Learning Styles... Lär stilar

This is a post in both English and Swedish... the English comes first - due to the original post this is inspired by is written in English... and then under will come Swedish...

The Atlantic: The myth of learning styles

This post is one of those that for me is a little confusing... because the title says learning STYLES - plural... and I am all about the fact that there are a hundred languages, many ways to approach something, many ways to learning... and that we have different strengths and preferences for these various styles... I lean on Gardner and Malaguzzi for this....

This article by Olga Khazan is actually focussing on the idea that children/people possess just one learning style - that we are visual or auditory etc... using the research by Neil Fleming in New Zealand during the 1990s (there are links in the original article)

Now this goes back to the idea of one of a hundred languages again, even though it might be a preferred language and not just the one "language/style" fits all sort of approach that Malaguzzi lamented in his poem, "Hundred Languages".

The article goes on to debunk the myth that we have just one learning style... I happen to struggle with the evidence presented as proof of this...

The thing is, they’re not. Or at least, a lot of evidence suggests that people aren’t really one certain kind of learner or another. In a study published last month in the journal Anatomical Sciences Education, Husmann and her colleagues had hundreds of students take the vark questionnaire to determine what kind of learner they supposedly were. The survey then gave them some study strategies that seem like they would correlate with that learning style. Husmann found that not only did students not study in ways that seemed to reflect their learning style, those who did tailor their studying to suit their style didn’t do any better on their tests.

as you see from this quote from the article the evidence comes from not how the children learn but how they perform in a test. Is there a confusion between memory and learning... all the examples given are related to tests or memory - which tend to rely on a child's ability to remember.
Also if children are raised in a system that trains them in a specific style then of course this will become their default over time... even if they prefer other ways of learning... but again preparing for a test/exam is also quite different from learning.

I am not at all saying that this proves that we have a learning style, what I am saying is that we have an old fashioned approach to measuring what learning is, and I wonder how this impacts research?

I am of the belief that if we learn in a variety of ways then we have the opportunity to process the world around us on a deeper level - if we are able to access knowledge in more than one way then we are going to have a more diverse approach to interpreting knowledge too... to be able to see it from different angles... Of course this is not scientifically proven... it is just a theory of mine. Theory gained through experience of working with children for over 20 years and since 2013 working philosophically with children where we not only tried to share knowledge in a diverse manner, but also to experiment with holding philosophical dialogues - not just verbal exchanges, but through action, art, music, dance, play, non-verbally etc etc. We found a mix of all these approaches worked best for all, rather than focussing on just one or two of them.

So my thoughts...
yes to not just one style per person, that we benefit from multiples approaches to learning,

and no to measuring learning in the form of tests. Tests are about what a child can remember not what they have learned, children who struggle with memory (for a whole variety of reasons) are never going to be given a proper chance to share what they have learned in this manner.

and yes to that we have preferred ways to learn (and that might not always be the optimal for school learning) - but that we still need to expose children to other ways of learning and experiencing the world and expressing their opinions... as they might discover a new style they like or excel at and also to keep their learning diverse.

and no to a one size fits all - by this I mean the kind of learning that prepares children for tests rather than allowing children to really explore and learn - for me this kind of learning is ROTE, RECITATION and INSTRUCTION (which all can be valuable parts of a learning process, but the focus should not, for me, lie here)

På svenska...

Inlägget är en av de som för mig är lite förvirrande ... för titeln berättar om STYLAR- plural ... och jag tror stark om att det finns ett hundra språk, många sätt att närma sig något, många sätt att lära ... och att vi har olika styrkor och preferenser för dessa olika stilar ... Jag lutar på Gardner och Malaguzzi för detta... Denna artikel av Olga Khazan fokuserar faktiskt på att barn/människor bara har ett inlärningssätt - att vi är visuella eller auditiva osv ... med hjälp av Neil Flemings forskning i Nya Zeeland under 1990-talet (det finns länkar i originalet artikel) Nu går det tillbaka till tanken på ett hundra språk igen, även om det kan vara ett föredraget språk och inte bara ett "språk/stil" passar alla - som Malaguzzi beklagade i sin dikt "Hundra språk". Artikeln fortsätter att avslöja myten att vi bara har en lärande stil ... Jag råkar tycker att fakta som presenteras som bevis i artikeln är svårt att svälja...

