och felaktiga svar, en tonvikt på att fylla barnet med förhandsgodkänd kunskap snarare än att lära barn hur man ska tänka kreativt, kritiskt och empatiskt. .


Reggio Emilia förhållningssätt föddes ur en politisk situation. Några av stadens föräldrar önskade en framtid där deras barn inte bara följde fascistiska ledare men var utrustade för att fatta egna beslut ... för att kunna välja vad är rätt snarare än att bara följa utan fråga. Carlina Rinaldi betonade "hur en lärares arbete ska grundas i politisk tro och förtal." (sid 183, The Hundred Languages ​​of Children, 1998) När jag sa att jag inte är politisk handlar det mer om det faktum att jag inte har hittat en party som jag känner verkligen representerar mig, det känns mer som ett fall att välja det mindre onda. För mig det handlar om mänskligheten - om jämställdhet - om respekt och välbefinnande. Jag tror att det finns många sätt, i många kulturer och många religioner där detta kan uppnås. Jag tror att mänskliga rättigheter och barns rättigheter är goda riktlinjer för hur vi behandlar varandra. Jag menar att var och en av oss vet att regeringar världen över letar efter avkastning på sina "investeringar" i förskolan och skolan. Detta kan ses i läroplanen, i politik - i hur mycket finansiering finns tillgänglig (eller inte) i utbildning. Hur forskning måste ständigt bevisa att det är ekonomiskt värt att investera i de första åren - och lek och akademiska ämne står ofta mot varandra. Eller att prov, böcker, material blir allt mer en del av den ekonomiska sidan av saker snarare än att vara tillgänglig för att stödja barn och lärare i sin lärande resa tillsammans - och oftare är regeringen (politik) inblandad i vilka material används inom förskolan och skolan. Hur utbildas lärarna? Hur mycket som investeras i detta är också ett politiskt beslut.

Men vad vi pedagoger tycker, särskilt de som inspireras av Reggio Emilia, är att barnets röst är det som är det viktigaste. Hur aktiverar vi barnets röst att höras av alla ... speciellt i politiska och sociala klimat som inte värderar barnet så mycket som vi gör? Vilka värderingar vill vi kommunicera med barn? Ofta idag hör jag om "brittiska värden" och "svenska värderingar" och "kristna eller muslimska värderingar" och "make America great again" - men vad betyder alla dessa egentligen? Och är sådana uttalanden inte politiska? Särskilt när ofta används dessa frasar på ett exklusivt sätt. Att vara en brittisk person som har levt hela mitt vuxenliv i Sverige har jag upptäckt att jag är på ett sätt både brittiskt och svenskt men samtidigt ingen av dom. Jag tillbringade sex månader i Australien där jag slutade berättar för folk att jag var brittisk för att jag blev trött av att höra om hur jag var ansvarig för att föra över vissa arter av flora och fauna som skadade den inhemska naturen ... Jag skulle vilja påpeka att jag aldrig har tagit något sådant, och ingen av min familj har emigrerat till Australien ... så jag är ganska säker på att det var förfäderna till folket som anklagade mig ... Men så här fungerar fördomar ... hela historien glöms, bara valda historier upprepas tills de accepteras som sanningen ... det här är politik ... Till exempel Shakespeare-spelet "Richard III" skrevs och utfördes för att bekräfta Tudors rättigheter på tronen ... inte för att det var sanningen, utan att diskreditera kungen som besegrades. Historien var omskriven för politiska ändamål och lärdes därefter efteråt på ett förskjutet sätt ... Precis som vikingarna alltid porträtterades som krigare snarare än de främst bönderna som de var ... pga invaderade/flyttade till länder som hade en skriftlig historia, medan dom nordiska länderna bara hade runor (inte så mycket skrivande dokumentation av sin historia som i motparter i övriga Europa). Om vi ​​tittar igenom tiden och hur vi lärde oss om kroppen och medicinen - kommer vi att finna att det är starkt påverkat av politiken - hysteri är ett medicinskt tillstånd som gjorde att kvinnor kan ses som sämre, svagare ... och många andra medicinska tillstånd som var "skapade" för att tillåta barn-brudar på Romerska tiderna ... Så om fakta är politiskt kontrollerade ... då måste vi acceptera att utbildning också är.

