Undervisning i förskolan - del 3

Idag hinner jag inte riktig med att läsa mer av skolverkets publikationen - idag ska jag jobba med första utformning av min presentation för FSO-Dagen 2018, en massa idéer kring undervisning i förskolan och filosofi med barn vill komma fram... och nu!

Men jag vill dela några publikationer från UK - eftersom det finns en stor tryck att man ska utvärdera 4-åringar genom att barnen ska göra prov!!!!

Man kanske tror att vi är långt därifrån... aldrig ska vi testa barn här i Sverige,,, men det kan man faktiskt inte säga. Ingen trodde det skulle ske i England heller...

Från tes websidan kan man läsa den här artikel kring vem ska ta ansvar för att skapa provet för 4 åringar... det finns en del företag som vägra.

Och den här from The Conversation kring lek och att Ofsted's val att ta in mer formell undervisning är skadlig. (pushing school ever downwards... )

Jag har sett hur det har blivit mindre och mindre lek för dom yngste barnen i UK pga undervisning - och det är därför det är viktigt att vi är tydlig med vad vi menar med undervisning här i Sverige...

Jag vill inte göra undervisning lekfullt... det ska vara en medvetenhet att stödja barnens lärande inom leken - att VI pedagoger ska lär oss mer om hur lek fungera och hur barn lär sig för att kunna "undervisa" på ett lämpligt sätt.

Men egentligen vill jag inte undervisa... jag vill underlätta barnens lärande... men när jag läsa skolverkets publikation om undervisning det verka (än så länge) vara det som dom beskrivs. En medvetenhet kring hur man underlätta barnens lärande... som individ och som grupp.

Jag håller lek-workshops för att underlätta för pedagoger att förstå och analysera lek - hur man kan utveckla leken, hur man påverka leken Och sedan hur man planera "lektioner" baserad på lek
Barnen är med i processen... det är något vi gör tillsammans... det är därför filosofiska samtal är så himla bra... på tal om det... jag måste fortsätta med presentationen...

Sunshine and colours

Here is a new film I have made...

it is simply me playing with the sunlight .... again!
Messing about with mixing colours, patterns, construction, creating shadows, using movement to see what would happen. Getting some fabric and exploring different ways of using that as a backdrop... not all my film clips are included in this short... but enough to hopefully inspire you to get playing..

Och så på svenska...

en liten film där jag leka med solljus och färg. Småplast glas från "The Flying Tiger".
Jag hoppas att solen skiner imorgon eftersom jag vill gärna experimentera med olika färg underlag - papper och tyg... samt kanske några speglar....


Messing about: David Hawkins.
To understand play... we must play.

Undervising i förskolan - del 2

det här är den andra del av mina reflektioner kring skolverkets text om Undervising i Förskolan (2018)
länk till publikationen
Min idé här är att dela mina reflektioner som en färskvara... medan jag läsa den. Det är ett sätt att börja en dialog. Det är ett sätt att vrida och vända på vad som skrivs samt hur jag förhålla mig till det... och förhoppningvis blir det ett sätt för ni som läsa den att uppleva den från min perspektiv.

Min perspektiv är, som jag skrev i del ett, utifrån att jag är uppväxt i UK. Jag hade tur, jag älskade min skola - den var kreativ, vi fick göra egna projekt inom skoltid (jag har tydliga minne av att leda en konst och teater projekt när jag var 5-6 år samt en annan teater projekt som började under rast tiden som en lek och utvecklade med mina vänner till att vi gjorde egna kostym under skoltid och fick stå på scen framför två klasser av jämnåriga under skoltid... vi var 7 år).
Så mina erfarenheter ge mig styrkan att säga undervisning kan vara bra om den är gjort rätt, om man har stor tillit till barnens kompetens som mina skola hade för mig och mina klasskamrater. Men långt från alla har tur att vara på en skola som fokuserade så mycket på konst, teater, utflykter, musik osv osv. Jag vill också säga att skolan var/är känd för att många lyckas akademisk också. Vi var trygga, det fanns tid att vara kreativ och leka... då fanns det mer fokus för den där traditionella lärande i form av undervisning eller "skol-lektioner"

Så nu till del 1 av texten.

 Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen (2 kap. 13 §). (s.20)

Igår skrev jag om hur det var den otydlighet kring när undervisning ska ske under dagen och att det kunde ske möjligen under en hel dag (även om jag tycker det är helt löjlig) - men den här citat peka på något annat.
Eftersom det är en brist av förskollärare är det svårt för många förskolor att anställa tillräckligt många för att täcka behovet (andra förskolor har tur). Det betyder att det finns stor risker att vissa förskolor kan möjligen har grupper som få inte ha undervisning. Förskolor är också sårbar om deras enda förskollärare är sjuk, VABar eller är ledig - vad ska gruppen eller förskolan göra då (och jag har besökt och jobbat på förskolor där det inte fanns mer än 1 eller 2 förskollärare trots det fanns över 40 barn i förskolan delat i tre grupper...)
Om Sverige vill att endast en behörig förskollärare få undervisa måste man reflektera kring hur det kan fungera i verkligheten - då måste man har vikarie som är utbildad för att undervisa när förskolläraren inte finns på plats. Blir det så att förskolläraren få endast ta ledighet under skollov (såsom skollärare)? Ska förskolläraren har en annan sorts schema (aldrig öppna, aldrig stänga) för att se till att hen finns på verksamheten när det finns flest barn?
Det kan vara då bra med bestämde "undervisningstid" - inte bara för föräldrarnas skull och barnens skull som jag skrev igår... men också utifrån en verksamhetsplanering skull. Om man vet när man ska undervisa - och vad - blir det lättare att kompensera om förskolläraren blir plötsligt sjuk eller något.
(hur jag tolka undervisning är mer som - underlätta barnens egen lärande, att göra kunskap tillgänglig för barnen på olika sätt).
Jag känner mig inte riktigt klar med att vrida just denna punkt... men jag vill läsa vidare...