Saken är, det är de inte. Eller åtminstone tyder mycket på att människor inte är en viss typ av elev eller annan. I en studie som publicerades förra månaden i tidskriften Anatomical Sciences Education hade Husmann och hennes kollegor hundratals studenter att ta VARK enkät för att avgöra vilken typ av elev de förmodligen var. Undersökningen gav dem sedan några studiestrategier som verkar som om de skulle korrelera med den lärande stilen. Husmann fann att studenterna varken studerade på det sätt som tycktes reflektera sin inlärningssätt, de som skräddarsydd sin studie för att passa sin stil gjorde inte bättre på sina test. (jag har översatt texten)

som ni ser från det här citatet från artikeln kommer bevisen inte ifrån hur barnen lär sig men hur de utför ett test. Finns det en förvirring mellan minne och lärande? ... alla givna exempel är relaterade till test eller minne - som tenderar att förlita sig på ett barns förmåga att komma ihåg. Också, om barn är upptagna i ett system som tränar dem i en viss stil så blir det naturligtvis detta standard över tiden ... även om de föredrar andra sätt att lära sig ... samtidigt det skiljer sig enormt mellan att lära sig något och att plugga något inför ett test. Jag säger inte alls att det här visar att vi har en lärande stil, det jag säger är att vi har ett gammaldags sätt att mäta vad lärande är, och jag undrar hur det här påverkar forskningen? Jag är övertygad om att om vi lär oss på olika sätt har vi möjlighet att bearbeta världen runt oss på en djupare nivå - om vi kan få tillgång till kunskap på mer än ett sätt kommer vi att få en mer mångsidigt sätt att tolka kunskap för att kunna se det från olika vinklar ... Naturligtvis är det inte vetenskapligt bevisat ... det är bara en teori jag har. Teorin har uppnåtts genom erfarenhet av att arbeta med barn i över 20 år och sedan 2013 arbetar filosofiskt med barn där vi inte bara försökte dela med sig kunskap på ett mångsidigt sätt utan också experimentera med att hålla filosofiska dialoger - inte bara verbala utbyten utan genom handling, konst, musik, dans, lek, icke-verbalt osv, osv. Vi upptäckte att en blandning av alla dessa metoder/stilar fungerade bäst för alla, snarare än att fokusera på bara en eller två av dem. Så mina tankar ... ja till inte bara en stil per person, att vi drar nytta av multipla metoder för lärande,
och nej till att mäta inlärning i form av test. Tester handlar om vad ett barn kan koma ihåg, inte vad de har lärt sig, barn som kämpar med minne (av en mängd olika skäl) får aldrig en riktig chans att dela med sig av vad de har lärt sig på detta sätt. och ja det har vi föredragna sätt att lära oss (och det kanske inte alltid är det optimala för skolundervisning) - men att vi fortfarande måste exponera barn för andra sätt att lära och uppleva världen och uttrycka sina åsikter ... som de kan upptäcka en ny stil som de gillar eller utmärker sig på och också för att hålla deras lärande olika. och nej till en storlek passar alla - med detta menar jag den typ av lärande som förbereder barn för test snarare än att låta barn verkligen utforska och lära sig - för mig är denna typ av lärande ROTE (utantillärande), RECITATION (redogörelse) and INSTRUCTION (instruktion/undervisning) (som alla kan vara värdefulla delar av ett lärande process, men fokusen borde inte för mig ligga här)

Undervisning är ett märkligt ord för mig... eftersom det klinga något gammaldags när man översätta den till engelska... det betyda "to teach"... men luta mer åt träna, instruktion... men det finns andra tolkningar också... fostran, uppfostran, bildning, utbildning. Jag anta att vi måste fundera på vilken stil av "undervisning" vi vill ha - eller en blandning?

Visit to Aspen Preschool in Norsborg

Today I made a visit to Aspen preschool in Norsborg in Botkyrka, part of the greater Stockholm area. Botkyrka is also an area in Sweden that houses the most newly arrived refugees, but most that attend the preschool tend to be second generation.

Soledad is the director of the preschool, and I have worked with her before and is one of the big influential people in my life. How I am as an educator now has without a doubt been influenced by her. I remember so well the meetings where we discussed pedagogical documentation, the children, our roles... and for the first time felt truly liberated in exploring these ideas... for the first time felt it was allowed not to have to agree with the others, but to be encouraged to have your own opinions and to understand them and to share them with others. To connect theory to practice. To connect practice to theory. To explore.

She is four years in to her role as director at Aspen... a place that strives to create a democratic approach to learning... and is on their journey to that. As Soledad says, we want to be more than just beautiful environments - we need to connect the third teacher to the teachers - the outcome aims to the projects etc...

it is a preschool with ambition.

Here are a few of the photos from the preschool to inspire you.

challenging the idea of what materials can be made available to the very youngest children in preschool (1-3yr olds)

a low table filled with loose parts to tantalise the senses

introducing colour to the youngest

one of the construction areas for the youngest

clay area... a clay table was found in every department regardless of age

digital and light and nature 

nature atelier... ateliers do not have to be for art alone

another construction area

clay

paint/art atelier

light shadow and UV light exploration room... a small walk in cupboard that has been converted

a detail from the digital atelier... a space shared by the four and five year olds - small word story making... using film camera, i-motion etc... depending on how the child wants to tell/communicate the story

another detail from the digital atelier... the idea is to explore the world by mixing digital and analogue

here you can see how the small world area connects to a screen - so that the children's filmed stories can be shared live if they want to

a panarama of the room... it also includes a shadow puppet space and also a stage with the possibility of a green screen - the idea is that story telling and exploration can happen in many ways

clay atelier

fabric atelier

paper, paint and the more traditional approach to an atelier

nature explorations

two small low tables set up with magnetic sculpture and also temporary art with loose parts... this is a part of a larger room, where the children were busy and I did not want to photo them

part of the dinosaur project

nature

construction with dinosaurs making themselves known!

