It seems like quite a coincidence that as I write this series of posts about the future of preschool, with a focus on democratic learning and the whole child, that Sweden has just made the decision that the articles agreed upon in the convention of children's rights is to become Swedish law from 1st January 2020.
So what does this mean for the future of preschools in Sweden... that are already obliged to follow the articles from the children's convention...
I am a very strong believer in the rights of children... well in the rights of all people... but the problem with making this law is that the implications can be rather drastic... or at best might mean little change at all.
I have been reading various articles this morning... and far from all are positive about this decision... not because they do not believe in the rights of children, but because they do... and they feel that this is a shallow move done to please the popular masses, rather than a genuine move to ensure the rights of children. The reason given is that the articles are too vague and leave to much to be interpreted, and therefore the children are at the mercy of adults and their ability to interpret the text. And when I see the massive variety in how the Swedish preschool curriculum is interpreted today that is actually a terrifying thing... there are preschools that do amazing work with children, but there are those that have interpreted the curriculum in a different manner and the quality is far from desirable...
The critics wish that children's rights are protected by more relevant laws, laws that support children in a Swedish context based on knowledge gained from experiences here in Sweden (and elsewhere).
So how will it impact the preschool and the school of the future... this new law?
Well article two is about that children should not be discriminated against and article three is about ensuring the best for each child...
Just in these two articles many preschools (and even more so schools) are going to struggle upholding the law - as a mother of autistic children I can see the difference between a child that receives what is best and one that is not for the best... one of my children has received the support she needs cognitively (she did not get adequate support in her previous school socially - as there was a great deal of homophobic slurs penetrating the school atmosphere... as well as sexism racism etc... and despite the school trying to intervene, these were more events than genuine work with the social climate) - my other child with autism is forced to go to a school that is ill-equipped to meet his needs - the law in Sweden makes it compulsary for a child to attend school regardless if it is "the best interests of the child" or not... My son is bullied by class-mates, teachers and the system that fails to provide an education that he can access... so does this mean that in 2020 the school is breaking the law? technically they should be following the child convention now - and yet it has little impact on my child and thousands of other children (I am a member of several Swedish support groups for parents of autistic and ADHD children - and most seem to have the same story... and the tragic part is listening to the stories of these parents in international groups... this is a worldwide failing to meet the needs of children..)
I have worked and visited preschools over the years that have also failed to meet the needs of these children... and this idea of equal value is such a surface thing that I sometimes want to scream. it is nearly always about making the "different" child understand and adapt to the norm, and far too seldom about supporting the whole group to understand and adapt to each other... to expand the norm and to create a real inclusive environment where all are really equally valued.
Don't get me wrong.
There is so much good with the Swedish preschool. There are many many amazing educators working with children - to support the children in the learning, development and being a part of our shared world.
but we also need to recognize the fact that preschool and school is an institution, this I have written in my last two posts about the future of preschool (all links at the bottom of the page). Preschool is primarily an institution to provide a service for the parents... and within the walls their are educators fighting and working tirelessly for the rights of children... their right to be seen, to be valued, to play, to learn, to their identity etc
But if we want to create a place of democratic learning we need to accept the fact that far from all children choose to attend preschool or school. We can attempt to make it as democratic as possible within the walls - we can even try to knock down those walls somewhat - but for it to be truly democratic the children would have chosen to be there.
This does not mean that children do not enjoy their time in preschool, by far the great majority that I have ever worked with have enjoyed coming to preschool (maybe not always for the long hours some have had)
When the educators from the teacher training course I held in Jenin, Palestine, came to Stockholm last year they kept repeating, with heads shaking, that it was child abuse to have children in preschools for such long days.
When I did my peer-reviewed reading about quality in preschool (for my masters) I read frequently about the length of time children should have access to early years settings... as it was clear that access was beneficial... but just about all research I read stated that three hours was enough, more than that did not have more benefit and that over 6-8 hours it could be detrimental.
Swedish preschools are open for 12 hours a day... this is to meet the needs of the working parents - not the children.
Most of Sweden allows children who have parents at home with a younger sibling 3 hours a day at preschool... except Stockholm, which used to have 6 hours a day, but now offers 12 hours a day. If research says 3 hours is enough to stimulate a child, then why the extra hours.
Sure, if a child is at risk at home then preschool is in the child's best interest... but should we treat every child as if they are at risk.
In my twenty-five years of working in Swedish preschools I have seen a shift from parents seeing preschool (or daycare before 1998) as a support to their family life to now seeing preschool as a must do and asking permission to have their children at home. For me the children should have the right to be with their parents as their primary caregiver... but for some children with long hours preschool has become their primary caregiver.
Only ten years ago the fashion in Swedish preschools was to take away keyworkers... all children were all educators responsibility... we were encouraged not to create those special relationships that research informs us are so essential in children's neurological development. I referred to Jools Page yesterday and "Professional Love" - but we can also refer to Mine Conkbayir, Alison Gopnik etc etc about the need for genuine relationships for children to feel safe and to enable learning and development.