Förskollärarna behöver kompetens att kritiskt granska källor och faktakunskaper och använda metoder som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Förskollärarna behöver också vara i fas med samhällsutvecklingen och hålla sig uppdaterade med ny forskning.  (s.21)

Det här citat är sista delen av en längre paragraf kring beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Detta är absolut mitt arbetssätt, men det har sällan funnits möjlighet att göra detta under mina arbetstid. Jag har läst, träffat andra lärare runt om i världen, varit på konferenser osv på min egen tid för att hinner hålla mig uppdaterad. Min blogg har varit mitt sätt att analysera mina metoder, mina observationer samt vem jag är som pedagog - igen på min egen tid. Under planeringstiden på förskolan på så gott som alla förskolor jag har jobbat har det knappt funnits tillräckligt med tid för att hinna analysera mina dokumentationer för att publicera på väggen (eller andra media) barnens lär-processer - det har alltid varit en stressig och intensiv 1-2 timmar (om det går - eftersom ibland måste man hoppa över det för att det inte fanns någon vikarie).
Jag vill säga att om Sverige vill att förskolan ska uppnå allt detta måste mer resurser finns så att förskolläraren kan gå ifrån och kritisk granska källor, kan bepröva erfarenhet med kollegor utan att det påverka kvalitén för barnen. Vad ska tätheten vara för att hålla en god kvalité? Kan man ha fritidspedagoger till förskolan som tillåter förskollärare att kunna uppnå alla dessa krav på sin arbetstid - eller blir skollov den tiden som förskollärare inte finns med barnen för att kunna göra allt detta såsom i skolan?

 Av vikt blir då att möjliggöra barns egna reflektioner genom att ställa öppna, genuina frågor om ett lärandeobjekt, det vill säga det innehåll, situation eller fenomen som är fokus för lärandet. Detta för att dels utmana den tidigare förståelsen, dels inbjuda barn till att tänka vidare om något specifikt. Barnen ges samtidigt möjlighet att bli varse hur alla barn i gruppen på olika sätt uttrycker, resonerar och funderar om samma objekt och från olika perspektiv beroende på ålder, tidigare kunskaper och erfarenheter. Genom att didaktiskt använda variation och perspektiv kan förskolläraren skapa möjligheter för barns reflektion och i förlängningen barns lärande. Hellman (2014) skriver att en sådan didaktik också möjliggör barns bildning.  (s22)

 När jag läsa detta blir påmind av hur jag har arbetat filosofiskt med barn. Filosofiska dialoger med barn, från den yngste barnen uppåt är ett helt fantastiskt sätt att undervisa där barnen är en demokratisk del av processen. Jag kommer inte skriva ingående kring filosofi med barn just här... men vid slutet av månaden kommer jag vara i Göteborg för att berätta om filosofi med barn på FSO-Dagen. Det blir en kort introduktion om hur den här förhållningssätt tillåta mig att undervisa kring värdegrunden, demokrati, etik samt olika kunskapsområde samtidigt som jag lyssna på barnen, jag lär mig om vad dom redan vet, jag lär mig att släppa kontrollen och att barnen är likvärdig i processen. Ja, jag upplever att filosofi med barn kan vara en bra sak för flera pedagoger i Sverige att lära sig och använda som en av sina verktyg med barnen. Det finns inte så mycket litteratur kring filosofi med barn när det gäller de yngre barnen - mestadels handlar böcker och websidor om filosofi med äldre barn, särskilt skolåldern och uppåt. Under dom senaste 5 år har jag utvecklat min egen stil av filosofi med barn genom att blanda delar av P4C, Sokratiska Samtal och and metoder - jag har experimenterade med hur man kan föra en dialog och reflektera med alla 100 språk samt med icke verbala barn. Det är alltid spännande att dela med andra mina erfarenheter och reflektioner kring det arbetat... och sitter hemma nuförtiden och försöka skriva en bok kring det...

 Förskolans uppdrag är tydligt och innebär att främja alla barns lärande och utveckling genom att vara rolig, trygg och lärorik. Läroplanens mål och riktlinjer tydliggör förskolans pedagogiska uppdrag och fokus för undervisning. (s.23) 

Ordet rolig är också tolkningsbar... eftersom jag är av den tror att vi ska underlätta barnens lärande (facilitate their learning not teach) tycker jag att det är också viktigt att vi stödja barnen att hitta glädje i lärprocesser och inte göt lärande rolig - annars det känns lite som vi hamna i en underhållningsverksamhet. Om vi pedagoger ta ansvar för att undervisningen är rolig blir det mycket svårare med uppdraget "livslång-lärande"  men om vi stödja barnen att hitta glädje i sina egna lärprocesser, att våga göra misstag som en del av processen och tar ansvar för processen kommer det att underlätta den livslång-lärande hos barnen vi möter.