Undervisning i förskolan - del 5

Den här fjärde delen av serien kommer att handla om mina spontana reflektioner kring "Undervisning i förskola – med koppling till ett samverkansprojekt av Ann-Christine Vallberg Roth och Ingegerd Tallberg Broman från Malmö Universitet. - en kapitel av Skolverkets publikation Undervisning i Förskolan 2018.

Jag har valt utifrån texten att fokusera på omsorg och undervisning, även om det fanns mycket intressant om vad är undervisning, barnens delaktighet samt tid för barnstyrd och vuxenstyrd aktiviteter. Men jag upplever att det är viktigt att fokusera på omsorg pga det ofta har lägre status än lärande...

I studier som berör förhållandet mellan omsorg och lärande i förskolans verksamhet framkommer att personalen uppfattar att omsorgen är lägre rankad än lärande. De uppfattar också att överordnade myndigheter eller personalorganisationer är mindre intresserade av att synliggöra omsorgen (Berntsson, 2006; Gannerud & Rönnerman, 2006). s. 68

Forskarna tolkar det som att omsorg är något som är så centralt och självklart i förskolans verksamhet att det knappast behöver omnämnas (Halldén, 2007). Denna brist på omnämnande utgör dock en risk för osynliggörande av ett omfattande och centralt innehåll i förskolans utbildning och undervisning. s. 68

Och just därför vill jag "prata" om det här. Att lyfta den som en viktig del av helheten.

Trygghet är i alla personalgrupperna högst rankat, både 2000 och 2015, följt av omsorg/omvårdnad och på tredje plats lärande/stimulera lärande s.68-69

Jag tycker att om man fokusera på omvårdnad/omsorg kan man skapa en trygghet som i sin tur skapar utrymme för lärande... men grejen är lärande och undervisning kan vara en del av omsorgen/omvårdnaden. Mina erfarenheter med filosofi med förskolebarn visade mig hur vår filosofiska samtal (en del av undervisning) var också en del av omsorg - vi lyssnade till barnen, vi såg till att alla kunde delta, barnen fick möjlighet att utforska känslor och rädslor samt utveckla sina färdigheter att kommunicera på ett respektfullt sätt (självklart gjorde vi andra aktiviteter som underlättade denna process under hela veckan). Detta skapade en tillit mellan barnen och oss pedagoger, samt mellan barnen... som bidrog till verksamhets trygghet. Eftersom barnen var trygga fanns det en massa energi att tillbringa på lärande, att testa idéer, skaffa kunskap, fokusera, lyssna på andra och tänker kritisk och uttrycka sina åsikter.
Vi vuxna såg till att barnen var pigga, mätta och hade styrkan att kunna sitta och delta i en filosofisk samtal - så veckan var utformad för att ge barnen färdigheter att kunna delta, och den omsorg dom krävde för att vara trygg och välmående - samtidigt som samtalet gav dom ramar för hur man kunde ta hand om varandra, hur man deltar aktiv, hur man bemöta andra med respekt, att utforska det som man är intresserad av osv... det var en helhet.

Jag ser lek som en del av omsorg, en del av trygghet och en del av undervisning/lärande. Lek kopplar ihop alla tre delar.

 Hemmet återfinns inte som läromiljö och inte heller kopplingen mellan barns lärande i de olika miljöerna. Föräldern återfinns till viss del som kund som väljer förskola och utvärderar verksamheten (Löfdahl, 2014; Skolverket 2013). s.68

