Undervisning i förskolan - del 4

Nu är det dags att återvända till min läsning av Skolverkets publikation om Undervisning i Förskolan.  Under den senaste veckan har mycket hänt här hemma min dotter är nu "officiellt" har diagnosen autism... men den kallas för aspergers igen... något som BUP berättade inte fanns längre 4 år sedan när min son fick diagnosen autism/ADHD. Jag frågade varför och det visa sig att samhället hänger inte med, så dom har bestämt att återvända till aspergers så att alla förstå.
Inte att jag tycker att alla förstå hur man ska bemöta högfungerande autistiska barn bara för att man kalla det aspergers igen. (eye-roll)

När jag undersöka ordet undervisning jag har alltid detta med mig... hur skapa vi en undervisning som är tillgänglig för alla. I kapitlet "Undervisning i förskolan - ett kvalitetsperspektiv" av Sonja Sheridan och Pia Williams står det

Det förutsätter att förskollärare har kunskap om varje barns förutsättningar för lärande, deras kunnande och förändrade kunnande, liksom behov och intressen. Detta eftersom de behöver veta vad barnen kan och hur de förstår något för att kunna leda dem i deras fortsatta lärande. (s54) 

Men under alla mina år har jag träffat gång på gång en brist av förståelse för hur npf barn lär, förstå och upplever världen runt omkring. Jag upplever att både inom lärarutbildning för förskolan och skolan det finns inte tillräckligt mycket tid eller kunskap som kan förbereda lärare för att kunna erbjuda högkvalitet undervisning för alla barn, bara dom neuro-typiska barnen dvs normen.

Man behöver inte läsa länge innan man inser, eller få läsa orden - om man anpassa undervisning/verksamheten för npf barn gynnar det alla barn. Man sänker inte nivån för att erbjuda en tillgänglig förskola - det blir bara mer tydlig för alla. utifrån detta borde det finnas mycket mer tid under lärarutbildningen för att kunna förstå barn med autism, ADHD och andra diagnoser, tillstånd osv där en brist av förståelse för att anpassa skapa hiner för barnen i deras lek, lärande och utveckling.

Det är en daglig frustration att se hur min son blir uppfattad på ett sätt under sina förskoledagar och nu skoldagar... som skiljer enormt med hur folk utanför skolan uppfatta honom. Förskolan var inte roligt - dagligen fick jag höra saker om hur han hade inte gjort det, eller hade reagerat så, eller sade det... alltid något negativ, aldrig någon förståelse för att han faktiskt hade svårt... alltid när jag frågade om BUP fick jag svaret nej det är inget fel med honom... så till slut jag struntade i förskolan och sökte själv till BUP... sedan han var 2 år jag misstänkte antingen autism eller ADHD - men var inte riktigt beredd för både två.
Jag vet att förskolan vill vara snäll. Dom vill inte sätta på en etikett... men problemet var att dom kunde inte bemöta min son heller för att dom vägrade läser instruktionerna... om du fatta vad jag menar.
När han var 5 år fick han en ny lärare... när jag hämtade honom hon berättade om dom roliga saker som han hade gjort under dagen. Jag grät. Hon tittade på mig något förvånad... så jag berättade att det var första gången jag hade hämtat och fick höra något trevligt om min son istället för att höra om hans misstag.

Sexårsverksamheten var hur bra som helst. Pedagoger som såg min son som han är.
Skolan... bleh... det är en helt annan tragisk historia som vi fortfarande försöka handskas.

Men jag undrar... hade han haft pedagoger på förskolan som hade vågat bemöta honom och acceptera honom... nej, det är inte a frikort för att bete hur som helst... men man kan inte förvänta att ett barn med autism/ADHD att kunna reagera på samma sätt som normen heller... man måste göra anpassningar som underlätta.

Till exempel, jag jobbade med en pojke som klarade inte av att bli blöt (förutom när man badade eller tvätta händerna... så länge man inte skvättade).  För att undvika meltdowns på regniga dagar tog jag in honom först innan golvet blev blöt, jag tog av alla hans yttrekläder (trots att jag visste att han kunde vanligvis) och lyftade honom till en torr plats innan resten av gruppen fick komma in... vi berättade för alla, alla barn kunde förstå och vill hjälpa till, pojken vill också ha den förståelse - det var mycket mindre pinsamt att få lite hjälp än att skrika okontrollerbart i 30 minuter. Jag såg till att det finna badrumsmattor där vi tvättade händerna så att det blev inte små pölar på golvet för att barn skvättade eller lekte med vatten - jag kollade regelbundet för att se att det var torrt och stressfi - alla barn uppskattade detta.
Vid lunch och någon skulle spilla vi alla hjälpte till för att se till golvet var torr.
Under lek situationer jobbade vi med hans flexibilitet kring att blir blöt - inte under vardagen... men under lek när han var inte det minsta stressad... eftersom övergånger är en stress i sig. Det fungerade. Bit för bit hade han mer kontroll, vill själv ta av blöta kläder osv.
Han fick alltid skrika så länge han vill... skrik och meltdowns är inte ett problem för mig... men jag ser att dom komma i vägen för barnens egen lek och interaktioner med andra.

Men jag har tur. Jag har mycket erfarenhet med barn som inte passa in i normen. Hemma och på förskolor där jag har arbetat har vi försökt skapa en bredare norm istället för att ändra barnets beteende.
Jag vill stödja varje barn och varje barngrupp för att kunna uppnå deras potential - och det kräver att jag har "kunskap om barnens förutsättningar" och hur jag ska bete mig för att bemöta varje barn på rätt sätt. Samt hur jag ska ändra miljön och vilka erfarenheter jag ska erbjuda barnen... osv.

 För att undervisa och utmana barns lärande inom läroplanens målområden behöver förskolläraren bland annat kunskaper i:

• ämnet och innehållet

• hur barn lär beroende på ålder och erfarenhet 

• vad som är specifikt för barns lärande inom det aktuella målområdet 

• hur de skapar villkor i verksamheten för barn att utveckla kunnande inom olika målområden utifrån förskolans tradition och arbetssätt. 

Undervisningen i förskolan blir då en fråga om vad förskollärarna i lärandesammanhang vill att barnen ska ges möjlighet att utveckla ett kunnande om samt hur mål, innehåll och aktiviteter är relaterade till varandra och till barnen. (s.50)

Eftersom undervisning ska ske inom lek det är viktigt för förskollärare att förstå hur man leka, hur den påverka barnets utveckling och lärande och hur man kan skapa lärande situationer inom lek. Men också förstår hur man som vuxen påverka leken... när man inspirera barnen egen lek och lärande - utmana den... eller när man kommer i vägen och ta över, omedvetet om sin egen makt och påverkan (dvs man tror att man gör det för barnens skull, men man har inte reflekterat tillräckligt mycket över hur man själv påverka situationen). Förskolan ska vara demokratiskt... så jag menar inte att man ska följa barnen... vad jag menar är att vi skapa tillit, respekt, öppenhet och en jämställd förhållningssätt inom barnens lek och lärande.