Läroplanens kunskapssyn uppmanar till ett specifikt förhållningssätt till barn, kunskap, lärande och undervisning. Kunskapandet kan förstås som en process som förutsätter en aktiv interaktion med andra människor och fenomen i omgivningen. Det innebär att barn lär och utvecklar kunskaper genom att umgås med andra människor, genom att samtala, leka, skapa, utforska, experimentera, iaktta, lyssna, urskilja, jämföra och reflektera. Genom att barn använder kunskaper de lärt sig i ett meningsfullt sammanhang blir de till verkliga kunskaper (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2016). Att lära är att skapa mening, en innebörd, där kunskapen blir till en del av barnet själv. (s.24)

Som ni kanske har märkt giller jag ordet interaktion (eftersom min blogg heter Interaction Imagination) - för mig handla lärande om interaktioner mellan människor, mellan människor och världen runt omkring osv osv... men lika viktigt är "imagination" - jag föredrar det ordet över "fantasi" som man översätter den till pga det är bredare - det inkludera tänka - men det kan vara att det faktum att jag har engelska som mitt modersmål känner jag begränsad av ordet fantasi, det kanske är bredare på svenska... Alison Gopnik skrev att nödvändighet inte är modern av uppfinning men att det är fantasi...

Då kan man säga att lek är en otrolig viktig del av kunskapandet. Jag tycker att det finns väldigt många olika slag av lek som barn (alla människor) behöver tillgång till. Jag har skrivit mycket om lek förut, och vid slutet av 2017 jag introducerade termen "Original Learning" - där lek och lärande är vävat ihop som en naturlig och organisk del av livet... såsom bebiser leka med sina händer, och sedan fötter, leka med ljud i munnen osv, förskolebarn fortsätta med liknande processer fast med mer av omvärlden samt med tankarna tillsammans med andra. (det egentligen är ett livslång process). Om du är intresserad av att läsa mer om "Original Learning" kan du kolla här eller kolla alla mina blogginlägg som jag har kopplat "Original Learning" till här

I läroplanen står att verksamheten ska präglas av ”ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande” (Lpfö 98, i sin lydelse 2016, s. 6). Skrivningen kan tolkas som ett förhållningssätt till barns lek där lek utan vuxenstyrning kombineras med en medveten styrning av leken i syfte att främja barnens utveckling och lärande i förskolan (Folke-Fichtelius, 2008). Barns lek kan vara tillfällen för medveten undervisning i syfte att lära om olika innehåll och fördjupa sitt kunskapande inom läroplanens målområden. Lek kan också vara ett område som är fokus för undervisning i sig, eftersom barn behöver lära sig olika lekstrategier och lekregler som samförstånd, ömsesidighet och turtagande samt kunskap av olika slag för att kunna leka utvecklade rollekar (Alvestad, 2010; Knutsdotter Olofsson, 2017). (s27-28)

Det finns många olika sätt att leka - och vi som pedagoger har en enormt makt över den - både medvetet och omedvetet. Personligen är jag inte rädd för min makt över leken så länge jag är medveten att den finns, att jag konstant vrida och vända på hur jag påverka tillvaron. Jag kan provocera så att leken inte fastna, eller observera för att förstå varför den har fastnat (eller verka ha fastnat) jag kan ta ett steg bakåt och låter barnen styr eller jag kan ta ett steg in och vara en del av leken - varje beslut jag fatta påverka leken. Så är fallet när barn finns på en institution. Och i Sverige har vi institutionaliserade barn från ett år fram till dom lämna gymnasium vid 18/19 - det är många år att dom finns i vuxenstyrd institutioner oavsett hur hård vi arbeta för att skapa en demokratisk miljö. En förskola har många fler barn och vuxna än familjen - det är mycket mer att hantera för barn och vuxna. Och även utifrån mina egna familjsituation kan jag se att antal barn påverka... jag har tre barn tillsammans med min man, min syster har ett barn med hennes man. Hennes barn har friheter som mina aldrig fått tillgång till (eftersom jag fick tvillingar första gången) - det har aldrig funnits en tid för mina barn när dom kunde gör vad som helst utan att det skulle påverka sina syskon... vi har varit helt enkelt tvungen att ta hänsyn till varandra... inte helt enkelt .. men mycket lättare än förskolan när det finns ännu fler barn att ta hänsyn till, att pedagogerna måste dela sin uppmärksamhet på ett likvärdig sätt. Ju mer barn desto mer disciplin - och det såg jag tydligt i Palestina där det finns 100 barn på en förskola och 4 pedagoger - det måste finnas ett slags självdisciplin bland pedagogerna om hur dom ska bemöta alla barnen samt tydliga regler om hur utrymmet (det fysiska och den sociala) borde användas så att det skapa trygghet och plats för lärande och lek.
Jag vill helst vara brutalt ärligt med mig själv och inse att jag har en otrolig makt över barnen... och måste bestämma hur ska jag använda den makt samt hur ska ge barnen befogenhet över sitt eget lek och lärande. Jag kommer tillbaka till filosofi med barn... det var en verktyg som gav mig makten att ge barnen befogenhet...