Det som är lite märkligt är att ingen inom förskolan vet hur det ser ut hemma hos barnen - hembesök finns inte längre såsom när jag började inom svenska förskolan i början av 1990-talet. Jag har redan skrivit tidigare om (i dom andra delar av detta serie) att lärande ske hela tiden på förskolan i olika former (men att kanske undervisning borde inte kunna ske hela tiden, eller under hela dagen ) jag tycker att det är rätt så konstigt att hemmet inte anses som en lärmiljö (visst möblera inte alla sina hem som jag skapade för mina barn hemma hos mig - med utrymme för lek överallt, och utrymme att delta i familjen, men jag var otroligt påverkad av mitt arbete inom förskolan). Och på samma sätt jag undrar varför man ska inte skapa en hemtrevlig miljö på förskolan som en del av omsorgen och tryggheten. Inte säger jag att det ska vara som ett hem - eftersom allas hem är olika - t.ex mitt hem har inte en massa saker på väggen eller gardiner osv för att kunna skapa en lugn miljö för mina autistiska barn (och jag) medan andra har en massa gardiner, konst och färg. Man måste skapa en förskola som känns tryggt för alla, där omsorg kan ske naturligt samtidigt att det ska vara stimulerande med tillgång till lärande.
En av mina mentors vid Sheffield University var Jools Page (nu Brighton University) som har forskat och skrivit om Professional Love (Professionell Kärlek) - och att det är en triangel tillsammans med föräldrarna. I UK är det viktig med nyckelpersoner (key person) - den person som skapa ett extra nära kontakt med barnet och familjen - något som jag har sett många förskolor i Sverige aktivt jobba emot - alla barn ska gilla alla, alla pedagoger ska ta hand om alla barn...
visst ska vi skapa en verksamhet där det finns många trygga förhållande... men det gå snabbare för dom flesta yngre barn, samt familjen, om det finns en person som man ha ett nära förhållande med. Personen kan bli ändrad om man märker att barnet skapa ett nära kontakt med en annan pedagog än den man hade först tänkt sig.
Visst blir det lite mer sårbar om en pedagog lämna... men förhoppningsvis ska förskolan skapa en arbetsmiljö som berika och stimulera pedagogerna också, samt erbjuda arbetsro och trygghet så att det inte finns något behov av att lämna (förutom när man flytta, eller något annat stort i livet ske, men inte pga man inte trivs på sitt arbete som verka ske för alldeles för många).

Ny idag 24.e april: International Journal of Early Years Education - tyvärr måste man betala för att komma åt den, men vissa kanske jobba på ett ställe där man kan få tillgång till journalen. Jools Page har skrivit i den, samt allting handla om omsorg inom förskolans verksamhet, och hur viktig det är.

 Frågan är om undervisning och lärande kan vara fulla av lust, vetgirighet och förundran utan att vara lekfulla s. 72

Intressant - jag har precis lyssnat på en intervju (länk finns nedan) där Ben Mardell (Project Zero) pratade om att det finns 3 viktiga saker...

1. känslan av val/inverkan
2. känslan av nyfikenhet/förundran
3. känslan av glädje (i processen också)

Om undervisningen innehålla alla tre delar för barnen - sker lärande genom lek. Dessa ord ingår i mina ledord för Original Learning (Originell Undervisning) som ni ser under...

Under mina presentationer och workshops berättar jag ingående hur alla dela flätas ihop för att skapa en helhet - för mig är omsorg grunden allting stå på... utan bra omsorg är det svårt att uppleva glädje, eller ta risker, eller känner sig tillräcklig trygg för att samarbeta/delta osv. Samtidigt att skapa en miljö fylld med förundran, glädje, samarbete, reflektion osv är en del av omsorgsprocessen.

En kort film intervju av Ben Mardell vid Lego Idea Conference 2018 där han beskriver hur man väva lek och undervisning.

I den meningen kan begreppet undervisning ses vara åtskilt från barns utveckling, lärande, lek och omsorg som inte förutsätter förskollärare och inte behöver vara inriktat på mål att sträva mot. Begreppen utveckling, lärande, lek och omsorg kan i praktiken både ingå i utbildning och undervisning och avse något som pågår utanför förskolans utbildning och undervisning. Barn kan med andra ord utvecklas, lära, leka och vara i omsorgsrelationer också utan förskollärare och utanför utbildning och undervisning. s.74

Så om barn kan utvecklas och lära utan undervisning - varför är undervisning så viktig?

Lek och omsorg kan också syfta till utveckling och lärande men behöver inte göra det, utan kan istället exempelvis syfta till vila/sömn, trygghet och rekreation (FN:s konvention om barns rättigheter, 1989). Så undervisning är i det sammanhanget ett begrepp som skiljer sig från barns utveckling, lärande, lek och omsorg. s. 74

 Om det är bara lek och omsorg det kan betyder att det är inte alltid lärande.. nja... kanske inte något som vi har fattat... kanske dom lära sig glädje, eller något annat som vi kan inte tolka. Samtidigt jag har sett leksituationer som aldig utvecklas och samma problem för barnen dyker upp om  och om igen som pedagogerna släcka... och barnen aldrig få tiden eller färdigheterna dom behöver för att släcka själv och gå vidare i sin lek och utveckling. Jag vill också påpeka att min man, som sömnforskare, skulle säga emot att vila/sömn har ingenting att göra med utveckling och lärande... jag har alltid sett vilan/tuppluren som en del av den pedagogiska dagen (ibland kan man säga att undervisning har skett för att hjälpa barn lära sig hur man koppla av och vikten av en bra sömnhygien... kanske inte med sådana ord dock!!)
under är några länkar till sömn och lärande
Naps benefit pre-schoolers language development, new research suggests
Napping Helps preschoolers learn
The truth about sleep and brain development in children revealed
How Bright light keeps preschoolers wired at night

Dom två sistnämnde länkar kan kopplas till Boulder, Colorado, där min man har också jobbat och jag fick besöka labbet där (min man jobbade mycket med en forskning kring ljusets affekt på sömn... inklusiv blåljus, dvs skärmar) - samt labbet som jobbade med förskolebarn. Så det är alltid lite extra roligt att läsa artiklar av människor man har träffat.

jag vill avsluta med att det är oerhört viktigt att man är utomhus varje dag... särskilt på förmiddagen, för att underlätta sömnen. Så jag är av den åsikt, hellre en lite senare lunch för att kunna hinna med både en inomhusundervisnings-pass och tid utomhus... samt utomhus-undervisning plus fri-lek varje dag. Att vara inne en hel förmiddag regelbundet är inte alls optimalt för barnens välmående.