If we are talking about in the best interest of children - then we need to be investing more in preschools and schools so that the educators get the right training, that the group sizes are adequate for the needs of the children...
for instance my son thrived in his first year of preschool, as it was him, an amazing educator who developed a loving and respectful atmosphere for him and the two other children (three children in the last 3 months of the year)... then he started in a larger group - now there were 20 children and four teachers... still brilliant ratios for children aged 2-6 - and the preschool was ONLY open between 8:30 and 16:30 (it was a parent co-operative and we made the decision that the children came first, not our work) - and while my daughters thrived my son struggled. It was too many people, to many transitions (which had been more of a flow when only 3 children - but are more structured when there are more) - there was too much stimulus.
I think I cried most mornings as I left him there (being brave at the hand over stage - but breaking down half way to work - where I then started working with other children his age... at the time it made no sense... the state gave me money to put my child into preschool so that I could work in a preschool... it would have been nice to have had that money to stay at home and give him the same care and stimulation I was giving other people's children)...
Yesterday I wrote about how philosophy with children created a learning environment that was democratic and respectful, and that the whole week had to meet the needs of the whole child... in other words the philosophy sessions I did with them was not just about verbal communication - it was about communicating with the whole child. But it also taught the educator how to become a facilitator rather than a teacher... that it goes from teacher-centred to child-centred.
The word "undervisning" (teaching) will be introduced into the Swedish curriculum, where only teachers will be able to hold these "lessons" - in a time when it is difficult to find preschool teachers, and some settings will be in the position of having too few teachers to be able to uphold the quality expected of them.
Other breaking news recently is that there is going to be reshuffling/changes in the school authority and school inspection (they cover preschools as well) - how will a new system be able to support the preschool in transition? Especially as already today, there are far to many setting that are not providing the quality they should be, for a variety of reasons (and mostly I feel it is poor leadership, lack of resources and not possessing the right competence for the situation they find themselves in - and too many people in preschools that have no childcare/teacher training at all - which means that those that do have need to support co-workers as well as the children and parents they work with)
Children's rights are so important. They are something that I strive for in my work... to enable them to see, know, understand and use their rights - and to be able to use their rights wisely and as part of a community, not in a bubble to make themselves feel good at the cost of others. Again this is why philosophy with children is so great... as it is about expressing personal opinions at the same time as learning about the opinions of others and how we are stronger together.
To be honest I am somewhat surprised by this post... I thought it was going to be a big celebration post of children's rights... and in a way it is... I am so happy that children's rights are being valued...
but I want this to be real, to be genuine and that these rights are truly valued and are not simply window dressing.
Det verkar som ett tillfällighet att när jag skriver denna serie av inlägg om förskolans framtid, med fokus på demokratiskt lärande och hela barnet, har Sverige just fattat beslutet att barnkonventionen ska bli svensk lag från 1 januari 2020. Så vad betyder detta för framtidens förskolor i Sverige ... som redan är skyldiga att följa artiklarna från barnkonventionen ... Jag tror starkt på barns rättigheter ... alla människors rättigheter ... men problemet med att göra denna lag är att konsekvenserna kan vara ganska drastiska ... eller kan betyda liten förändring alls. Jag har läst olika artiklar i morse ... och långt ifrån alla är positiva till det här beslutet ... inte för att dom inte tror på barns rättigheter, utan för att dom gör det ... och dom tycker att det här är ett ytligt beslut gjort för att behaga massorna, snarare än ett äkta drag för att säkerställa barnens rättigheter. Anledningen till detta är att artiklarna är för vaga och lämnar för mycket för att tolkas, och därför är barnen beroende på vuxna och deras förmåga att tolka texten. Och när jag ser den stora variationen i hur den svenska förskoleplanen tolkas idag är det verkligen en skrämmande sak ... det finns förskolor som gör fantastiskt arbete med barn, men det finns de som har tolkat läroplanen på ett annat sätt och kvaliteten är långt ifrån önskvärt ... Kritikerna önskar att barns rättigheter skyddas av mer relevanta lagar, lagar som stöder barn i ett svenskt sammanhang baserat på kunskaper från erfarenheter här i Sverige (och på andra ställen). Så hur kommer det att påverka förskolan och framtida skolan ... den här nya lagen? Artikel 2 handlar om att barn inte ska diskrimineras och artikel tre handlar om att säkerställa det bästa för varje barn ... Bara