Jag tror att det vi behöver sträva efter är att skapa inlärningsutrymmen som gör det möjligt för barn att vara medvetna om världen och det sammanhang som de bor i ... att vara medveten om att de kan göra val ... att vara medvetna om hur man kan göra informerad val (för mig betyder det att lära sig om alla historier/berättelse och inte en enda historia) - att vara medveten om hur man behandlar andra människor med respekt och att de har rätt att behandlas med respekt själva och att vara medveten om att vi alla har ett ansvar för oss själva, till varandra och den här planet vi lever på ... Jag tror att det här är något som, oavsett var vår politiska anpassning faller, kan vi alla hålla med om ... Problemet är att ibland/ofta är politiken inte alltid anpassad till de mänskliga rättigheterna - eller de är selektiva ... och det här är ett globalt problem. Så, hur förklarar vi att vi, som lärare, att vi arbeta med barn, vi skydda barns rättigheter, vi främjar deras lärande och deras utveckling, vi strävar efter att hålla dem trygga - och ändå kan vi bo i samma land som inte gör detsamma? Hålla vi helt med det samhälle gör? Protesterar vi på att vårt samhälle - värderar dom vår röst och lyssnar? Samtycker vi till alla politiskt beslut? Står vi upp och säger att jag inte accepterar DETTA? Och barnen vi är med varje dag ... fattar vi beslutet att lära dem så att de följer reglerna oavsett vad, för det gör en bra medborgare? eller erbjuda dom möjlighet att ställa frågor och gör det rätta? Hur vet vi vad som är rätt? Vilka värderingar ska vi införa i barnen så att deras moraliska kompass ringar sant? Reggio Emilia-metoden inleddes av en grupp föräldrar som kallade till Malaguzzi för vägledning - så att deras barn skulle ifrågasätta myndighet och inte bara acceptera - men har styrka och mod att göra det rätta. Ur mänsklighetens synvinkel. Så på det här viset är Reggio Emilia pedagogik en politisk rörelse ... och jag tror att många glömmer det när de beskriver estetiken, och fokuserar på materialet snarare än filosofin ...

Därför har jag gillat att använda filosofi med barn - med förskolebarn och skolbarn ... eftersom det har lärt mig, som en lärare (och förälder) att bli en guide, att lyssna snarare än att rikta barnen ... jag är fullständigt medveten om den makt jag har, jag lär mig kontinuerligt om de fördomar och bias som jag bär med mig - som en del av min barndom, den stad jag var uppvuxen i, skolorna, i de erfarenheter jag har haft etc ... och jag försöker utarbeta hur de påverkar barnen och andra runt omkring mig för att ge barnen den frihet de behöver för att kunna göra forma egna åsikter ... hur jag kan leverera information som de behöver för att kunna göra balanserade och informerade val. Filosofi-samtal tillät barnen värdera varandra, värdesätter andras idéer, blir medvetna om att vi alla har olika åsikter och att vi kan diskutera dem med respekt ... att bästa resultat uppnås när vi lyssnar för att förstå och inte bara lyssna för att kunna argumentera tillbaka ... att vara öppen för nya idéer, att byta idéer men också vara sanna mot vad man tycker är rätt, till sina värderingar och för sin sanning kan växa med sina kunskaper och erfarenheter. Vi borde inte stå stilla på ett värde om vi lär oss eller upplever att det är oetiskt eller omänskligt ... vi måste utvecklas ... Historiskt behöver vi bara titta på Kopernicus och Galileo för att se hur komplicerat detta kan vara ... kyrkan tyckte inte om det faktum att vetenskaplig kunskap (på grund av att ny teknik fick se nya saker) innebar att människor hade tillgång till den information som solen inte kretsade runt jorden, men att jorden var en planet av många som snurra runt solen ... Kopernicus förlorade sitt liv ... Galileo drog tillbaka sin forskning - kyrkan höll dock den information som var användbar för att skicka köpmän och var därför användbar för att tjäna pengar - men säkerställde att informationen som hotade sin makt var hållen hemlig från allmänheten. (Min första examen är i historia och antika historia ... det är därför de ständiga referenser till historia ...) Jag är inte en person som tror att vi borde undervisa förskolebarn om höger, och vänster osv ... eller vilka radikaler eller extremister är ... men jag tror att äldre barn måste lära sig allt de kan om vilka olika parties stå för - och även om utrikespolitik ... vår planet är ett gemensamt utrymme ... vad du gör i din del av världen kommer att påverka mig i min del av världen, liksom andra ... Som lärare och som förälder vill jag utrusta mina barn så att de förstår sitt sammanhang, de kan känna en del av det - så att de kan vara ansvariga deltagare. Jag vill att de ska vara omtänksamma och empatiska, jag vill att de ska behandla andra med respekt och kräva att de behandlas med respekt själva. Jag vill att de ska veta att de är en del av hela världen (varför jag började International Fairy Tea Party - så att barn kunde koppla ihop med andra barn runt om i världen ... på sitt eget språk ... lek). Jag vill att de ska känna sig trygga, kunna ställa frågor, känna sig bemyndigade (empowered), känna sig kompetenta, vara medvetna om sina förmågor och deras potential och kunna uppnå sina möjligheter. För att kunna lära och kunna leka.

Alltför ofta för att kunna erbjuda barn ovanstående måste vi bli politiska ... inte alla barn i världen är trygga, inte alla barn har tillgång till utbildning, inte alla barn respekteras, inte alla barn får leka. ... Som en pedagog som inspireras Reggio Emilia ... Jag känner att jag också har ansvarat för att barnets röst hörs. Idag. Att de är aktiva och värderade deltagare i samhället idag. Det är därför jag protesterar när barns rättigheter bryts. Det är därför jag kommer att tala ut när jag tycker att kvalitet inte är vad det borde vara och att vi kan tillhandahålla - vi är alla på olika ställen i våra inlärningsresor ... men om folk/chefer är stängda för information om det finns personal och barn som inte mår bra - är, för mig, helt oacceptabelt ... speciellt när de levereras med förslag på hur man hjälper båda ... och jag ser många många fantastiska och modiga pedagoger som strävar efter att göra det bättre för barn och kollegor som inte lyssnas på ... på grund av politiken ...






No comments:

Post a Comment