Friday, 20 April 2018

Undervisning i förskolan - del 4

Nu är det dags att återvända till min läsning av Skolverkets publikation om Undervisning i Förskolan.  Under den senaste veckan har mycket hänt här hemma min dotter är nu "officiellt" har diagnosen autism... men den kallas för aspergers igen... något som BUP berättade inte fanns längre 4 år sedan när min son fick diagnosen autism/ADHD. Jag frågade varför och det visa sig att samhället hänger inte med, så dom har bestämt att återvända till aspergers så att alla förstå.
Inte att jag tycker att alla förstå hur man ska bemöta högfungerande autistiska barn bara för att man kalla det aspergers igen. (eye-roll)

När jag undersöka ordet undervisning jag har alltid detta med mig... hur skapa vi en undervisning som är tillgänglig för alla. I kapitlet "Undervisning i förskolan - ett kvalitetsperspektiv" av Sonja Sheridan och Pia Williams står det
Det förutsätter att förskollärare har kunskap om varje barns förutsättningar för lärande, deras kunnande och förändrade kunnande, liksom behov och intressen. Detta eftersom de behöver veta vad barnen kan och hur de förstår något för att kunna leda dem i deras fortsatta lärande. (s54) 
Men under alla mina år har jag träffat gång på gång en brist av förståelse för hur npf barn lär, förstå och upplever världen runt omkring. Jag upplever att både inom lärarutbildning för förskolan och skolan det finns inte tillräckligt mycket tid eller kunskap som kan förbereda lärare för att kunna erbjuda högkvalitet undervisning för alla barn, bara dom neuro-typiska barnen dvs normen.

Man behöver inte läsa länge innan man inser, eller få läsa orden - om man anpassa undervisning/verksamheten för npf barn gynnar det alla barn. Man sänker inte nivån för att erbjuda en tillgänglig förskola - det blir bara mer tydlig för alla. utifrån detta borde det finnas mycket mer tid under lärarutbildningen för att kunna förstå barn med autism, ADHD och andra diagnoser, tillstånd osv där en brist av förståelse för att anpassa skapa hiner för barnen i deras lek, lärande och utveckling.

Det är en daglig frustration att se hur min son blir uppfattad på ett sätt under sina förskoledagar och nu skoldagar... som skiljer enormt med hur folk utanför skolan uppfatta honom. Förskolan var inte roligt - dagligen fick jag höra saker om hur han hade inte gjort det, eller hade reagerat så, eller sade det... alltid något negativ, aldrig någon förståelse för att han faktiskt hade svårt... alltid när jag frågade om BUP fick jag svaret nej det är inget fel med honom... så till slut jag struntade i förskolan och sökte själv till BUP... sedan han var 2 år jag misstänkte antingen autism eller ADHD - men var inte riktigt beredd för både två.
Jag vet att förskolan vill vara snäll. Dom vill inte sätta på en etikett... men problemet var att dom kunde inte bemöta min son heller för att dom vägrade läser instruktionerna... om du fatta vad jag menar.
När han var 5 år fick han en ny lärare... när jag hämtade honom hon berättade om dom roliga saker som han hade gjort under dagen. Jag grät. Hon tittade på mig något förvånad... så jag berättade att det var första gången jag hade hämtat och fick höra något trevligt om min son istället för att höra om hans misstag.

Sexårsverksamheten var hur bra som helst. Pedagoger som såg min son som han är.
Skolan... bleh... det är en helt annan tragisk historia som vi fortfarande försöka handskas.

Men jag undrar... hade han haft pedagoger på förskolan som hade vågat bemöta honom och acceptera honom... nej, det är inte a frikort för att bete hur som helst... men man kan inte förvänta att ett barn med autism/ADHD att kunna reagera på samma sätt som normen heller... man måste göra anpassningar som underlätta.

Till exempel, jag jobbade med en pojke som klarade inte av att bli blöt (förutom när man badade eller tvätta händerna... så länge man inte skvättade).  För att undvika meltdowns på regniga dagar tog jag in honom först innan golvet blev blöt, jag tog av alla hans yttrekläder (trots att jag visste att han kunde vanligvis) och lyftade honom till en torr plats innan resten av gruppen fick komma in... vi berättade för alla, alla barn kunde förstå och vill hjälpa till, pojken vill också ha den förståelse - det var mycket mindre pinsamt att få lite hjälp än att skrika okontrollerbart i 30 minuter. Jag såg till att det finna badrumsmattor där vi tvättade händerna så att det blev inte små pölar på golvet för att barn skvättade eller lekte med vatten - jag kollade regelbundet för att se att det var torrt och stressfi - alla barn uppskattade detta.
Vid lunch och någon skulle spilla vi alla hjälpte till för att se till golvet var torr.
Under lek situationer jobbade vi med hans flexibilitet kring att blir blöt - inte under vardagen... men under lek när han var inte det minsta stressad... eftersom övergånger är en stress i sig. Det fungerade. Bit för bit hade han mer kontroll, vill själv ta av blöta kläder osv.
Han fick alltid skrika så länge han vill... skrik och meltdowns är inte ett problem för mig... men jag ser att dom komma i vägen för barnens egen lek och interaktioner med andra.

