Saturday, 25 August 2018

Tips for sleep and rest in preschool...

(på svenska efter bilden)

Yesterday I updated a post I wrote a few years back about sleep and rest (you can read it here) and updated it to include a Swedish translation. This I re-shared and I have received a few questions about it that I will take up in this post.

One question was about what happens if you work with a child that obviously needs sleep during the day and yet their parents are adamant that they do not nap at preschool?

I have also encountered this several times over the years, the worst was a three year old child that literally could not keep awake and yet we were expected to ensure that he did not nap for the sake of the child's parent who said the child could not fall asleep otherwise.
I hated having to forcibly keep the child awake - it felt immensely cruel, so I asked my husband about what could I do.
As a sleep researcher he has a lot of understanding about how sleep works, the needs of sleep and the impact of this on the body (he has researched how sleep impacts reaction/cognition, the immune system among many other things... and one of his current studies is about autistic children and sleep). He was shocked to hear that we were having to keep him awake and emotionally reacted by saying sleep deprivation is a form of torture... hardly something I could use in a dialogue with the child's parent! But went on to say that I needed to talk to the parent about the  benefits of a nap for health and development and that a good compromise would be that if the child really needed to sleep to allow them to fall asleep and to wake them after 10 minutes. This 10 minutes would not impact the evening sleep but would allow the child to have a small recuperation. If the child did not wake up at this point, to allow them to sleep 10 minutes more and wake them then.
I presented this to the parent, the parent agreed and we tried it out one a four week basis, where we would document the naps and the parent would document the falling asleep in the evening. In this four week period we did not tell the parent if the child had napped or not, so that it did not bias the parent (I sometimes think that if a parent thinks their child is going to struggle falling asleep, the child picks up on that tension and then struggles to fall asleep).
What we noticed was that there was no correlation between problems falling asleep and naps... rather that on the days without these 10 minute powernaps there was a tendency to struggle with falling asleep.

My husband tells me this is to do with stress hormones... to stay awake when we are tired the body shuts down melatonin and increases adrenaline. If a child is overtired then this is the state that they are going to be in - also known as "second wind".
Having a short nap during the day can help avoid the need for second wind. Just as having a good bedtime routine is essential, with an appropriate wind down time for your child. Back when all three of my children were under the age of five we had a very clear bedtime routine - we did the exact same every evening, so that there was comfort in the predictability and also ensuring they got into bed at a decent hour so that they could meet their sleep needs. At weekends they still had rest time, even when they did not need to sleep, especially if we had busy days.
This did not mean we were not flexible... there were still the odd day here and there that we would stay up later or change the routine - this is partly because we are human and we live social lives, partly because being a parent of autistic children you also need to do things that break the routine, BUT at the same time I was doing these things before I knew my children are autistic. There is research to back up that a regular bedtime routine, where children go to bed at the same time every night is key to a good sleep hygiene... I think there are many preschool children that do not have that and then are expected to deal with a full social day in preschool with a sleep deficit.  (Check out the research by Monique LeBourgois on young children and sleep and also use the key words sleep routine if you want to find out more).

I have had parents tell me that their child/ren did not like rest time and could they be excluded. Again I informed the parents about the importance of sleep and rest on the immune system and for cognitive development and that we needed to support the child instead to overcome their discomfort of doing nothing for 30 minutes... to help these children become comfortable with their inner voice, and that the parents had to help them with this just as we did - ie we needed a united front. I found often that parents wanted their child to be happy, and became anxious when their child was expressing that they did not like something at preschool and therefore felt the need to fix it so their child could be happy again. This meant taking time with these parents to explain that through rest we were allowing the child's stress hormones to go down so that the afternoon's  would be easier for them to manage. What I realised with these anxious children during rest was that it was not so much that they thought it was boring, but the fact they did not want to fall asleep and miss something their peers would be doing. This was met by me talking with the children to promise that if they fell asleep during rest time (3-6 year olds) that I would wake them up at the end of rest time and ask if they wanted to get up or continue to sleep. This was a decision I made with the parents too, that if a 3-6 year old suddenly needed to sleep then I would give them half an hour and then wake up... that maybe the reason for this sudden sleep need was that they were in fact fighting off a virus, and this sudden extra sleep need was what their body needed to keep healthy. All of the parents I worked with agreed that I would do this...