Säljö (2015) skriver att lärande inte är detsamma som undervisning. Han understryker att undervisning är målrelaterad och kan planeras genom läroplaner och dokument. Undervisningen kan också organiseras och genomföras på olika sätt. Även om goda villkor skapas för lärande behöver undervisning inte leda till lärande i kausal mening (s31)

Så här tänker jag också.. "learning is not the same as teaching" - det blir otroligt självklart på engelska - där teaching kommer från en person till en annan och kan ske om eleven/barnet vill ta emot den eller inte, medan learning handla om själva personen - den kan ske utan "teaching" eller med.  Det är därför jag vill fokusera på att underlätta lärande istället för undervisning... eftersom då är min fokus på hur barnen ta emot kunskap och erfarenheter, hur barnen skaffa färdigheter och utvecklas. Det betyder att jag måste ta del av forskning inom hjärnan och inlärning för att blir bättre på mitt jobb - neurovetenskap är så otroligt viktigt, särskilt när man fundera på att förskolan ska vara tillgänglig för alla och det finns många hjärnor som är "wired" differently. Jag har ett barn med autism undervisning i skolan är ytterst sällan tillgänglig för honom för att det aldrig verka tid för hans lärare att ta del av den forskning som finns - det är en konstant kamp because the teachers don't teach the way he learns.

Så som jag skrev igår, och igen idag... för mig undervisning måste handla om att göra kunskap, lärande och utveckling tillgänglig för barnen

Det är inte om man kan skapa undervisningsmoment som är roliga - men att bemöta barnen i sin glädje att lära och utveckla - att stödja den process, utmana den på ett lämpligt sätt - som en byggställning där barnet själv bygga sina egna erfarenheter och kunskap i ett lärande gemenskap.

 Didaktik är ett sammansatt begrepp som kan relateras till grupper av ord som didaskein, det vill säga undervisning, att peka ut något och -tik eller -ik, som är ändelser, som kan härledas från techne, den grekiska termen för skicklighet, konst, expertis, yrke, vetenskap, teknisk kunskap och så vidare. (s.32)

Jag bara giller bilden jag fick i mitt huvudet.. konsten att peka ut saker...  The art of pointing out stuff!!  som påminna av Rachel Carson..

 Thulin (2011) visar att förskolechefer inte alltid ger förskollärarna de förutsättningar som behövs för att genomföra sitt uppdrag och bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund. Förskolechefer och förskollärare gör också olika tolkningar av vad förskollärares ansvar innebär när det gäller innehåll, omfattning och genomförande. (s.33)

Som jag har redan skrivit detta är inte alltid lätt om man som förskolechef har inte själv förutsättningar för att kunna erbjuda det som behövs för att "bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund"... det behövs ett nytt sätt att driva förskoleverksamhet som likna skolan på det viset att förskollärare få samma möjlighet att planera utan barn (utan att det påverka antal barn/pedagoger som anses som viktig för att bedriva en förskola av högkvalitet). Genom att skriva om skollärare på det här viset säger jag inte att dom har tillräckligt med tid för att bemöta alla deras krav, men det är fortfarande mycket mer än vad förskollärare har tillgång till.

 Sju viktiga strategier karakteriserar undervisning i förskolan enligt Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013):

• variation som en grundläggande aspekt i barns lärande 

• betydelsen av lärandesituationens inramning – att utgå från ett lärandeobjekt och följa barns frågor och intresse samt att föra samtal på metanivå

• att utveckla möten och samordning mellan förskollärares och barns perspektiv 

• att utvidga sammanhanget från ett lokalt till ett expansivt språk 

• att utmana och stötta barnen i deras lärande 

• att vidareutveckla sitt eget kunnande inom en mångfald områden med syfte att stödja barns idéer och förslag 

• att synliggöra mönster och samband med syfte att stödja ett vidgat lärande (s.35)

Tre ord... FILOSOFI MED BARN...
jag tror att jag måste skriva lite mer ingående om hur filosofi med barn kan vara en viktig del av undervisning i förskolan.

 Jag avslutar dagens reflektioner... brought to you from Fotografiska idag...  eftersom med jämna mellanrum jag kommer hit för att fundera på hur man kan filosofera kring bilder med barn och hur det kan stimulera lärande  - kolla serien Philosophical Photos för tips och idéer kring just detta.

Imorgon kommer jag reflektera kring Del II. Perspektiv på undervisning i svensk förskola.

något mer att läsa om du är intresserad
What is the teacher's role? - skriven av Tom Bedard i USA som bygga fantastiska  sinnesbord för att underlätta barnens kunskap inhämtning, teoriskapande, lek, samspel osv osv...

undervisning i förskolan... del 1

Detta en den första av flera posts jag kommer att skriva kring Skolverkets publikation

 Undervisning i förskolan En kunskapsöversikt - (Red.) Sonja Sheridan & Pia Williams - 2018

Detta är den första del - där jag skriver mina reflektioner kring publikationens introduktion. Idéen är att delar mina reflektioner som en färskvara... och förhoppningsvis blir det en utveckling under kommande vecka när jag läsa och skriva om det.
Mina tankar kommer utifrån mina erfarenheter - jag är uppväxt i York, UK där jag började skolan när jag var 4 år (lekskola ett år innan två förmiddagar i veckan). I min klass var det 36 4-åringar och en lärare.
Mina tankar kommer ifrån att jag lyssna på mina vänner i UK och i övriga delar av världen som beklaga om bristen av lek och för mycket fokus på undervisning - samt observera hur, här i Sverige, det blir mer och mer fokus på undervisning.
Jag är inte det minsta rädd för undervisning OM det handla om barnets lärande - som individ och som en grupp... samt att omsorg har lika värde. Men jag upplever att undervisning har mer status (i hela världen) än både lek och/eller omsorg.