Men jag har tur. Jag har mycket erfarenhet med barn som inte passa in i normen. Hemma och på förskolor där jag har arbetat har vi försökt skapa en bredare norm istället för att ändra barnets beteende.
Jag vill stödja varje barn och varje barngrupp för att kunna uppnå deras potential - och det kräver att jag har "kunskap om barnens förutsättningar" och hur jag ska bete mig för att bemöta varje barn på rätt sätt. Samt hur jag ska ändra miljön och vilka erfarenheter jag ska erbjuda barnen... osv.
 För att undervisa och utmana barns lärande inom läroplanens målområden behöver förskolläraren bland annat kunskaper i:
• ämnet och innehållet
• hur barn lär beroende på ålder och erfarenhet 
• vad som är specifikt för barns lärande inom det aktuella målområdet 
• hur de skapar villkor i verksamheten för barn att utveckla kunnande inom olika målområden utifrån förskolans tradition och arbetssätt. 
Undervisningen i förskolan blir då en fråga om vad förskollärarna i lärandesammanhang vill att barnen ska ges möjlighet att utveckla ett kunnande om samt hur mål, innehåll och aktiviteter är relaterade till varandra och till barnen. (s.50)
Eftersom undervisning ska ske inom lek det är viktigt för förskollärare att förstå hur man leka, hur den påverka barnets utveckling och lärande och hur man kan skapa lärande situationer inom lek. Men också förstår hur man som vuxen påverka leken... när man inspirera barnen egen lek och lärande - utmana den... eller när man kommer i vägen och ta över, omedvetet om sin egen makt och påverkan (dvs man tror att man gör det för barnens skull, men man har inte reflekterat tillräckligt mycket över hur man själv påverka situationen). Förskolan ska vara demokratiskt... så jag menar inte att man ska följa barnen... vad jag menar är att vi skapa tillit, respekt, öppenhet och en jämställd förhållningssätt inom barnens lek och lärande.
 En avgörande kompetens är därför förskollärares medvetenhet om sina egna värderingar och hur dessa i undervisningsprocessen påverkar barnets lärande. Utifrån ett barnperspektiv behöver de också ha kunskap om vad målen innebär för barnens lärande i förskolan och hur de kan konkretiseras som innehåll och aktiviteter. (s.54)
Igen jag återvänder till filosofiska samtal som ett bra sätt att bemöta läroplans mål av undervisning - se under... (bold text är min)
Enligt läroplanen ska förskolans innehåll och undervisning utformas så att barnen ges möjlighet att utveckla sin identitet, nyfikenhet och lust att leka och lära. Undervisningen i förskolan ska också leda till att barnen utvecklar sin förståelse för vad demokrati är, bland annat genom att de ges möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter, och därmed kunna påverka sin situation. Barnen ska också ges möjlighet att utveckla sin förmåga att ta ansvar för egna handlingar och förskolans miljö och kunna förstå och handla efter demokratiska principer genom att delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. Det framgår tydligt att leken ska ha en särskild och framlyft roll i förskolan. Sammantaget ska barnen ges möjlighet att utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga, känna sig delaktiga i sin egen kultur och känna respekt för andras kulturer, samt utveckla kunskaper inom läroplanens samtliga målområden. Uppdraget är omfattande och om förskolan ska ge barnen möjlighet att utveckla kunskaper inom alla målområdena behöver förskollärarna använda aktiviteter och situationer under hela dagen (S52)
Det stora texten är viktigt för mig... det handla om lek... om människans ursprungliga lärande (original learning) - som konstigt nog google vill översätta till originalundervisning... snacka om ett perfekt begrepp för förskolan... lek är originalundervisning. (Än så länge har jag 16 inlägg om Original Learning - Originalundervisning)


 Samhällsdimensionen sätter också ramarna för undervisningen i form av: 
• tydliga mål och innehåll för undervisningen riktade mot både gruppen och individuella barn
• att lek, lärande och omsorg bildar en helhet i undervisningen 
• att barns kognitiva, sociala och emotionella lärande integreras i undervisningen 
• att undervisning och lärande är roligt i förskolan. (s53)

Originalundervisning kräver att vi förstå barnens lärprocesser, att vi förstå lek, att vi förstår vad är meningsfullt och varför, att vi förstå hur barnen samspela med andra och omvärlden osv

Teoretiskt utgår läroplanen från att kunskap skapas i relationen mellan människor och omvärld. Det innebär att barn i förskolan lär genom att kommunicera och samspela med andra barn och vuxna och med sin omgivning. Barnens meningsskapande, förändring av kunnande och utveckling av förmågor är därmed beroende av de villkor till lärande som skapas i förskolan. Undervisning handlar då om att som förskollärare skapa möjligheter för barn till erfarenheter och upplevelser som leder till lärande i riktning mot läroplansmålen. Avgörande är att undervisningen sker på ett sådant sätt att barnens lust till lärande utmanas och att barnen utvecklar en vilja och nyfikenhet till ny kunskap och i förlängningen till livslångt lärande. Det är huvudmannens och förskolechefens ansvar att se till att det finns nödvändig kompetens på varje avdelning. (s 53-54)

Jag avslutar inlägget med följande citat som påminna att undervisning också kräver att vi skapa en bra omsorg för att bygga tillit och lärande på.
 Förskolor av hög kvalitet utmärks av en undervisning som präglas av fysisk, emotionell och intellektuell närhet mellan förskollärarna och barnen. Barnen är delaktiga, utmanas och ingår i en kommunikativ gemenskap. Förskollärarna strävar efter att möta barnen i deras intentioner och skapar så kallade ”möjlighetsmöten” (Sheridan m.fl., 2009). Detta till skillnad mot förskolor som har en låg kvalitet och tycks sakna undervisning. Istället för att möta barnen i deras avsikter och agerande verkar det som om förskollärarna står utanför barnens aktiviteter, agerar parallellt med dem och blir engagerade först när de behöver reda ut uppkomna situationer och upprätthålla kontroll (Sheridan m.fl., 2009).  (54-55)






No comments:

Post a Comment