  1. all children rest in a darkened room, lying down and quiet for 30 minutes.
  2. those children that slept could, those who did not sleep, rested
  3. children that fell asleep during rest-time, that did not usually, were asked at the end of the 30 minutes if they wanted to get up or sleep some more.
  4. children were woken up after 30 minutes
  5. if there was an extreme sleep need and the child was TOO sleepy to wake up then, we returned 10 minutes later to wake them up.
With the parents and children understanding this routine, and also why we rested and nap (I think it is important the children know why rest time is a part of the pedagogical day and not just part of the care routine that seems to be implied at most settings I have encountered) then parents and children started to relax... and there were less reports from parents about children not being able to fall asleep in the evenings on a routine basis (of course it will happen now and again if routines change, or there is stress, anxiety about something in their lives) and also those few children that found rest time boring or stressful because they did not want to fall asleep could relax and enjoy the 30 minutes... even to the extent that they would get up and say that felt good, or that 30 minutes went by fast, or I thought about this etc etc. It became a positive part of the day for all of us.
This of course takes time. It is not an overnight fix.

The part where children do not want to wake up - as there seem to be few parents that say, let them sleep as long as they want... usually its 2 hours, 1.5 hours, 1 hour or 30 minutes of sleep. Some children absolutely do not want to wake up when their parent chosen allotted time is up. This is when the 10 minute rule came in... we would gently try to wake the child and if we could see they were still in deep sleep we simply said, "I will be back in 10 minutes". Then we would try 10 minutes later. If the child was still in deep sleep we would come back ten minutes later again... usually by this time the child would wake more easily and naturally and not spend the  next half hour in a sort of daze that tends to happen when we drag children up from deep sleep because their parents have said a specific time.

The most important is that a child gets enough sleep over a 24 hour period. The nap should not interfere with the night sleep. This is why sleep is so important to discuss with the parents. a 1-2 year old should be getting 12-13 hours of sleep per 24 hours... 3-6 year olds should be getting 11-12 hours per 24 hours (the younger in the scale being on the higher end of the 11-12). This is for optimal cognitive, physical and emotional development and to keep the body healthy. There are also plenty of studies that say that children with too little sleep have a higher risk of obesity.
So as educators we need to find out how rest time is impacting this, and work with the parent - it is NOT about when the child goes to bed, but when they fall asleep and when they wake up.. the actual sleep. And yes we are all individual, so there will be some children who need more than this and some that need less... we need to observe the child.

Then there is the need to help children wind down. Many children these days are given access to screens - screens give of blue light which stimulate rather than allow the body to relax. This means in the 1-2 hours before bedtime children should not have access to i-pads, computers and other screens. I am not sure how this impacts preschoolers with nap time though. But maybe a good rule of thumb is not a screen during rest/nap time.

For you as an adult I recommend f.lux which is an app that makes your screen less and less blue the closer to bedtime it gets so that if you have to work on a screen late at night, it has less impact on your ability to fall asleep.

If you have any more questions... please ask...

Igår uppdaterade jag ett inlägg som jag skrev några år tillbaka om sömn och vila (du kan läsa den här) för att inkludera en svensk översättning. Och jag har fått några frågor om det som jag ska ta upp i det här inlägget.

En fråga handlade om vad som händer om man arbetar med ett barn som uppenbarligen behöver sova under dagen och ändå är deras föräldrar fast att dom inte få sova på förskolan?