 En avgörande kompetens är därför förskollärares medvetenhet om sina egna värderingar och hur dessa i undervisningsprocessen påverkar barnets lärande. Utifrån ett barnperspektiv behöver de också ha kunskap om vad målen innebär för barnens lärande i förskolan och hur de kan konkretiseras som innehåll och aktiviteter. (s.54)

Igen jag återvänder till filosofiska samtal som ett bra sätt att bemöta läroplans mål av undervisning - se under... (bold text är min)

Enligt läroplanen ska förskolans innehåll och undervisning utformas så att barnen ges möjlighet att utveckla sin identitet, nyfikenhet och lust att leka och lära. Undervisningen i förskolan ska också leda till att barnen utvecklar sin förståelse för vad demokrati är, bland annat genom att de ges möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter, och därmed kunna påverka sin situation. Barnen ska också ges möjlighet att utveckla sin förmåga att ta ansvar för egna handlingar och förskolans miljö och kunna förstå och handla efter demokratiska principer genom att delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. Det framgår tydligt att leken ska ha en särskild och framlyft roll i förskolan. Sammantaget ska barnen ges möjlighet att utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga, känna sig delaktiga i sin egen kultur och känna respekt för andras kulturer, samt utveckla kunskaper inom läroplanens samtliga målområden. Uppdraget är omfattande och om förskolan ska ge barnen möjlighet att utveckla kunskaper inom alla målområdena behöver förskollärarna använda aktiviteter och situationer under hela dagen (S52)

Det stora texten är viktigt för mig... det handla om lek... om människans ursprungliga lärande (original learning) - som konstigt nog google vill översätta till originalundervisning... snacka om ett perfekt begrepp för förskolan... lek är originalundervisning. (Än så länge har jag 16 inlägg om Original Learning - Originalundervisning)

 Samhällsdimensionen sätter också ramarna för undervisningen i form av: 

• tydliga mål och innehåll för undervisningen riktade mot både gruppen och individuella barn

• att lek, lärande och omsorg bildar en helhet i undervisningen 

• att barns kognitiva, sociala och emotionella lärande integreras i undervisningen 

• att undervisning och lärande är roligt i förskolan. (s53)

Originalundervisning kräver att vi förstå barnens lärprocesser, att vi förstå lek, att vi förstår vad är meningsfullt och varför, att vi förstå hur barnen samspela med andra och omvärlden osv

Teoretiskt utgår läroplanen från att kunskap skapas i relationen mellan människor och omvärld. Det innebär att barn i förskolan lär genom att kommunicera och samspela med andra barn och vuxna och med sin omgivning. Barnens meningsskapande, förändring av kunnande och utveckling av förmågor är därmed beroende av de villkor till lärande som skapas i förskolan. Undervisning handlar då om att som förskollärare skapa möjligheter för barn till erfarenheter och upplevelser som leder till lärande i riktning mot läroplansmålen. Avgörande är att undervisningen sker på ett sådant sätt att barnens lust till lärande utmanas och att barnen utvecklar en vilja och nyfikenhet till ny kunskap och i förlängningen till livslångt lärande. Det är huvudmannens och förskolechefens ansvar att se till att det finns nödvändig kompetens på varje avdelning. (s 53-54)

Jag avslutar inlägget med följande citat som påminna att undervisning också kräver att vi skapa en bra omsorg för att bygga tillit och lärande på.

 Förskolor av hög kvalitet utmärks av en undervisning som präglas av fysisk, emotionell och intellektuell närhet mellan förskollärarna och barnen. Barnen är delaktiga, utmanas och ingår i en kommunikativ gemenskap. Förskollärarna strävar efter att möta barnen i deras intentioner och skapar så kallade ”möjlighetsmöten” (Sheridan m.fl., 2009). Detta till skillnad mot förskolor som har en låg kvalitet och tycks sakna undervisning. Istället för att möta barnen i deras avsikter och agerande verkar det som om förskollärarna står utanför barnens aktiviteter, agerar parallellt med dem och blir engagerade först när de behöver reda ut uppkomna situationer och upprätthålla kontroll (Sheridan m.fl., 2009).  (54-55)

Undervising i förskolan - del 2

det här är den andra del av mina reflektioner kring skolverkets text om Undervising i Förskolan (2018)
länk till publikationen
Min idé här är att dela mina reflektioner som en färskvara... medan jag läsa den. Det är ett sätt att börja en dialog. Det är ett sätt att vrida och vända på vad som skrivs samt hur jag förhålla mig till det... och förhoppningvis blir det ett sätt för ni som läsa den att uppleva den från min perspektiv.

Min perspektiv är, som jag skrev i del ett, utifrån att jag är uppväxt i UK. Jag hade tur, jag älskade min skola - den var kreativ, vi fick göra egna projekt inom skoltid (jag har tydliga minne av att leda en konst och teater projekt när jag var 5-6 år samt en annan teater projekt som började under rast tiden som en lek och utvecklade med mina vänner till att vi gjorde egna kostym under skoltid och fick stå på scen framför två klasser av jämnåriga under skoltid... vi var 7 år).
Så mina erfarenheter ge mig styrkan att säga undervisning kan vara bra om den är gjort rätt, om man har stor tillit till barnens kompetens som mina skola hade för mig och mina klasskamrater. Men långt från alla har tur att vara på en skola som fokuserade så mycket på konst, teater, utflykter, musik osv osv. Jag vill också säga att skolan var/är känd för att många lyckas akademisk också. Vi var trygga, det fanns tid att vara kreativ och leka... då fanns det mer fokus för den där traditionella lärande i form av undervisning eller "skol-lektioner"

Så nu till del 1 av texten.

 Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen (2 kap. 13 §). (s.20)

Igår skrev jag om hur det var den otydlighet kring när undervisning ska ske under dagen och att det kunde ske möjligen under en hel dag (även om jag tycker det är helt löjlig) - men den här citat peka på något annat.
Eftersom det är en brist av förskollärare är det svårt för många förskolor att anställa tillräckligt många för att täcka behovet (andra förskolor har tur). Det betyder att det finns stor risker att vissa förskolor kan möjligen har grupper som få inte ha undervisning. Förskolor är också sårbar om deras enda förskollärare är sjuk, VABar eller är ledig - vad ska gruppen eller förskolan göra då (och jag har besökt och jobbat på förskolor där det inte fanns mer än 1 eller 2 förskollärare trots det fanns över 40 barn i förskolan delat i tre grupper...)
Om Sverige vill att endast en behörig förskollärare få undervisa måste man reflektera kring hur det kan fungera i verkligheten - då måste man har vikarie som är utbildad för att undervisa när förskolläraren inte finns på plats. Blir det så att förskolläraren få endast ta ledighet under skollov (såsom skollärare)? Ska förskolläraren har en annan sorts schema (aldrig öppna, aldrig stänga) för att se till att hen finns på verksamheten när det finns flest barn?
Det kan vara då bra med bestämde "undervisningstid" - inte bara för föräldrarnas skull och barnens skull som jag skrev igår... men också utifrån en verksamhetsplanering skull. Om man vet när man ska undervisa - och vad - blir det lättare att kompensera om förskolläraren blir plötsligt sjuk eller något.
(hur jag tolka undervisning är mer som - underlätta barnens egen lärande, att göra kunskap tillgänglig för barnen på olika sätt).
Jag känner mig inte riktigt klar med att vrida just denna punkt... men jag vill läsa vidare...