Utbildningens syfte är att förskolan ”ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (8 kap. 2 § skollagen) (s.6)

För mig undervisning kan ske endast när omsorg ock lek finns - omsorg är grunden, lek är ingång till byggandet... undervisningen ska egentligen handla (utifrån hur jag ser den) om att erbjuda barnen rätt material för att kunna bygga på sitt eget lärande - som kan ske genom lek och andra lärprocesser.
Bild 1. visa lärande byggklossar som jag uppfatta det
Bild 2. status/lika värde (beskrivning av idéerna kring bild 2 finns under)

bild 1.

bild 2

På höger sidan i bild 2 sitter "utbildning/undervisning" - och på vänster sidan finns omsorg.

Ibland jag uppfatta att folk tolka om man ska öka omsorg status måste man minska på undervisningen - precis på samma sätt inom genus många verka tolka att man måste minska på männens status för att det ska bli jämn eftersom man är van med en balansvåg sätt att se jämställdhet...  men det verkligen bero på var man ha stödjepunkten - som man se ovan. Det aldrig handla om att sänka något värde, det handla endast om att lyfta.
Om undervisning ska kunna ske måste det finnas bra omsorg. Barnen måste känna sig trygg, omtyckt, utvilad och välnärd för att kunna lära sig något i överhuvudtaget.

För att kunna erbjuda en bra undervisning för barnen måste det finnas tid för observation, lyssnande och reflektion, det måste finnas tid att analysera samt skaffa nya kunskaper...

Förskollärarna behöver kontinuerligt hålla sig uppdaterade med ny forskning. Studierna i kunskapsöversikten visar att forskning kan bli en del av förskolans praktik och undervisning på många olika sätt. Förskollärare tar del av forskning genom litteratur, i forskarskolor, forskningscirklar, aktionsforskningsprojekt och genom kompetensutvecklingsinsatser av olika slag som sammantaget kan leda till att deras undervisning utvecklas. Ett vetenskapligt förhållningssätt innebär bland annat att förhålla sig kritisk till källor och faktakunskaper av olika slag, att kunna skilja mellan åsikter och vetenskaplig forskning, samt att kunna välja och använda metoder som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. (s.7)

medan jag håller med detta jag undrar hur det ska yttra sig i verkligheten... lärare i skolan har helt andra arbetsförhållande - barnen går hem tidigare på dagen eller går till fritids och omhändertages av andra pedagoger - det lämna tid för skollärare att reflektera, planera och hålla sig uppdaterad - samt träffa andra lärare som man arbeta med. Förskolläraren har ansvar för barnen en hel dag, går man ifrån för all möten och reflektioner osv vet man att det blir inte lika många pedagoger som är med barnen... dvs det finns inte fritidspedagoger som ta över ansvaret som i skolan. Ännu mer sällan är det möjligt att träffa kollegor från samma arbetsplats under vanliga arbetstider - oftast är det på APT eller när barnen har gått hem.
Om Sverige vill att förskollärare ska hålla sig uppdaterad, planera och utvärdera undervisningen måste förskoleverksamheten finansieras så att det finns ett slags fritidspedagog som ta över ansvaret när förskollärare tar den tid som behövs för att uppnå kravet från skollagen och läroplanen.

Organiseringen av undervisningen är därmed viktig och kan ses som en nyckelaspekt för genomförandet. För att stötta och utmana barnen i deras lek och utforskande behöver förskollärarna på ett lekfullt och omsorgsfullt sätt vara delaktiga i enskilda barns läroprocesser och ha kunskap om det som sker i verksamheten som helhet. Det är avgörande hur förskollärarna tolkar målområdena i läroplanen och vad de gör för att skapa villkor för barnen att lära om och utforska sin omvärld. (s.10)

Följande citat påminner mig starkt om David Hawkins teori "I, thou, it" (Jag, ni, det)

Undervisning beskrivs som relationell, interaktiv och kommunikativ och innebär att rikta någons uppmärksamhet mot något, där två eller flera personer delar uppmärksamhet och fokuserar på ett gemensamt innehåll (lärandeobjekt). (s.11)

bild 3

Det är viktigt att alla delar finns med... att pedagogen är aktiv och engagerad, att barnet är intresserad och att "det" är ett projekt eller lärande tillfälle (eller lek) där både/alla kan mötas. Det är en interaktion av alla delar. Detta är något jag tror starkt på - utan någonting intressant och meningsfullt som både barnen och pedagogerna kan mötas kring kommer det vara svårt att lära sig någonting - och då är det risk att man lära ut saker som inte emottages. Där hamna skolan lite för ofta... att driva lektioner/undervisning som inte är tillgänglig för alla elever - det är, för mig, en icke-demokratisk lärande miljö, barnen är tydligen inte deltagare - dom är mottagare.
 Jag vill underlätta lärande - det är mitt sätt att undervisa - barn kan hämta kunskap, skaffa färdigheter och lära sig olika sätt att uttrycka sig. Som man ofta säga på engelska - "I am scaffolding their learning". Jag skapar upplevelser, förbereda aktiviteter, ommöblera, erbjuda utflykter osv osv som gör lärande och kunskapen tillgänglig.

Undervisning definieras i 1 kap. 3 § som ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande av kunskaper och värden”. (s.6)

Som sagt... för mig det handla om barnens lärande och utveckling med den tror att barnen är kompetenta och har egna erfarenheter och åsikter och inte en töm kärl som jag ska fylla med kunskap.