Sömn är omsorg, utveckling och undervisning...

 

The story of a pocket...

Pockets... I love them... as do my two daughters... but seldom do we get decent pockets in our clothes, compared with the pockets of my husband and son. In fact when we do get a garment with a decent pocket  it is always commented on with great joy... especially in skirts and dresses.

I mean what is up with fake pockets? Why bother? And why are pockets nearly always so much smaller?
Of course you don't have to spend many minutes to read all about the history of pockets and how it is about power, the men being in control of the money etc and about how women look rather than practicality.

BUT that this should all impact young children's clothing too seems ridiculous... girls just as much as boys like to collect things and save them in pockets... there is no gender difference in this behaviour - maybe from child to child, but I have not seen a difference between boys and girls during all my years of working with young children.

I have seen, both boys and girls, fill their pockets with so many things that their trousers would no longer stay up.
My daughters, when they were toddlers, loved pockets and always stuffed them with things... and if they lacked enough pockets they used the body they wore under their clothes as a giant pocket... so many times the staff at their preschool would giggle and hand over a supply of pretend food and other toys that they found stuffed down my children's clothes when their nappies were being changed.

Why are children being dressed in mini-adult clothes? Why not let them be the children that they are? That the size difference between boys and girls should not differ in the way that it does... if you are 104cm tall regardless of gender, then the clothes should fit that height... not be shorter and tighter for a girl.

I ended up buying a great deal of boy clothes for my girls - partly because they were tall for their age, so I got better value from the clothes... and also realised those clothes were less flimsy and held better for climbing and play than girl clothes... which makes sense because at that age children regardless of gender are playing in pretty much the same way... until society informs them that they should not be.

I got called out by a 5 year old girl about my choice to wear super hero t-shirts - saying that spiderman was for boys... and that meant i was a boy. I simply answered that anyone can like spiderman and that I was most certainly still a girl. Within a week the girls in the group (that overheard the conversation) were coming with spiderman caps and t-shirts - as well as other superheroes. I also went out and bought myself more superhero t-shirts to really emphasise that superheroes are for anyone who likes them. I would also like to point out that most of my t-shirts are men's t-shirts... as the women ones are always too short and fitted... now I don't mind fitted... but they don't fit my body... the waist is always too high - and I really like my t-shirts and tops to not just meet my jeans/trousers but to be of a length I can tuck in on cold days. Oh and don't even get me started about superhero underclothes... all my superhero socks come from the men's section and finding underpants for women with superhero motifs is not so easy as it is for men... but I am going off track now...

This is all makes me think of the book "Experiencing Reggio Emilia: Implications for preschool provision" edited by Lesley Abbot and Cathy Nutbrown where there is a chapter called "Sunniva's extra pocket" by Caroline Hunter. A teacher, parent of children at preschools in Reggio Emilia, and then translator for Reggio Children. In the chapter she describes her experience as a aprent of children attending preschools in Reggio Emilia and she agreed with Malaguzzi's statement that her children were given "extra pockets" to dip in when needed later in life... 

Amelia Gambetti wrote

In Reggio Emilia we have the highest quality kinds of materials we can find, not so that the children can become geniuses but so that they and we have many opportunities to discover their learning processes and their abilities to think. I believe that when you give this to children when they are so young, when you empower them in their thinking, it stays with them forever - as Malaguzzi used to say, like an extra pocket. They understand the power of their intelligence.(Understanding the Reggio Approach: Early Years Education in Practice. Linda Thornton, Pat Brunton 2005)

But my question is - if society is giving bigger pockets to boys and often fake pockets to girls... we need to be aware of this extra pocket that is being provided and that it does not mirror social stereotypes. That these pockets are ample enough for all to stuff their experiences, thoughts, reflection into regardless of gender.

Consider this quote from esteemed designer Christian Dior in 1954, reported by the Spectator, "Men have pockets to keep things in, women for decoration." The Wierd and complicated sexist history of pockets

 If we want to empower children we need to make sure that the extra pocket is not for decoration but is substantial enough to fill.