Förskollärarna behöver kompetens att kritiskt granska källor och faktakunskaper och använda metoder som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Förskollärarna behöver också vara i fas med samhällsutvecklingen och hålla sig uppdaterade med ny forskning.  (s.21)

Det här citat är sista delen av en längre paragraf kring beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Detta är absolut mitt arbetssätt, men det har sällan funnits möjlighet att göra detta under mina arbetstid. Jag har läst, träffat andra lärare runt om i världen, varit på konferenser osv på min egen tid för att hinner hålla mig uppdaterad. Min blogg har varit mitt sätt att analysera mina metoder, mina observationer samt vem jag är som pedagog - igen på min egen tid. Under planeringstiden på förskolan på så gott som alla förskolor jag har jobbat har det knappt funnits tillräckligt med tid för att hinna analysera mina dokumentationer för att publicera på väggen (eller andra media) barnens lär-processer - det har alltid varit en stressig och intensiv 1-2 timmar (om det går - eftersom ibland måste man hoppa över det för att det inte fanns någon vikarie).
Jag vill säga att om Sverige vill att förskolan ska uppnå allt detta måste mer resurser finns så att förskolläraren kan gå ifrån och kritisk granska källor, kan bepröva erfarenhet med kollegor utan att det påverka kvalitén för barnen. Vad ska tätheten vara för att hålla en god kvalité? Kan man ha fritidspedagoger till förskolan som tillåter förskollärare att kunna uppnå alla dessa krav på sin arbetstid - eller blir skollov den tiden som förskollärare inte finns med barnen för att kunna göra allt detta såsom i skolan?

 Av vikt blir då att möjliggöra barns egna reflektioner genom att ställa öppna, genuina frågor om ett lärandeobjekt, det vill säga det innehåll, situation eller fenomen som är fokus för lärandet. Detta för att dels utmana den tidigare förståelsen, dels inbjuda barn till att tänka vidare om något specifikt. Barnen ges samtidigt möjlighet att bli varse hur alla barn i gruppen på olika sätt uttrycker, resonerar och funderar om samma objekt och från olika perspektiv beroende på ålder, tidigare kunskaper och erfarenheter. Genom att didaktiskt använda variation och perspektiv kan förskolläraren skapa möjligheter för barns reflektion och i förlängningen barns lärande. Hellman (2014) skriver att en sådan didaktik också möjliggör barns bildning.  (s22)

 När jag läsa detta blir påmind av hur jag har arbetat filosofiskt med barn. Filosofiska dialoger med barn, från den yngste barnen uppåt är ett helt fantastiskt sätt att undervisa där barnen är en demokratisk del av processen. Jag kommer inte skriva ingående kring filosofi med barn just här... men vid slutet av månaden kommer jag vara i Göteborg för att berätta om filosofi med barn på FSO-Dagen. Det blir en kort introduktion om hur den här förhållningssätt tillåta mig att undervisa kring värdegrunden, demokrati, etik samt olika kunskapsområde samtidigt som jag lyssna på barnen, jag lär mig om vad dom redan vet, jag lär mig att släppa kontrollen och att barnen är likvärdig i processen. Ja, jag upplever att filosofi med barn kan vara en bra sak för flera pedagoger i Sverige att lära sig och använda som en av sina verktyg med barnen. Det finns inte så mycket litteratur kring filosofi med barn när det gäller de yngre barnen - mestadels handlar böcker och websidor om filosofi med äldre barn, särskilt skolåldern och uppåt. Under dom senaste 5 år har jag utvecklat min egen stil av filosofi med barn genom att blanda delar av P4C, Sokratiska Samtal och and metoder - jag har experimenterade med hur man kan föra en dialog och reflektera med alla 100 språk samt med icke verbala barn. Det är alltid spännande att dela med andra mina erfarenheter och reflektioner kring det arbetat... och sitter hemma nuförtiden och försöka skriva en bok kring det...

 Förskolans uppdrag är tydligt och innebär att främja alla barns lärande och utveckling genom att vara rolig, trygg och lärorik. Läroplanens mål och riktlinjer tydliggör förskolans pedagogiska uppdrag och fokus för undervisning. (s.23) 

Ordet rolig är också tolkningsbar... eftersom jag är av den tror att vi ska underlätta barnens lärande (facilitate their learning not teach) tycker jag att det är också viktigt att vi stödja barnen att hitta glädje i lärprocesser och inte göt lärande rolig - annars det känns lite som vi hamna i en underhållningsverksamhet. Om vi pedagoger ta ansvar för att undervisningen är rolig blir det mycket svårare med uppdraget "livslång-lärande"  men om vi stödja barnen att hitta glädje i sina egna lärprocesser, att våga göra misstag som en del av processen och tar ansvar för processen kommer det att underlätta den livslång-lärande hos barnen vi möter.

Läroplanens kunskapssyn uppmanar till ett specifikt förhållningssätt till barn, kunskap, lärande och undervisning. Kunskapandet kan förstås som en process som förutsätter en aktiv interaktion med andra människor och fenomen i omgivningen. Det innebär att barn lär och utvecklar kunskaper genom att umgås med andra människor, genom att samtala, leka, skapa, utforska, experimentera, iaktta, lyssna, urskilja, jämföra och reflektera. Genom att barn använder kunskaper de lärt sig i ett meningsfullt sammanhang blir de till verkliga kunskaper (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2016). Att lära är att skapa mening, en innebörd, där kunskapen blir till en del av barnet själv. (s.24)

Som ni kanske har märkt giller jag ordet interaktion (eftersom min blogg heter Interaction Imagination) - för mig handla lärande om interaktioner mellan människor, mellan människor och världen runt omkring osv osv... men lika viktigt är "imagination" - jag föredrar det ordet över "fantasi" som man översätter den till pga det är bredare - det inkludera tänka - men det kan vara att det faktum att jag har engelska som mitt modersmål känner jag begränsad av ordet fantasi, det kanske är bredare på svenska... Alison Gopnik skrev att nödvändighet inte är modern av uppfinning men att det är fantasi...