Jag har också stött på detta flera gånger under åren, det värsta var ett treårigt barn som bokstavligen inte kunde hålla sig vaken och ändå förväntades vi se till att han inte sov för barnets förälder som sa att barnet inte kunde somnar på kvällen annars.
Jag hatade att jag tvungna att hålla barnet vaken - det kändes väldigt grymt, så jag frågade min man om vad jag kunde göra.
Som sömnforskare har han stor förståelse för hur sömnen fungerar, sömnens behov och dess inverkan på kroppen (han har undersökt hur sömn påverkar reaktion/kognition, immunsystemet bland många andra saker ... och en av hans nuvarande studier handlar om autistiska barn och sömn). Han var chockad att höra att vi var tvungna att hålla honom vaken och känslomässigt reagerade genom att säga att det är en form av tortyr att förneka sömn... knappast någonting jag kunde använda i en dialog med barnets förälder! Men han fortsatte med att säga att jag behövde prata med föräldern om fördelarna med en tupplur för hälsan och utvecklingen och att en bra kompromiss skulle vara att om barnet verkligen behövde sova att man kunde väcka barnet efter 10 minuter. Dom här 10 minuterna skulle inte påverka kvällssömmen, men skulle låta barnet få en liten återhämtning. Om barnet inte vaknade vid denna tidpunkt, fick barnet sova ytterliga 10 minuter och väcka då.
Jag presenterade detta för föräldern, vi var överens och vi provade under en fyra veckors period, där vi skulle dokumentera tupplurarna och föräldern skulle dokumentera hur barnet somnade på kvällen. Under den här fyra veckorsperioden berättade vi inte för föräldern om barnet hade sovit 10 minuter eller inte, så att det inte fanns någon bias på kvällen (jag tror ibland att om en förälder tror att deras barn kommer att kämpa emot att somna, barnet plockar upp den spänningen och då har svårt att somna).
Det vi märkte var att det inte fanns någon korrelation mellan problem att somna och en liten lur på förskolan... snarare att på dagarna utan dessa 10 minuters "powernaps" var det en tendens att ha svårt att somna.

Min man berättar att det här är att göra med stresshormoner ... att vara vaken när vi är trötta, stänger kroppen av melatonin och ökar adrenalin. Om ett barn övertrött är kroppen fylld med fel hormoner för att kunna somna - det är känd som "andra vind". Second wind.
Att ha en kort tupplur under dagen kan hjälpa till att undvika behovet av "andra vind". Precis som att ha en bra sängtid är rutinen avgörande, med en lämplig varva ned tid för ditt barn. Tillbaka när alla tre av mina barnen var under fem år hade vi en mycket tydlig sömnrutin - vi gjorde exakt samma varje kväll så att det var tryggt i förutsägbarheten och också att de kom i sängen på en anständig timme så att de kunde möta deras sömnbehov. På helgerna hade de fortfarande vilotid, även när de inte behövde sova, särskilt om vi hade upptagna dagar.
Det menade inte att vi inte var flexibla ... det var fortfarande den dagen här och där som vi skulle vara uppe senare eller ändra rutinen - det beror delvis på att vi är mänskliga och vi lever sociala liv, delvis för att vi är förälder till autistiska barn, så måste man också göra saker som bryter rutinen för att öva på flexibiliteten, men samtidigt gjorde jag det här innan jag visste att mina barn är autistiska. Det finns forskning för att backa upp en regelbunden sömnrutin där barn går och lägger sig samma tid varje kväll är nyckeln till en god sömnhygien ... Jag tror att det finns många förskolebarn som inte har det och då förväntas hantera en hel social dag i förskolan med ett sömnunderskott. (Kolla in Monique LeBourgois forskning på yngrebarn och sömn och använd även nyckelorden sömn rutin (sleep routine) om du vill veta mer).

Jag har haft föräldrar berätta för mig att deras barn inte tyckte om vilan och kunde dom uteslutas. Återigen informerade jag föräldrarna om vikten av sömn och vila på immunsystemet och för kognitiv utveckling och att vi behövde stödja barnet istället för att övervinna deras obehag att göra ingenting under 30 minuter ... för att hjälpa dessa barn att bli bekanta med deras inre röst, och att föräldrarna var tvungna att hjälpa dom med det här, precis som vi gjorde - det var så att vi behövde en enad front. Jag fann ofta att föräldrar ville att deras barn skulle vara lyckliga och blev oroliga när deras barn uttryckte att de inte tyckte om något i förskolan och därför kände att de var tvungna att fixa det så att deras barn skulle kunna vara lyckliga igen. Detta innebar att man tog tid med dessa föräldrar att förklara att vi genom vila låter barnets stresshormoner gå ner så att eftermiddagen skulle vara lättare för dom att klara sig. Vad jag insåg med dessa oroliga barn under vila var att det handlade mindre om att de tyckte att det var tråkigt, men det faktum att de inte ville somna och gå miste om något som deras kamrater skulle göra. Då pratade jag med barnen och lovade att om dom somnade under vilan (3-6 åringar) att jag skulle väcka dom när vilan var klar och fråga om de ville gå upp eller fortsätta att sova . Detta var ett beslut jag gjorde med föräldrarna också att om en 3-6 åring plötsligt behövde sova så skulle jag ge dom en halvtimme och sedan väcka dom ... orsaken till detta plötsliga sömnbehov  kanske var att kroppen kämpade mot en virus, och detta plötsliga extra sömnbehov var vad kroppen behövde för att hålla sig frisk. Alla föräldrar jag arbetade med kom överens om att jag skulle göra det här ...