Below are some more links to read about connected to this thinking.

for some reason we take away the pink and the princess - as if this pinkness is the problem. Choosing to wear pink and choosing to be a princess is not a problem... ONLY if it is the only story that is being offered to what girls should connect with.

yeah, my son caused quite a stir in a small French town when he wanted to wear a pink skirt to dance in... as his big sisters always wanted to dress up for dance, it made perfect sense for him too. As well as green glitter shoes at preschool until he got told by other boys there that green glitter is not for boys only for girls... he refused to put them on again... despite support from the teachers at the setting and from home...
IF schools and preschools are not working with these ideas and exploring gender stereotypes actively than the damage is done. Its not enough not to talk about it, and to be gender neutral... we HAVE to talk about... have the stereotypes and allow them to be available to all the children, to explore and discover the joy of play.

part of the International Fairy Tea Party is to also break down barriers of gender stereotypes... that fairies are not just for girls, that boys enjoy magic and flying too... that fairies are not just girls with pink tutus... 

 you could read this text about the history of pockets from The Victoria and Albert Museum

five unexpected gender differences in children's clothes

The sneakily sexist food messaging in kids clothing

and from pockets to pocket money... gender differences

International Fairy Tea Party - facebook page

Undervisning i förskolan - del 4

Nu är det dags att återvända till min läsning av Skolverkets publikation om Undervisning i Förskolan.  Under den senaste veckan har mycket hänt här hemma min dotter är nu "officiellt" har diagnosen autism... men den kallas för aspergers igen... något som BUP berättade inte fanns längre 4 år sedan när min son fick diagnosen autism/ADHD. Jag frågade varför och det visa sig att samhället hänger inte med, så dom har bestämt att återvända till aspergers så att alla förstå.
Inte att jag tycker att alla förstå hur man ska bemöta högfungerande autistiska barn bara för att man kalla det aspergers igen. (eye-roll)

När jag undersöka ordet undervisning jag har alltid detta med mig... hur skapa vi en undervisning som är tillgänglig för alla. I kapitlet "Undervisning i förskolan - ett kvalitetsperspektiv" av Sonja Sheridan och Pia Williams står det

Det förutsätter att förskollärare har kunskap om varje barns förutsättningar för lärande, deras kunnande och förändrade kunnande, liksom behov och intressen. Detta eftersom de behöver veta vad barnen kan och hur de förstår något för att kunna leda dem i deras fortsatta lärande. (s54) 

Men under alla mina år har jag träffat gång på gång en brist av förståelse för hur npf barn lär, förstå och upplever världen runt omkring. Jag upplever att både inom lärarutbildning för förskolan och skolan det finns inte tillräckligt mycket tid eller kunskap som kan förbereda lärare för att kunna erbjuda högkvalitet undervisning för alla barn, bara dom neuro-typiska barnen dvs normen.

Man behöver inte läsa länge innan man inser, eller få läsa orden - om man anpassa undervisning/verksamheten för npf barn gynnar det alla barn. Man sänker inte nivån för att erbjuda en tillgänglig förskola - det blir bara mer tydlig för alla. utifrån detta borde det finnas mycket mer tid under lärarutbildningen för att kunna förstå barn med autism, ADHD och andra diagnoser, tillstånd osv där en brist av förståelse för att anpassa skapa hiner för barnen i deras lek, lärande och utveckling.

Det är en daglig frustration att se hur min son blir uppfattad på ett sätt under sina förskoledagar och nu skoldagar... som skiljer enormt med hur folk utanför skolan uppfatta honom. Förskolan var inte roligt - dagligen fick jag höra saker om hur han hade inte gjort det, eller hade reagerat så, eller sade det... alltid något negativ, aldrig någon förståelse för att han faktiskt hade svårt... alltid när jag frågade om BUP fick jag svaret nej det är inget fel med honom... så till slut jag struntade i förskolan och sökte själv till BUP... sedan han var 2 år jag misstänkte antingen autism eller ADHD - men var inte riktigt beredd för både två.
Jag vet att förskolan vill vara snäll. Dom vill inte sätta på en etikett... men problemet var att dom kunde inte bemöta min son heller för att dom vägrade läser instruktionerna... om du fatta vad jag menar.
När han var 5 år fick han en ny lärare... när jag hämtade honom hon berättade om dom roliga saker som han hade gjort under dagen. Jag grät. Hon tittade på mig något förvånad... så jag berättade att det var första gången jag hade hämtat och fick höra något trevligt om min son istället för att höra om hans misstag.

Sexårsverksamheten var hur bra som helst. Pedagoger som såg min son som han är.
Skolan... bleh... det är en helt annan tragisk historia som vi fortfarande försöka handskas.

Men jag undrar... hade han haft pedagoger på förskolan som hade vågat bemöta honom och acceptera honom... nej, det är inte a frikort för att bete hur som helst... men man kan inte förvänta att ett barn med autism/ADHD att kunna reagera på samma sätt som normen heller... man måste göra anpassningar som underlätta.