Då kan man säga att lek är en otrolig viktig del av kunskapandet. Jag tycker att det finns väldigt många olika slag av lek som barn (alla människor) behöver tillgång till. Jag har skrivit mycket om lek förut, och vid slutet av 2017 jag introducerade termen "Original Learning" - där lek och lärande är vävat ihop som en naturlig och organisk del av livet... såsom bebiser leka med sina händer, och sedan fötter, leka med ljud i munnen osv, förskolebarn fortsätta med liknande processer fast med mer av omvärlden samt med tankarna tillsammans med andra. (det egentligen är ett livslång process). Om du är intresserad av att läsa mer om "Original Learning" kan du kolla här eller kolla alla mina blogginlägg som jag har kopplat "Original Learning" till här

I läroplanen står att verksamheten ska präglas av ”ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande” (Lpfö 98, i sin lydelse 2016, s. 6). Skrivningen kan tolkas som ett förhållningssätt till barns lek där lek utan vuxenstyrning kombineras med en medveten styrning av leken i syfte att främja barnens utveckling och lärande i förskolan (Folke-Fichtelius, 2008). Barns lek kan vara tillfällen för medveten undervisning i syfte att lära om olika innehåll och fördjupa sitt kunskapande inom läroplanens målområden. Lek kan också vara ett område som är fokus för undervisning i sig, eftersom barn behöver lära sig olika lekstrategier och lekregler som samförstånd, ömsesidighet och turtagande samt kunskap av olika slag för att kunna leka utvecklade rollekar (Alvestad, 2010; Knutsdotter Olofsson, 2017). (s27-28)

Det finns många olika sätt att leka - och vi som pedagoger har en enormt makt över den - både medvetet och omedvetet. Personligen är jag inte rädd för min makt över leken så länge jag är medveten att den finns, att jag konstant vrida och vända på hur jag påverka tillvaron. Jag kan provocera så att leken inte fastna, eller observera för att förstå varför den har fastnat (eller verka ha fastnat) jag kan ta ett steg bakåt och låter barnen styr eller jag kan ta ett steg in och vara en del av leken - varje beslut jag fatta påverka leken. Så är fallet när barn finns på en institution. Och i Sverige har vi institutionaliserade barn från ett år fram till dom lämna gymnasium vid 18/19 - det är många år att dom finns i vuxenstyrd institutioner oavsett hur hård vi arbeta för att skapa en demokratisk miljö. En förskola har många fler barn och vuxna än familjen - det är mycket mer att hantera för barn och vuxna. Och även utifrån mina egna familjsituation kan jag se att antal barn påverka... jag har tre barn tillsammans med min man, min syster har ett barn med hennes man. Hennes barn har friheter som mina aldrig fått tillgång till (eftersom jag fick tvillingar första gången) - det har aldrig funnits en tid för mina barn när dom kunde gör vad som helst utan att det skulle påverka sina syskon... vi har varit helt enkelt tvungen att ta hänsyn till varandra... inte helt enkelt .. men mycket lättare än förskolan när det finns ännu fler barn att ta hänsyn till, att pedagogerna måste dela sin uppmärksamhet på ett likvärdig sätt. Ju mer barn desto mer disciplin - och det såg jag tydligt i Palestina där det finns 100 barn på en förskola och 4 pedagoger - det måste finnas ett slags självdisciplin bland pedagogerna om hur dom ska bemöta alla barnen samt tydliga regler om hur utrymmet (det fysiska och den sociala) borde användas så att det skapa trygghet och plats för lärande och lek.
Jag vill helst vara brutalt ärligt med mig själv och inse att jag har en otrolig makt över barnen... och måste bestämma hur ska jag använda den makt samt hur ska ge barnen befogenhet över sitt eget lek och lärande. Jag kommer tillbaka till filosofi med barn... det var en verktyg som gav mig makten att ge barnen befogenhet...

Säljö (2015) skriver att lärande inte är detsamma som undervisning. Han understryker att undervisning är målrelaterad och kan planeras genom läroplaner och dokument. Undervisningen kan också organiseras och genomföras på olika sätt. Även om goda villkor skapas för lärande behöver undervisning inte leda till lärande i kausal mening (s31)

Så här tänker jag också.. "learning is not the same as teaching" - det blir otroligt självklart på engelska - där teaching kommer från en person till en annan och kan ske om eleven/barnet vill ta emot den eller inte, medan learning handla om själva personen - den kan ske utan "teaching" eller med.  Det är därför jag vill fokusera på att underlätta lärande istället för undervisning... eftersom då är min fokus på hur barnen ta emot kunskap och erfarenheter, hur barnen skaffa färdigheter och utvecklas. Det betyder att jag måste ta del av forskning inom hjärnan och inlärning för att blir bättre på mitt jobb - neurovetenskap är så otroligt viktigt, särskilt när man fundera på att förskolan ska vara tillgänglig för alla och det finns många hjärnor som är "wired" differently. Jag har ett barn med autism undervisning i skolan är ytterst sällan tillgänglig för honom för att det aldrig verka tid för hans lärare att ta del av den forskning som finns - det är en konstant kamp because the teachers don't teach the way he learns.

Så som jag skrev igår, och igen idag... för mig undervisning måste handla om att göra kunskap, lärande och utveckling tillgänglig för barnen

Det är inte om man kan skapa undervisningsmoment som är roliga - men att bemöta barnen i sin glädje att lära och utveckla - att stödja den process, utmana den på ett lämpligt sätt - som en byggställning där barnet själv bygga sina egna erfarenheter och kunskap i ett lärande gemenskap.

 Didaktik är ett sammansatt begrepp som kan relateras till grupper av ord som didaskein, det vill säga undervisning, att peka ut något och -tik eller -ik, som är ändelser, som kan härledas från techne, den grekiska termen för skicklighet, konst, expertis, yrke, vetenskap, teknisk kunskap och så vidare. (s.32)

Jag bara giller bilden jag fick i mitt huvudet.. konsten att peka ut saker...  The art of pointing out stuff!!  som påminna av Rachel Carson..

 Thulin (2011) visar att förskolechefer inte alltid ger förskollärarna de förutsättningar som behövs för att genomföra sitt uppdrag och bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund. Förskolechefer och förskollärare gör också olika tolkningar av vad förskollärares ansvar innebär när det gäller innehåll, omfattning och genomförande. (s.33)

Som jag har redan skrivit detta är inte alltid lätt om man som förskolechef har inte själv förutsättningar för att kunna erbjuda det som behövs för att "bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund"... det behövs ett nytt sätt att driva förskoleverksamhet som likna skolan på det viset att förskollärare få samma möjlighet att planera utan barn (utan att det påverka antal barn/pedagoger som anses som viktig för att bedriva en förskola av högkvalitet). Genom att skriva om skollärare på det här viset säger jag inte att dom har tillräckligt med tid för att bemöta alla deras krav, men det är fortfarande mycket mer än vad förskollärare har tillgång till.