  1. alla barn vilar i ett mörkt rum, ligger och är tysta/lugna
  2. dom barn som vill sova fick, de som inte sov, vilade sig i 30 minuter
  3. Barn som råkade somna under vilan, när dom brukade inte sova, frågades i slutet av 30 minuter om de ville gå upp och sova lite mer.
  4. vi väckte barnet efter 30 minuter
  5. om det var ett extremt sömnbehov och barnet var för trött för att vakna så återvände vi 10 minuter senare för att vakna upp dom.

Med föräldrarna och barnen som förstår denna rutin och vet varför vi vilade och tog en tupplur (jag tycker det är viktigt, vet barnen varför vilan är en del av den pedagogiska dagen och inte bara en del av vårdrutinen som tycks vara underförstådd på dom flesta förskolor jag har stött på) började föräldrar och barn slappna av ... och det fanns mindre rapporter från föräldrar om deras barn inte kunde somna på kvällarna (det kommer givetvis att hända om rutinerna ändras, eller det finns stress, ångest om något i sina liv) och även dom få barn som fann vilan tråkigt eller stressigt eftersom dom inte ville somna kunde slappna av och njuta av 30 minuter ... även i den mån dom berättade själv att det kändes bra, eller att 30 minuter gick snabbt, eller berättade om deras dagdröm osv. Det blev en positiv del av dagen för oss alla.
Detta tar självklart tid. Det händer inte över en natt.

När ett barn inte vill vakna -  det verkar finnas få föräldrar som säger, låt dem sova så länge de vill ... vanligtvis är det 2 timmar, 1,5 timmar, 1 timme eller 30 minuters sömn. Vissa barn vill absolut inte vakna när deras föräldrars valda tilldelade tid är uppe. Det här är när 10-minuten regeln kom in ... vi lugnt försökte väcka barnet och om vi kunde se att dom fortfarande var i djupsömn, sa vi helt enkelt "Jag kommer tillbaka om 10 minuter". Då skulle vi försöka 10 minuter senare. Om barnet fortfarande var i djup sömn skulle vi komma tillbaka tio minuter senare igen ... vanligtvis vid det här tillfället skulle barnet vakna lättare och naturligt och inte tillbringa nästa halvtimme i en slags dimm som tenderar att hända när vi drar barn upp från djup sömn eftersom deras föräldrar har sagt en viss tid.

Det viktigaste är att ett barn får tillräckligt med sömn under en 24-timmarsperiod. Tuppluren ska inte störa nattens sömn. Det är därför sömn är så viktigt att diskutera med föräldrarna. En 1-2-åring borde få 12-13 timmars sömn per dygn ... 3-6 åringar ska få 11-12 timmar per dygn (den yngre i skalan ligger på den högre delen av 11 -12). Detta är för optimal kognitiv, fysisk och emotionell utveckling och för att hålla kroppen frisk. Det finns också många studier som säger att barn med sömnbrist har högre risk för fetma.
Så som lärare behöver vi ta reda på hur vilan påverkar detta och arbeta med föräldern - det handlar inte om när barnet lägger sig och går upp från sängs, men när de somnar och när de vaknar .. hur mycket sover barnet egentligen. Och ja, vi är alla individider, så det kommer att finnas några barn som behöver mer än detta och vissa som behöver mindre ... vi måste observera barnet.

Då finns det behov av att hjälpa barn att varva ned. Många barn får idag tillgång till skärmar - skärmar ger av blått ljus som stimulerar snarare än att låta kroppen slappna av. Det betyder att i 1-2 timmar före säng-gåendet bör barn inte ha tillgång till i-pads, datorer och andra skärmar. Jag är inte säker på hur detta påverkar förskolebarn med deras tupplur dock. Men kanske en bra tumregel är inte en skärm under vilan.

För dig som vuxen rekommenderar jag f.lux vilket är en app som gör din skärm mindre och mindre blå desto senare det blir så att om du måste jobba på en skärm sent på kvällen, har det mindre inverkan på din förmåga att somna.

Om du vill veta mer.. fråga ..

No comments:

Post a Comment