Till exempel, jag jobbade med en pojke som klarade inte av att bli blöt (förutom när man badade eller tvätta händerna... så länge man inte skvättade).  För att undvika meltdowns på regniga dagar tog jag in honom först innan golvet blev blöt, jag tog av alla hans yttrekläder (trots att jag visste att han kunde vanligvis) och lyftade honom till en torr plats innan resten av gruppen fick komma in... vi berättade för alla, alla barn kunde förstå och vill hjälpa till, pojken vill också ha den förståelse - det var mycket mindre pinsamt att få lite hjälp än att skrika okontrollerbart i 30 minuter. Jag såg till att det finna badrumsmattor där vi tvättade händerna så att det blev inte små pölar på golvet för att barn skvättade eller lekte med vatten - jag kollade regelbundet för att se att det var torrt och stressfi - alla barn uppskattade detta.
Vid lunch och någon skulle spilla vi alla hjälpte till för att se till golvet var torr.
Under lek situationer jobbade vi med hans flexibilitet kring att blir blöt - inte under vardagen... men under lek när han var inte det minsta stressad... eftersom övergånger är en stress i sig. Det fungerade. Bit för bit hade han mer kontroll, vill själv ta av blöta kläder osv.
Han fick alltid skrika så länge han vill... skrik och meltdowns är inte ett problem för mig... men jag ser att dom komma i vägen för barnens egen lek och interaktioner med andra.

Men jag har tur. Jag har mycket erfarenhet med barn som inte passa in i normen. Hemma och på förskolor där jag har arbetat har vi försökt skapa en bredare norm istället för att ändra barnets beteende.
Jag vill stödja varje barn och varje barngrupp för att kunna uppnå deras potential - och det kräver att jag har "kunskap om barnens förutsättningar" och hur jag ska bete mig för att bemöta varje barn på rätt sätt. Samt hur jag ska ändra miljön och vilka erfarenheter jag ska erbjuda barnen... osv.

 För att undervisa och utmana barns lärande inom läroplanens målområden behöver förskolläraren bland annat kunskaper i:

• ämnet och innehållet

• hur barn lär beroende på ålder och erfarenhet 

• vad som är specifikt för barns lärande inom det aktuella målområdet 

• hur de skapar villkor i verksamheten för barn att utveckla kunnande inom olika målområden utifrån förskolans tradition och arbetssätt. 

Undervisningen i förskolan blir då en fråga om vad förskollärarna i lärandesammanhang vill att barnen ska ges möjlighet att utveckla ett kunnande om samt hur mål, innehåll och aktiviteter är relaterade till varandra och till barnen. (s.50)

Eftersom undervisning ska ske inom lek det är viktigt för förskollärare att förstå hur man leka, hur den påverka barnets utveckling och lärande och hur man kan skapa lärande situationer inom lek. Men också förstår hur man som vuxen påverka leken... när man inspirera barnen egen lek och lärande - utmana den... eller när man kommer i vägen och ta över, omedvetet om sin egen makt och påverkan (dvs man tror att man gör det för barnens skull, men man har inte reflekterat tillräckligt mycket över hur man själv påverka situationen). Förskolan ska vara demokratiskt... så jag menar inte att man ska följa barnen... vad jag menar är att vi skapa tillit, respekt, öppenhet och en jämställd förhållningssätt inom barnens lek och lärande.

 En avgörande kompetens är därför förskollärares medvetenhet om sina egna värderingar och hur dessa i undervisningsprocessen påverkar barnets lärande. Utifrån ett barnperspektiv behöver de också ha kunskap om vad målen innebär för barnens lärande i förskolan och hur de kan konkretiseras som innehåll och aktiviteter. (s.54)

Igen jag återvänder till filosofiska samtal som ett bra sätt att bemöta läroplans mål av undervisning - se under... (bold text är min)

Enligt läroplanen ska förskolans innehåll och undervisning utformas så att barnen ges möjlighet att utveckla sin identitet, nyfikenhet och lust att leka och lära. Undervisningen i förskolan ska också leda till att barnen utvecklar sin förståelse för vad demokrati är, bland annat genom att de ges möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter, och därmed kunna påverka sin situation. Barnen ska också ges möjlighet att utveckla sin förmåga att ta ansvar för egna handlingar och förskolans miljö och kunna förstå och handla efter demokratiska principer genom att delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. Det framgår tydligt att leken ska ha en särskild och framlyft roll i förskolan. Sammantaget ska barnen ges möjlighet att utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga, känna sig delaktiga i sin egen kultur och känna respekt för andras kulturer, samt utveckla kunskaper inom läroplanens samtliga målområden. Uppdraget är omfattande och om förskolan ska ge barnen möjlighet att utveckla kunskaper inom alla målområdena behöver förskollärarna använda aktiviteter och situationer under hela dagen (S52)

Det stora texten är viktigt för mig... det handla om lek... om människans ursprungliga lärande (original learning) - som konstigt nog google vill översätta till originalundervisning... snacka om ett perfekt begrepp för förskolan... lek är originalundervisning. (Än så länge har jag 16 inlägg om Original Learning - Originalundervisning)