 Sju viktiga strategier karakteriserar undervisning i förskolan enligt Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013):

• variation som en grundläggande aspekt i barns lärande 

• betydelsen av lärandesituationens inramning – att utgå från ett lärandeobjekt och följa barns frågor och intresse samt att föra samtal på metanivå

• att utveckla möten och samordning mellan förskollärares och barns perspektiv 

• att utvidga sammanhanget från ett lokalt till ett expansivt språk 

• att utmana och stötta barnen i deras lärande 

• att vidareutveckla sitt eget kunnande inom en mångfald områden med syfte att stödja barns idéer och förslag 

• att synliggöra mönster och samband med syfte att stödja ett vidgat lärande (s.35)

Tre ord... FILOSOFI MED BARN...
jag tror att jag måste skriva lite mer ingående om hur filosofi med barn kan vara en viktig del av undervisning i förskolan.

 Jag avslutar dagens reflektioner... brought to you from Fotografiska idag...  eftersom med jämna mellanrum jag kommer hit för att fundera på hur man kan filosofera kring bilder med barn och hur det kan stimulera lärande  - kolla serien Philosophical Photos för tips och idéer kring just detta.

Imorgon kommer jag reflektera kring Del II. Perspektiv på undervisning i svensk förskola.

något mer att läsa om du är intresserad
What is the teacher's role? - skriven av Tom Bedard i USA som bygga fantastiska  sinnesbord för att underlätta barnens kunskap inhämtning, teoriskapande, lek, samspel osv osv...

The Story of a Project

When in Israel I was asked about projects... what do they look like, how long do they last etc etc

So this post is about how I have interpreted projects and how I have embarked on projects with children.

This post will also link to previous posts I have written on the subject which you will find at the end...

For me a project is a bit like the stage for a performance... there is so much that goes on behind the scenes... and on the stage the children play, explore, sing, dance, learn, experiment and interact while we teachers do the work behind the scenes to enable this... as Malaguzzi writes above... "the central role of the adult is to activate, especially indirectly, the meaning-making competencies of children as a basis for all learning" - the project "activates".

Or you could say it is like the microphone/megaphone - it give the child's voice more power to be heard - it gives them a focus to explore complex ideas, and for us as educators to learn with them.

Or that it is an adventure... a learning journey that can be of short or long duration and with detours here and there too to explore mini-projects and ideas and interests.

I have had projects that have been a week long, some that last a few weeks or a month or several months.. or even a year or more... a week long project is maybe more of a detour within another project... and it could be like yesterday's post about connecting dots... sometimes these mini-projects connect to the original long term project but you simply do not realise it until afterwards when you reflect on it and see that the children have been exploring the same ideas just from another perspective/theme.

In the posts below I have also linked in observation and also pedagogical documentation as posts to explore to better understand a "project". There is a lot of information exploring projects, my reflections on them - before during and after... so you get to see the whole process in a way.

Thinking about projects - exploring projects from the perspective how much is a teacher allowed to direct/lead a project, exploring the image of the teacher and not just the image of the child. About being open and also perceptive... about working with the children. About the project being the work of the educator... the children play and learn.

Progettazione - this is the word used in Italian in Reggio Emilia settings... and it has been translated into project... but it does not quite translate directly like that... so take the time to read about it... as it is almost a project for the teachers to learn about the children, about pedagogy etc... but this is done with the children too.

Observations... easier said than done - this post explores the start of a project... our observations of the children - to see what they are interested in, how they are evolving, what support they need, and what kind of project frame would allow us as educators to meet all these needs...

Raw Planning - once I have observed the children, know their interests and understand their needs... then I will start collecting ideas and questions and sort them by the curriculum (of course some ideas are not just one part of the curriculum but are cross curricula). This is a first initial collection of questions and ideas that then got expanded... I also know that not all these ideas will be used... but that I have them ready to work with the children. I also know beforehand how all the ideas connect to the curriculum to make sure I am giving the children a good foundation in accordance with the Swedish School Law

Reflecting on a week - spending time to regularly reflect on the course of the project is important... to ask yourself more questions about how the children are reacting to the project... what ideas are standing out the most, and why? do we need to change direction or not... can new ideas be incorporated into the current project concept? and what have I learned as an educator so far about the children, the way the week is designed etc

Reflections on a project - this post is my reflections of a project that lasted from mid August to the end of December... and shares that sometimes a project is more of the wrapping paper, or the outlet for deeper learning... in this case the magic powers project was more about the children being empowered.

Reflection on Through the Eyes of the Child prototype week - this was just a one week project that nestled itself within the International Fairy Tea Party exploration.

Beginners guide to Pedagogical Documentation - this is one of five posts... but if you click on the youtube version of the film you will also find the links to the four other sections of exploring pedagogical Documentation and how it can support you in your projects with children.

I hope these links gave you an insight into the potential of a project... it is not simply following the children's interests, but utilising those interests to frame their ideas, the development, their learning, their play. It is most certainly a collaboration with the children where the educator is as important as the child... that all voices need to be heard and respected. That we empower children to make decisions, to participate, to take responsibility, to play and learn... but we have the bottom line responsibility... in what we choose to provide for them, how we see ourselves as educators, how we view the child, being aware of the impact of all our decision making... keeping the children safe so that they can take risks.

Below are some quotes for further reflections

remeber listening is an important part of the project... to listen to find out what project, what direction, the needs, the ideas, and if a new direction is needed, or a new stimulus... etc etc... and listening happens in many ways... not just the words children say.

To the right you can see in the list of tags various projects that I have done while I have written this blog... you are welcome to check them out...

Is the Swedish preschool in a state of crisis?

There is so much GOOD about the Swedish preschool system... I love the fact that I can take out children anywhere in town without having to fill in risk assessments, and on a whim, the children have said something or whatever and I know  park/place that would allow them to explore these ideas further and I know we have time to do this in a morning... then we are off on the bus/train/boat and reach our destination without blinking an eye.

I love the fact that the preschool curriculum is about evaluating the setting, and reaching goals for the setting to provide quality care and education for the children... and NOT evaluating the children and ensuring the children reach set goals. It gives me the peace of mind that I can support the children at their own pace of development... it means that I, personally, have to be aware of developmental milestones and that I have concerns about a child I know what support I can provide, as a teacher, or request if needed.

I love the fact that ALL preschools cost parents the exact same amount of money... there are not settings that only the wealthy can afford, but that all preschools are available to all children... of course proximity is prioritised... so if you live in a wealthy area then its is more likely that your children will attend a preschool with other wealthy children, and if you live in an area with a high percentage of immigrants then that will also reflect on who attends the preschool... it is, though, illegal to ask for donations, but they can be made on a voluntary basis... I have worked in various parts of Stockholm, and some of the more well off areas have donated money for extra group trips... while other areas have not.
All preschools receive the same amount of money from the state... whether private or state run or parent run... all preschools are financed in the same way.
This is a good thing.