Undervisning av hög kvalitet utmärks av att barns kognitiva, sociala, emotionella och motoriska lärande integreras, liksom att lek, lärande, fostran och omsorg bildar en helhet, i sammanhang som är vardagliga och meningsfulla för barn (Siraj Blatchford, 2010). Utifrån detta perspektiv kan all tid, liksom samtliga situationer, aktiviteter och innehåll i förskolan, göras till föremål för undervisning. Detta perspektiv kan också ses som förskolans signum och skiljer förskolan från skolan, som har både uppnåendemål och definierade tillfällen för undervisning. (s.6)

Nästa citat gör mig lite orolig, även om det bekräfta det som skriva ovan

 Innebörder i utbildning och undervisning behöver belysas och problematiseras, eftersom det inte finns en tydlig avgränsning för när undervisning kan bedrivas i förskolan. Snarare ses all tid som möjlig för undervisning, även om all tid inte används för undervisning. (s.14)

Eftersom barn inom förskolan kan finnas på plats för upp till 12 timmar (och jag har varit på förskolor där barn vistas 10 timmar eller mer) är det risk att föräldrarna vill inte att deras barn missa någonting. Om skolan, och även förskoleklass, har tydliga tider för undervisning (men att lärande kan ske när som helst) jag tycker att det borde vara likadant för förskolan. "Undervisning" sker på terminstid och under vissa tider så att föräldrarna vet att deras barn har tillgång till alla undervisningsmoment. Resten av dagen ska vara pedagogisk, rik i lärande tillfällen men att det skiljer sig från den undervisande förhållningssätt. Varför ska förskolebarn har undervisning hela dagen medan den anses som olämplig för skolbarn... varför ska förskolebarn bli undervisad under en möjlig 12 timmars-dag... när dom som undervisa få inte jobba mer än 8 timmar per dag (även om det inte alltid stämmer inom förskolan - ibland mer, ibland mindre).
Förskoleklass är 3 timmar varje dag... ettan är cirka 4 - i högstadiet är mitt barns skola igång mellan 8:30 och 15:00, ibland 14:00.
Jag upplever att både barn och deras föräldrar är tryggare om dom känner till förskolans rutiner - att man har undervisning på en viss tid varje dag. Men det betyder inte att resten av tiden man är opedagogisk eller att man bara låta barnen leka hur som helst. Pedagogik flyter in i barnens lek hela tiden, genom att tillbringa delar av dagen där man fokusera på lek, trygghet, glädje, interaktion och frivillig utforskning blir barnen mer reda för att del av undervisningen på ett mer demokratisk sätt... dvs dom ta ansvar sitt eget lärande, dom delta i lär processer, dom reflektera över sina upplevelser (metakognition).

Jag jobbar hårt i Palestina för att stödja pedagogerna där att ge lek värde. Att förstå hur man kan undervisa, inte på ett lekfullt sätt, men inom lek. Dvs vi som pedagog kliver in i barnens lär-processer för att underlätta deras lärande - vi undervisa på deras villkor. Det kräver att vi har en bra förståelse av olika pedagogiska metoder och förhållningssätt (som vi uppdatera hela tiden), att vi ta tiden att lär känna barnen - vad dom redan kan, vad dom vill veta, vad dom har för uppfattning, vad dom har för behov i deras egen utveckling samt deras social utveckling som en grupp. Vi behöver en helhetssyn av barnen som kräver både vuxen och barn perspektiv för att tolka hur man ska bäst "undervisa" .

Som jag sade i början, jag har ingen problem med att undervisa barn - om det handla om att underlätta barnens lärande på ett meningsfullt sätt (för det är vad jag har alltid gjort... även innan 1998 - men förhoppningsvis har jag blivit bättre på det nu). Jag blir lite orolig om det finns människor som tror att undervisa betyder skol-lektioner. Sådant där typ av lärande är min snart 14 åring knappt mogen för. Han vill leka och utforska, men istället sitter han och måste ta in viss kunskap på ett visst sätt och öva på den för att kunna göra prov.
Ja, vi ska inte betygsätta förskolebarn (inte ännu... !!!!) men jag har sett förskolebarn i Palestina sitter vid bord för att lära sig saker... jag ser det i USA och UK osv... jag har många vänner runt om i världen som beklaga hur undervisning ta över - undervisning som man ser i skolan.

Det är viktigt att vi diskutera allt detta med alla vårdnadshavare... så att dom inte förvänta sig att det blir skol-aktiga lektioner - för där ligger en stor del av problemet in Palestina för pedagogerna jag arbeta med - hur ska vi övertyga föräldrarna att undervisa betyda inte att man sitter ned och lära sig på ett akademisk sätt.

angående bild 2
man kan använder samma bild för genus... kvinnor till vänster, män till höger

and I apologise if my Swedish is crazy! 

The story of looking closely

The March equinox has passed... this means that I will be starting to work a little more on the International Fairy Tea Party project...
This year I have decided that the theme will be #lookclosely - something that I saw happened naturally with my preschoolers (and myself) as we explored fairies... where do they live, where do they come from, how small are they really, can we find traces of them.. etc etc.
As we looked for clues we found so much magic in nature... we also learned a great deal about nature... and in turn there was a greater tendency by the children to take care of nature... both to protect the fairies and also to protect the nature they now understood better and marvelled at more.

In a recent post about The Art of Learning I was inspired by Arthur Harry Church who said "Until one has drawn it is impossible to understand" - that through drawing we notice details that we would otherwise have missed... through the movement of the pen we gain an understanding of the movement of the subject we draw... or an understanding of how it is made... etc.

By looking closely we also get this chance to se things that we might have missed.

By taking close up photos we get the chance to see yet another perspective of what we observe.