 Samhällsdimensionen sätter också ramarna för undervisningen i form av: 

• tydliga mål och innehåll för undervisningen riktade mot både gruppen och individuella barn

• att lek, lärande och omsorg bildar en helhet i undervisningen 

• att barns kognitiva, sociala och emotionella lärande integreras i undervisningen 

• att undervisning och lärande är roligt i förskolan. (s53)

Originalundervisning kräver att vi förstå barnens lärprocesser, att vi förstå lek, att vi förstår vad är meningsfullt och varför, att vi förstå hur barnen samspela med andra och omvärlden osv

Teoretiskt utgår läroplanen från att kunskap skapas i relationen mellan människor och omvärld. Det innebär att barn i förskolan lär genom att kommunicera och samspela med andra barn och vuxna och med sin omgivning. Barnens meningsskapande, förändring av kunnande och utveckling av förmågor är därmed beroende av de villkor till lärande som skapas i förskolan. Undervisning handlar då om att som förskollärare skapa möjligheter för barn till erfarenheter och upplevelser som leder till lärande i riktning mot läroplansmålen. Avgörande är att undervisningen sker på ett sådant sätt att barnens lust till lärande utmanas och att barnen utvecklar en vilja och nyfikenhet till ny kunskap och i förlängningen till livslångt lärande. Det är huvudmannens och förskolechefens ansvar att se till att det finns nödvändig kompetens på varje avdelning. (s 53-54)

Jag avslutar inlägget med följande citat som påminna att undervisning också kräver att vi skapa en bra omsorg för att bygga tillit och lärande på.

 Förskolor av hög kvalitet utmärks av en undervisning som präglas av fysisk, emotionell och intellektuell närhet mellan förskollärarna och barnen. Barnen är delaktiga, utmanas och ingår i en kommunikativ gemenskap. Förskollärarna strävar efter att möta barnen i deras intentioner och skapar så kallade ”möjlighetsmöten” (Sheridan m.fl., 2009). Detta till skillnad mot förskolor som har en låg kvalitet och tycks sakna undervisning. Istället för att möta barnen i deras avsikter och agerande verkar det som om förskollärarna står utanför barnens aktiviteter, agerar parallellt med dem och blir engagerade först när de behöver reda ut uppkomna situationer och upprätthålla kontroll (Sheridan m.fl., 2009).  (54-55)

Outside light and shadow play... with colour...

Yesterday I played with light inside... today I took the materials and a few more outside to see how it would work.

Here is a short film and then afterwards some images with reflections...

Things did not blow around quite as much as I was expecting, but it was not such a windy day and I was in a nice sheltered spot too. But the material need to be weighed down... the attempt att experimenting with the balloon and trying to take photographs was impossible on my own... that thing just wanted to fly!

a mixture of materials - a white surface made it easier to see... I experimented with different coloured paper too, but for some reason did not take photos.. too busy playing I guess

using a mirror to reflect the light... I was wondering whether I could bend a shadow, but I was not able to see that as it got so bright from the reflection...

but extra colour shadows appeared

when empty and the bowl was upright a lot of details came in the shadow... but when you put it upside down or put another one on top (to create a ball) the details went. I think maybe if I did this earlier in the morning when the sun was lower the shadows would have been different...

found a little rainbow in the middle of it all...

drawing on a see through umbrella with a chalk pen... this means it can easily be wiped off. This was hard to do alone as the umbrella wanted to do a Mary Poppins thimg and fly off... so I could draw and experiment but I could not take photos that really showed how the drawings on the umbrella made shadows... it could be fun with paints - not just to create shadows but also if a child held it inside another could paint on the outside... would be fun to watch.

recreated my indoor build outside. It blew down twice during the whole session, which really was not so bad, all considering, and they did not blow far. BUT if it is windy outside these small glasses will fly. You could always fill them with water and stack them... or even ice on a hot day...

the glass beads worked well... of course square ones stack... the round ones I had to hold on their side to make decent colours on the ground

I could change the colour of the plastic serviette ring... depending on what colour I ut behind...

I was fascinated by the size difference of the same cup depending on which direction it was standing... I would love to ask young children what their theories are about this and why they think that...

colour mixing in different ways

mirror play

more mirror play... I was trying to see how many shadows I could see... I got three... would have been handy with an assistant for this bit... as the mirrors kept falling... or that I had taken more heavy things outside for the mirrors to lean against.

as I was starting to tidy up I noticed that the shadow on my silver bag was of a total different quality... so I just had to play a little more...

details were easier to see on the more smooth surface - now when I placed a bowl inside a bowl I could see it more clearly...  The above shows three bowls, not two.

then I started playing with the colour paddles... even drawing faces on them with the chalk pen, which was easy to rub off and draw something new on. A short film of that will be posted on my instagram and facebook page later...

and I will leave you with a last colour mix...

David Hawkins - Messing about

you need to actually play in order to understand play.