Over the years I have visited preschools and worked in preschools across much of Stockholm... and what has shocked me is the vast difference in quality being offered to the children.
Despite all receiving the same money.

There are Swedish preschool groups on facebook that I have stopped being a part of because of the incredibly negative attitude... not just to the work within preschool, but also towards each other as educators. And it is mostly because of how they treat each other that I opted to leave.









A recent report where studies, primarily from Denmark and Norway (but not all), have been analysed and have shown that preschools are beneficial to children's health, psychological well-being and also do better in school... they do state that the effects are small. Due to the belief that Swedish preschools are similar enough to Norwegian and Danish preschools the report is being said to be relevant for Sweden too.

It takes up the importance of teacher education, it also mentions ratio, amongst other things...

It does not state about what age children should start or how long days... and how these things impact children... whether there is a difference between attending 15 hours a week, like some children do in vast parts of Sweden when they have a sibling at home (except Stockholm, where they can attend for 60 hours a week if they wish) - or if they are attending full time... ie  30-60 hours a week.
Is there an optimal time? is there a number of hours where the effects stop being a benefit and become detrimental for the well-being of the child?

The Guardian's "Great Nursery Debate"  discusses professor Jay Belsky's research into the damaging effects of attending nursery/preschool before the age of two... the measurable stress levels and also the fact that it is much harder for YOUNG children to form deep attachments that are needed for a stable well-being... and this was with their parents as well as their carers/teachers in preschool. Of course he says that these effects are small... just as the previous research mentions... What I found interesting about this article is how this researcher was ostracised for pointing out that preschool/nursery was not beneficial for the very young (he refers to under 2 years of age) and that he was trying to turn back time and tie mothers to the kitchen sink again... it feels a shame that someone cannot speak their mind about the rights of children without others feeling they are infringing on women's rights... ???

Personally I think there are too many children having too long days... especially in a system where it is common to have 4-5 one year olds per educator (and 28% of staff  have NO training within childcare/preschool - although I have met pedagogues without training that have been truly amazing, and teachers with a full degree that I have wondered why they chose this work - oh, and private preschools tend to have 40% without any ECE training).

I have also seen so many educators struggling to offer children the quality they feel children deserve... I have written about this before how there are settings where the director is clearly not giving the staff the support they need to gain the competence, the time for reflection and planning, and developing the setting for the benefit of the children there... it is a case of this is the way it is... a preschool that is a product that the children and educators have to fit into, rather than a preschool that is a process that changes to meet the needs of the children and teachers.

I have the great pleasure of being in touch with some truly amazing and inspiring people who work within the Swedish preschool system. And this is a truly great thing that I appreciate...

I feel this enormous sense of responsibility to listen to these people who are moaning about the Swedish preschool... I assume that they are the ones that are working in a preschool that is not working and there is enormous frustration when there is that feeling that change seems impossible... they are in a hamster wheel. 
I sometimes think that before a person can have their own inspiration ignited they need to be listened to. Just as we do with the children. We need to listen to why they think it is not working, ask them questions to delve into what the real problem is, find ways to allow them to see their own setting with a new perspective, so that change possibilities can be discovered.
I find that if we do not do this first then there is a like a defensive shield... because they are doing their best... I truly believe that all teachers/pedagogues strive to do their best for the children... but if you are stuck in the hamster wheel it is so hard to refuel - and there ends up being a system of putting out fires rather than the proactive fire prevention.
If the shield goes up... and its a protective shield... then it becomes very hard for them to take in new information, to see with new lenses, to be open to change... the educators and children are surviving rather than thriving...

I also feel that sometimes when I write these blogs I am often preaching to the converted - I mean its often people who think like me, or have come even further in their thinking than me... so how do I reach those that are exhausted just by their daily dose of being a teacher... how do I help to re-fuel them?

Sometimes I wish I was really wealthy... because then I would just donate my time to visit settings that wanted my help and I would come in and listen, ask questions, bounce ideas - help them to see their own setting with fresh eyes. But alas I am not... would be nice with a rich benefactor... or if the state thought about investing in people like me to visit and support the most vulnerable preschools. Because I think that is the only way. To truly listen. To validate the situation they are in right now and then to work from that!

The vast majority of Swedish children are institutionalised from a very young age... I mean preschool is an institution... it is adults that make the decisions about the curriculum, about how long days they have at preschool, about the routines, what food they are eating etc etc etc... 
The Swedish School Authority (Skolverket) reports that 83% of all 1-5 year olds are in preschool, ten years ago this was 72% and fifteen years ago it was 59%. 
95% of children between 3 and 5 attend preschool.

This is a HUGE number. So it is crucial that we are offering the best quality preschool we can to all children in all preschools. There should not be the difference between the quality of preschools that there is, I find this totally unacceptable.
The first of the links I shared... the Norwegian/Danish study analysis also points out the need for high quality preschools.
Would it even be ethical to do a study between a high quality and low quality preschool? I mean if we knew it was low quality shouldn't we immediately make changes to improve the quality for the sake of the children?

When I did my masters my final research paper was about quality in preschool... with a focus on Swedish preschools... I did my masters in 2009-2011 - and even then there were concerns amongst the teachers I interviewed that children were spending too long days in preschool and that they were becoming exhausted and struggled to manage their emotions more than those that attended a shorter number of hours per day/week. So I looked into this and found research that said 3 hours a day was enough for children to gain the benefits of preschool, up to six hours did not make any difference, but then over that, especially 8 and more hours a day became detrimental to children's emotional well-being and development. You are welcome to read my paper What is a world class preschool? in order to find out more about this.

Also I think it is interesting to read this article about the positive effects of preschool when there are so many other's about what needs to be improved...
for example one person that shared the study about the benefits of preschool had within the same 24 hour period also shared an article about how Swedish preschools are failing in their ability to ensure all preschools give an equal start... the exact same thing that I stated in my research in 2011, and that I still see now...
So if we know that not all preschools are equal we need to understand that some people working in preschools are not going to say good things. And if we feel that there are too many of these kinds of negative statements... then maybe we should be really really concerned because that might just imply that high quality preschools are in the minority... I hope to god that I am wrong in writing this.

Is preschool a place for parents to put their children while they work? - yes
Is preschool a place for the children to learn? - yes
Do these two needs always support each other? - no

I think if we are creating a space for children's learning then it will be ONLY about the children. Some children need shorter days, smaller groups, need attachment/key-worker on a greater scale than others... but parental needs cannot always allow this. How do we meet the children's needs without making parents feel guilty?