There are many ways to look closely... cutting out a small hole in some card can help children (and adults) focus on a detail rather than the whole... to look closely and observe what they know in a new way.
Taking close-up photos allows us to see new details... especially if you have a camera that kets you get really close... but the film I include here uses photos I have taken with my mobile phone... I do have a camera with a fabulous lens too... but I wanted the film to be an inspiration that does not require fancy technology.

Magnifying glasses are great simple ways of exploring nature in new ways - including the jars with magnifying lids.

microscopes too... for a real close up look - and technology is such that computers, i-pads etc can be linked up to digital microscopes which make it easier for young children to explore the very small.
My posts on Border Crossing reflects on nature and technology... another post of this kind will be coming too.

Sometimes drawing the details can be easier than drawing the whole... I have worked with children that preferred to draw using squares rather than rounded forms... so robots rather than people... and drawing  cells or parts connected together was easier than a whole plant - this gave the child a framework to excel within their own competence and from that feeling of competence build the details together until a whole was made... ie learning to draw in multiple ways based on the child's own competence and confidence.
The close up pictures are more abstract... and for those children who do not feel comfortable making mistakes, the abstract is a more comfortable place to start from. And for me it is always about helping children to find their own starting place to be able to then go on to explore their own learning and also discover techniques and learn to dare to take risks... and yes I think drawing and art is also risk taking... for some it's more scary than others... just as some children will jump from high places without blinking an eye while others barely dare to climb that high let alone jump..

So looking closely is not just about the child looking at nature close up... it is also a chance for us as educators to look closely at the child to better understand - the child, their play and their learning.

I hope you join in The International Fairy Tea Party this year in September... and celebrate play and imagination. I hope that you join in the #lookclosely theme and explore the world through new eyes...
but you do not HAVE to do the look-closely theme to participate in the International Fairy tea Party... that you can do any way you think is best for the children you work with... the most important is to play and to imagine.

and of course we can look closely year round...
Looking closely means slowing down... if we are always in a hurry that we will miss the details, miss the beauty, that is hidden before our very eyes...
It is linked to original learning in the sense that we learn organically through our observations, by awakening natural curiosity etc - read here to learn more about Original Learning

Below are some photos with comments and also some quotes...

with my superduper camera I can take close up photos of birds... but I still have to be quiet and learn to place myself right in order not to disturb the birds. Using photography as a language to look closely means learning about animal behaviour, our own impact on nature, how the weather impacts nature etc etc...

taking the time to slow down enough to see things... like a dead bumble bee... then to take the time to look closely.
Looking closely means slowing down

beauty and fear... sometimes it is a fine line... learning to respect nature, and how to handle nature properly.

all seasons have magic to share...  fairies were a gateway for us as a group to learn about nature...

by playing we make further discoveries - how does light impact the leaves, what happens when we squash a berry?

looking closely is a part of this rich sensory experience children need to be exposed to

The story of a mother of a child with autism/ADHD

I am mad... so frustrated... so sad... so disheartened...

schools do not seem to be doing what they are supposed to be doing... learning is not for all...

the fact that we are STILL struggling to make my son's schooling situation work... that they STILL do not tell us about changes before they are made so that we can adequately prepare him, and then send messages home about how we, as parents, need to teach my son how to behave at school... I mean how many times, how many years, do we need to tell them that without adequate preparation he is not going to react well... I mean why blame us when they are making the mistake... we work out butts off to try and make it work... communicate changes at home so they know... which they ignore.

I have kept him off school on days when he is not able to manage anymore
and for the first time I have just kept him off school because i am so damn angry with the school's complete lack of collaboration to make it work... I mean if we collaborate then its going to be good for my son and the other children... but if the only focus is to make it good for the other children, and not collaborating with us... then we are never going to get anywhere...

and I care about the other children too... its just all the focus cannot be about fixing my son for the sake of them...

"an effective school" we keep getting told... "my masters - my research" we keep getting told... but effective for whom? Not my son that is for sure... is that research being used for my child and others with autism and ADHD - it doesn't seem the case... despite being told that the teachers do not have the competence to teach my son, not once have they been sent on competence training in this area...
despite me telling them that he learns through his interests - not once have they adjusted lessons - it's the same crap in a different room despite the school authority being clear in its documents that children with autism learn often best through their interests... and that training is essential... they are not even following the documents they should...

Since sweden has made the decision to make attending school a LEGAL REQUIREMENT - then this country needs to ensure that there are schools for EVERYONE - for all learning styles, for all abilities, for all interests - there needs to be educators that understand, trained and are given the time to be flexible to allow children outside the "learning norm" the chance to learn... I mean really learn... not just try to learn how to learn like the norm... that is NOT real learning. Sure to be aware of the many learning styles... but not to have to learn a specific learning style to get the grades...

OH I am so mad...
and after months of being ignored by this new head who runs an "effective" school... finally they have agreed to a meeting, that I said was acute - needed to happen this week or the day after returning from the Easter break, since they have changed his timetable for the third time within 2 weeks without letting us know beforehand, they changed his class without letting us know first, they changed the routines that he is to spend part of his days in a small group with others (and this they have changed twice in the last week, as to how often, and given me two names as to what it is called)... - The idea is that after the easter break we can start afresh... but oh no... we have to wait a week or two after the easter break before we can have that meeting... so of course probably meaning two weeks of a timetable that might get changed again... but the first date we were given did not work for us, as we meet the psychologists then... and a new date has STILL not been given...

Do we change schools AGAIN?

The school for children like my sonl is full... we have been turned down 3 years in a row now..