I wish preschool started from the age of 2 rather than one... or that children under two had smaller groups with a higher ratio of teachers... so that they could make those vital relationships, trust and love that creates the best foundation for learning. Max 1:3... so there was more time for physical contact... for the professional love that is so incredibly essential (see Jools Page about Professional Love - she was my mentor while I was doing my masters, and continues to inspire me... her work about professional love had a huge impact on me as a teacher and the need to develop close, genuine and loving relationships with all the children I teach... so that they feel secure, valued and free to learn and play).

I think we need to find what is learning in preschool... it is not just the teaching... it needs to be the care so that the learning can happen and be encouraged pedagogically... it is not just watching the children until the parents return to pick them up either. I have seen both happen... too much teaching to children who are not receptive because they are emotionally not being met (academic focus), and also places where they are being babysat rather than pedagogically inspired to explore and learn - at one of these latter places I was accused of being "pedagogical all the time" just because I was supporting the children's learning and wanted to reflect with co-workers about what I was observing... in fact that is how I started this blog... I dialog with myself when there was no other teacher to talk with.

So are Swedish preschools in a state of crisis...? If we are unable to have a high quality across all preschools, if the correct support is not being given to the directors and teachers in order to meet the setting's goals of the curriculum? If there is a lack of preschool teachers? If some areas have an even harder time of recruiting teachers? That there is not equal access to support for children with special needs/rights... if there is not equal access to professional development... and if this training is not being then properly applied in the setting?

What can be done to help these teacher/carers crying out for help?

Process not product...

I have written about this before... but from an art/creating point of view - you can read that post here ...
This post, though, is going to be a focus on life processes, and the process of preschools/education.
There is a new curriculum ,or rather an updated curriculum, that is coming out here in Sweden soon... and we have been given the chance to read the suggested curriculum and submit our reflections - right now there is a period of these reflections being analysed - and hopefully addressed and utilised in the final rendition of the curriculum.

I have my concerns about the curriculum having a bigger focus on teaching and on digital media - as it takes away from the children's learning and the diversity of media available to the children...
My recent post Mediums explores that... I feel that if a specific medium is being mentioned that many times then there is a clear message being sent that this is a preferred medium, or has a higher status than other mediums. It is apparent, through images on social media, that digital media gets more recognition and appreciation than many other mediums... and yes there is much that is amazing with digital tools... but it should not be a thing in itself, which I sometimes think it is becoming, but just part of the process of learning and play and life. It needs to be relevant and meaningful... it needs to be a part of the process and not a product... it needs to be a language of learning and not a lesson/event to say we have the digital covered.

Sometimes, well maybe often, I feel that the education system is a product rather than a process. And I feel the more we focus on the teaching the more of a product it is going to be... the more we talk about getting ready... for school, for adult life etc - the more it is going to be a product to achieve these things.

As educators (as humans) we need to be in a state of process all the time.
I need to be thinking about my thinking and how that applies to the children I interact with and the people I work with. I need to be in the process of evolving. I see the children are in this state... of being in the process of learning about themselves, each other and the world... and the world is constantly evolving, so we all need to be evolving with it. So if the preschool/education system is more like a product it is not going to be able to adapt with the world.
I think teaching creates a more product state of mind... while facilitating the children's learning is more of a process - as it is more open ended, more flexible.
For me, teaching is like one of those battery operated toys with fixed outcomes - there are set books, there are set ideas, there are right and wrong answers, and testing. The teaching is about meeting the needs of the school and society... of getting grades... or preparing young children for school - it is a product. While facilitating the children's learning means abandoning your adult agenda and embracing a democratic approach to learning, where the educators acts as a guide, listens and learns with the children... supports the children to develop their own ideas and share them with others, enables the children to reach their potential through a variety of learning languages... using many mediums, where digital is just one of many but does not carry more status. Because if we value some learning languages/media more than others the children are going to pick up on that and will value certain learning styles more than others - it means we have created a community where there is not equal value... because more value has been given to those children who learn through a digital language...

As we do not know what the future holds... we need to ensure that children have access to all their "hundred languages" as described by Malaguzzi... and I strongly believe that these languages should not be ranked. Especially when we are striving to create an education system that is based on democratic values, as are the Swedish preschool and school curriculums.

There also needs to be a process during the days, the weeks, the months and years... the the children, the educators and for the setting itself. There needs to be a kind of interconnectedness - for example I would not simply use digital media if there was no reason to... or just because it is cool, or it is required part of the curriculum... I will use digital media because it makes sense in our explorations of a project the children and I are exploring together... for example when exploring "listening" we explored with our whole bodies, all our senses, with a huge range of materials... inside, outside trying, as educators, to provide as many learning languages to approach this project... could we discover something new if a different language was used... did different children shine in their ability to express themselves, how did each language affect the individual or the group as a whole - were there any languages that felt out of range for the children at this moment... was there a way to support the children to acquire skills to master this language, or was it due to physical or cognitive maturity and thus time was needed?
My plans for a term would be enormous... as they would be a list of possibilities... not all would be done.. as the children took us down different paths and more things got added to the list of possibilities. It is like when I prepare for a philosophy session... I prepare with a great many possible questions, knowing I will not have the time to ask them all, trying to think of the many possible directions the dialogue could go, to try and prepare myself not to have a fixed agenda... and then also to be open to the possibility that I have not thought up the follow up questions that the children need me to ask, because my thinking has not taken the same direction as theirs... I need to be a in a state of process.

I think this is hard to do, when there is such a product feel within the education system... and yet there is the demand that educators should encourage child participation, child influence, that they should listen to the children, that the children are active in their own learning... and yet there is the focus on teaching, not the learning. How can teachers meet the expectations of creating a process learning when they are forced to work in a product system?

We should not be teaching subjects, but sharing knowledge, and sharing where we can find knowledge, and how to critically reflect on this knowledge we find.
We should not be teaching children how to do things, but enabling them to learn or master it for themselves in their way..

So instead of asking yourself how do you teach a child to read and write... we should be asking how does a child learn to read and write - and then support that process. Not take a teaching product and implement it in the classroom, or the lesson (and there are plenty of such products (or methods) for preschools - so it is not just schools). I also think that with the new preschool curriculum having a bigger focus on "teaching" now there might also be a bigger trend to more of these products entering the preschool world here in Sweden too.
The more focus there is on the teaching, rather than on the learning... the more focus there is on the teacher and not the child... also the more expectation of what the teacher has to do for the child... and there is not more time given to educators to meet all these "must have to's"  - hence the need for products as time savers. it does not matter that policies and curriculums have written down the child is central in their learning, if we are creating an education system that is rigid and needs to produce children who get grades... its all about the product/the end result and not about the learning. it is about the teaching and the teachers leading the children and not about a democratic classroom.

Of course if you are looking at how children learn, and trying to meet that process, there also needs to be time invested to understand both individual and group needs. And sadly time seems to be one of those things that is been constantly robbed from educators.

Original Learning is something I feel should be a part of the educational system.. a lifelong approach to learning - where play is a natural and valued part of the learning. And of course play is going to evolve with the child... what/how my teenage children play now is very different from how they played as young children... but they continue to learn through play, they continue to need play as part of their balanced diet of learning.

Below are a few quotes that I feel are important to this process of thinking... as this is a process... and is still very much requiring more thought...

Mediums...

It is the last few days that we, here in Sweden, can reflect and contribute our ideas, thoughts and reflections on the new proposed preschool curriculum before decisions are made and the curriculum is presented.

So I have been taking another look, reading, thinking, counting words - to see if that will help... and actually it does, sometimes you have a focus on a word that you think is not being mentioned enough or being used too much - so counting how often words are used can give you a healthy reality check... and sometimes it lets you know that your suspicions were sort of correct.

This post is focussing on the term mediums... because there are many mediums for learning... and in the curriculum we are encouraged to use many when working with young children. There is though a focus on using the digital medium. I wonder why there is this need to specify the digital - several times the curriculum writes - digital and other mediums (or something similar). Why is only the digital medium ever specified... surely the term medium is something that is discussed in the teacher training programmes, and that the digital tool is one of many tools that can be used to support children's learning across the curriculum.

By singling out "digital" are we giving this medium more status than others...
if we are talking about equality, diversity, equal value and democracy in the curriculum... then maybe the same should be done with the words and mediums being chosen.

This time I chose to count words in the second section - about aims and guidelines ( I would like to pint out that in Sweden we do not have aims for children, but aims for the education, care and the setting).
In this section the term "learning" is mentioned seven times more than "play/imagination" and six more times than "explore/discover", three more times than "care", twelve times more than "create". It is also used two and half times more than "communication/conversation" and 8 times more than "listen/reflect/question".

Yes, this is a curriculum so maybe learning should have the highest level... but in this count I have excluded the words, teach, education, develop etc... it is purely learn.

How does this all impact us as educators?
the more we read/hear a word, the more importance it is given. Why is the word play not used more often as a method of learning throughout the text... in the same way that digital is being used?
Play is a medium of learning.
Why is art (dance, music etc) not being used as a medium of learning... but just as one mention as part of creating... which is mentioned twice (skapande/skapa - not the kind of create in the sense of us educators creating a learning environment - but the children being creative with the arts as a way of learning).

I posted yesterday about how art allows children to look more closely, to explore an object or project in a new way... and yet this is not conveyed in the preschool curriculum in the same precise way that digital learning is being - why digital? Why? (you can read that post here - The art of learning)

I am all for using both digital and analog as tools of learning. But will the focus on digital in the curriculum as a medium mean that there is a biased focus on this particular medium? it is clear from images shown on social media that settings that show their digital mediums in action get a great deal of praise... and yes, it is amazing... it is such a fabulous medium to work with... but I can't understand this power it is being given in the curriculum. Why is the word play not given that same power as a medium, why is music and art, and movement not being given that same power.
A medium equality (jämdställdhet) - a medium diversity (mångfald). Mixed media. 100 hundred languages.

if we are focussing on certain languages on certain mediums, it means we are closing off our listening to the other languages, the other mediums. We need to keep ourselves open to the children's languages learning so that we offer mediums of learning that will allow them to enhance the skills, knowledge etc that they possess, challenge them in their weaker "languages" as well as introduce them to new "languages" - all at the same time as honouring the identity of the child, the group, and the community.

I have to admit that it concerns me that some areas are being lifted more than others... for me this should be a part of the teacher training and not the curriculum.

Learning is FUN

Yesterday I engaged in a small exchange about the fact the word "fun" is being used as a key word in the new preschool curriculum... that school/preschool should be fun. The thought being should this really be a key word? School and preschool is about learning (preschool is learning through play and exploration rather than the formal learning of school) not about having fun. The educators are not trained in how to entertain the children and keep them happy... the educators are trained to support the children's learning.

This is not to say that learning should not be fun... but how is learning fun?

Let's keep this to three points...

For me the first thing we need to do - is create a place where all the children feel safe to be who they are... where they dare to communicate their ideas and express their emotions... without a safe space it is near to impossible to children to be capable of learning and having fun, of experiencing joy. Children need to feel accepted to feel safe. They need to feel cared for. They need to have people interested in them and invested in giving them the time and space to evolve.

Secondly the learning needs to inspiring... it needs to awaken the children's curiosity, it needs to get them excited to learn more, it needs to ignite the children's desire to explore the world and everything in it. This feeling of wanting to explore is often connected with enjoyment rather than being forced to learn something they are not interested in, which seems the opposite of fun.

Thirdly it needs to be motivating... not only to motivate the children to try new things but also to complete the tasks they have started... not by force, but because the children are motivated to do this. In the sense the the learning is meaningful.

IF these three elements are in place then the learning is going to be fun.

of course I think that the first point - being safe - is one that should not be a point at all in preschools and schools... it ought to be a given... as it ought to be for the whole of society, for the whole world. yet we do not live in a safe world... so we do need to focus on creating a safe place for learning in schools.

As educators we need to facilitate the children's learning - not teach what we think they should know... but guide the children to discover the world around them and their identity within it, as an individual and as a member of a variety of groups (family, friends, preschool/class, clubs, neighbourhood, town, country etc etc).
learning can be frustrating and hard work at times... it should not be fun all the time... but it should be meaningful, the child should feel motivated to exert the effort to endure the frustration and the child should feel safe to be who they are, to get it wrong without admonishment and to feel the power and wisdom of trying again.

Back in 2013 I wrote a post A successful child is a happy child - reflecting on how there is a focus on trying to keep children happy, and that a parent or teacher feels successful if their child is happy. It is NOT about children who are successful are happy...
I think there has been a focus for a long time on trying to make children happy... hence the focus that preschool should be fun, learning should be fun-filled in the Swedish preschool curriculum.
But if we are always focusing on the happiness of the child, then how will the child learn to manage their other emotions... how will they learn to overcome challenges... how will they learn to compromise and interact with others if the focus is on having fun and being happy?

Challenge, frustration etc do not have to be negative parts of learning if they are part of a inspiring, meaningful learning experience in a safe environment - the children will overcome the challenge and feel empowered by the experience of their own success. Instead if everything is geared up for the children to be having fun - how will they own their own successes in the same way?

Learning can be fun. As Malaguzzi said "Nothing without joy" - but for me joy can be only experienced is you feel safe, accepted and competent - and a curriculum based on fun is not going to enhance the children's feeling of safety, acceptance and competence - while a curriculum based on feeling safe, feeling inspired and feeling motivated will.

The learning should not be hidden under a layer of entertainment (although this can be a language of learning... but just one of the 100 or more languages).
Our focus should not be on providing a place for the children to have fun, it should be a place that allows the children to evolve and to be empowered.