Please Sweden I am begging you... there needs to be more options so that there is a school that all children WANT to go to... not places I send my child against his will to do stuff in a way that is not meaningful... 

what about the rights of children? Doesn't he have the right to say NO, I don't learn like this...

the sad fact is that my child is seen as a problem... he is not loved, he is not valued... and they have made it certainly clear that he is not being REALLY listened to (they barely listen to us) - he cannot learn because he learns through play and exploration and that is not an option as a soon to be 14 year old in a Swedish school.

And on a side note: the fact that I have the masters in education, but that I have to give my husband the information and prep him before a meeting is just ridiculous... why doesn't society value my education as a woman? Why does it have to be delivered by my husband?

Equality has come a fair way... but there is still a long way to go...

The Art of Learning - part two

I realise now that my intent to write a post based on my presentation of the same name in Nona's studio in Israel is just going to be too big... so I am going to break it down into bite size pieces and make it a whole series...

Today I put together a film that I have been wanting to do since I was in Jenin, but have not had the time to do that until today... and this film ties in so well with many of the things that I talked about with the educators and therapists I presented for in Israel. Their questions of course impacting what I shared..
Here is the film of a collaborative art play

The art play had many purposes for me as a trainer...
I wanted to allow the educators to explore different mediums, I wanted them to explore social interactions, I wanted them to think closely about what they were doing - to be purposeful, I wanted them to discover the learning that is woven into both art and play.

This was the first time that both the advanced and introduction groups worked together... I felt that I had one full day play workshop to offer during my 10 days there, that it would be interesting to offer it to all of them at the same time (all the other workshops were half day). This not only gave me the chance to share more with them, it also gave the chance to expose the educators to how it feels for a child to have so many bodies trying to to the same play experiences or different ones in the same room. How did it differ from the small groups.

The art was the first thing we started with... and also what we finished the play session with before starting a dialogue about our experiences. There were several steps during the day too. The purpose was for the educators to see that an experience does not have to be a one day wonder... that it can be continued and explored in new ways, that it adds to the story, it allows for reflection of what happened before at the same time as focussing on the now... and maybe even inspiring imagination to kickstart and wonder what will happen next?

Some parts were done in total silence... so that the focus was on non-verbal communication... but also to take the time to listen to the rhythm of the art... how do the pen sounds on the paper, how does it feel in my hand... by taking away the verbal noise the participants (child or adult) develop a new relationship with the materials.

Also my choosing that certain materials may only be used in specific ways is part of the process of getting the participants to think about why do we use some things in certain ways, why can't i do something different... but also to encourage communication (either non-verbal or verbally, depending on the stage of the play/art) to learn about taking turns, about negotiations about the needs of others and also their own likes and needs. Most had no problem sharing and shared many times, one person did not share as there was full focus on what she was doing... these were all things we could discuss together and learn from... how did they make us feel... that only one person got to use a red marker... what made it special... did it feel as special when you started using it as you expected.

From the black and white with the thin red lines the next stage was colour...

Colours to explore how they mix and change. But also to see how they would make decisions. There were 2 colours in the first colour session with 5 participants... they could all freely choose their colour, but they had to stick to that colour with that paintbrush... they were given one brush each... so it meant swapping to change colour... and also change thickness of the brush...
Only one chose yellow... despite now being allowed to verbally communicate there had been no reflecting together about the impact of four taking blue (there was the same amount of blue as yellow, and when the paint was gone it was gone) - so of course the blue was finished first and only thr person with yellow could continue... those with blue did not need to swap brushes, now there was a big desire to swap, but no motivation for the yellow to do that... except for being an understanding friend...
it allowed us to explore the need for planning, for communication with others, for problem solving... so much learning in this art play... just because of how the materials were presented and the directions.
I am all for free artistic expression too... I am by no means suggesting all your art sessions should be done in this way... but this is a great way to support the children you work with to practice their planning skills, their communication skills, their problem solving skills in a safe, creative and enjoyable manner. Some participants might need more scaffolding during the session than others... the second group with the warmer mix of colours did not end up with the same problem all all but one using the same colour despite it being a larger group... this group communicated before they started.

It was interesting to talk about different techniques afterwards... how some painted freely over the previous marks, others were influenced by the marks and coloured them in or followed them... and others painted things - like a house... despite the challenge being to not paint things but to feel the movement of the paint and emotions they were experiencing.
Some moved all over the paper, while others stayed in the same spot.
So much for me as an educator to learn about my students and how I could challenge, support, encourage them in the future to try new artistic expressions, test new perspectives...

After much play with shadows and other sensory materials we returned finally to the painting to paint silhouettes... connecting their shadow experiences with a new perspective... learning about the difference between a silhouette and a shadow, that was a new concept for some, that they had never taken the time to consider.
And this is in part what this play and art is about... taking time to explore and discover new things.

Here they had to think about their own city - to rethink the traditional shape of a house (with a triangle roof) because those sorts of houses don't really exist.. the roofs are spaces to walk on and live on - as there is not the snow and rain in Palestine that is the case of triangle roof places on the whole (unless they were colonised by triangle-roof rainy countries). So again learning is coming into their art. To collaborate with each other about what they are painting... which side is up and which is down... how many mosques, where are the trees etc etc.

The educators here also learned that the same piece of paper can be used in many ways... it can be recycled... that it can connect to history... with the lines being like archeological finds under the city... the history of the art... like we all have our individual histories and collective histories.

So this is an insight into the art of learning - from the perspective of a play workshop.