i dessa två artiklar kommer många förskolor (och ännu mer skolor) att kämpa för att upprätthålla lagen - som en mor till autistiska barn kan jag se skillnaden mellan ett barn som får det bästa och det som inte får det bästa. .. en av mina barn har fått det stöd hon behöver kognitivt (hon fick inte tillräckligt med stöd socialt i sin grundskola - eftersom det fanns en hel del homofobisk fulord som trängde in i skolatmosfären ... liksom sexism och rasism osv. och trots att skolan försökte ingripa, var det mer som händelser än äkta arbete med det sociala klimatet). - Mitt andra barn med autism tvingas gå till en skola som är dålig utrustad för att möta hans behov - lagen i Sverige tvingar barn att gå i skolan oavsett om det är "i barnets bästa" eller inte ... Min son är mobbad av klasskompisar, lärare och systemet som misslyckas med att ge en utbildning som han kan komma åt ... det innebär också att skolan år 2020 bryta lagen? tekniskt borde de följa barnkonventionen nu - och ändå har det liten inverkan på mitt barn och tusentals andra barn (jag är medlem i flera svenska stödgrupper för föräldrar till autistiska och ADHD-barn - och de flesta verkar ha samma upplevelse av förskolan och särskilt skolan ... och den tragiska delen är när man lyssnar på historierna från föräldrar i internationella grupper ... man inser att det här är en världsomfattande misslyckande att tillgodose behoven hos alla barn ..) Jag har jobbat och besökt förskolor genom åren som också har misslyckats med att möta dessa barns behov ... och den här idén om lika värde är alldeles för ofta så ytlig att jag ibland vill skrika. Det handlar nästan alltid om att det "annorlunda" barnet måste förstå och anpassa sig till normen och alltför sällan om att stödja hela gruppen för att förstå och anpassa sig till varandra ... för att utöka normen och skapa en verklig inkluderande miljö där alla är verkligen lika värda. Misstolka mig inte. Det finns så mycket bra med den svenska förskolan. Det finns många många fantastiska lärare som arbetar med barn - för att stödja barnen i lärandet, utvecklingen och att vara en del av vår gemensamma värld. men vi måste också erkänna det faktum att förskola och skola är en institution, det här har jag skrivit i mina sista två inlägg om framtiden för förskola (alla länkar längst ner på sidan). Förskola är främst en institution för att tillhandahålla en tjänst för föräldrarna ... och inom sina väggar finns pedagoger som kämpar och arbetar outtröttligt för barns rättigheter ... deras rätt att ses, värderas, leka, lära, rätt till deras identitet osv Men om vi vill skapa en plats för demokratiskt lärande måste vi acceptera det faktum att långt ifrån alla barn väljer att gå i förskola eller på skolan. Vi kan försöka göra det så demokratiskt som möjligt inom väggarna - vi kan till och med försöka slå ner dessa väggar på något vis - men för att det ska vara verkligen demokratiskt skulle barnen ha valt att vara där.
Det betyder inte att barn inte tycker om sin tid i förskolan, den överlägset stora majoriteten som jag någonsin har jobbat med har gillat att komma till förskolan (kanske inte alltid de långa timmarna som vissa har haft) När pedagogerna från lärarutbildningen i Jenin, Palestina, kom till Stockholm förra året, sade dom ofta, att det var barnmisshandel att ha barn i förskolor under så långa dagar. När jag gjorde min peer-reviewed läsning om kvalitet i förskolan (för mina masters) läste jag ofta om hur lång tid barnen borde ha tillgång till förskolan... det var tydligt att tillgång var fördelaktig ... men all forskning som jag läste uppgav att tre timmar var tillräckligt, mer än det hade inte mer nytta och att över 6-8 timmar kan det vara skadligt. Svenska förskolor är öppna i 12 timmar om dagen ... detta är för att möta de arbetande föräldrars behov - inte barnens. De flesta kommuner av Sverige tillåter barn som har föräldrar hemma med en yngre syskon 3 timmar om dagen på förskolan ... förutom Stockholm, som brukade ha 6 timmar om dagen, men erbjuder nu 12 timmar om dagen. Om forskning säger att 3 timmar är tillräckligt för att stimulera ett barn, varför de extra timmarna? Visst, om ett barn är vid risk hemma, är förskola i barnets bästa intresse ... men ska vi behandla alla barn som om de är i fara? Under min tjugofem år inom svenska förskolor har jag sett hur det har skiftat från föräldrar som ser förskola (eller daghem före 1998) som ett stöd för deras familjeliv för att nu se förskolan som ett måste och begära tillåtelse att sina barn få vara lediga. För mig borde barnen ha rätt att vara med sina föräldrar som sin främsta vårdgivare ... men för vissa barn med långa timmar har förskolan blivit sin primära vårdgivare. För bara tio år sedan var det "mode" i svenska förskolor att ta bort "key workers" ... alla barn var alla lärares ansvar ... vi uppmanades att inte skapa de speciella relationer som forskningen informerar oss om är så viktigt för barns neurologiska utveckling. Jag hänvisade till Jools Page igår och "Professional Love" - men vill också referera till Mine Conkbayir, Alison Gopnik etc etc om behovet av äkta relationer för barn att känna sig trygga och för att möjliggöra lärande och utveckling. Om vi pratar om "i barnets bästa intresse" - då behöver vi investera mer i förskolor och skolor så att lärarna får rätt utbildning, att gruppens storlek är tillräckligt för barnens behov ... (det är också tolkningbar) till exempel min son blomstrade i sitt första år av förskola, det var bara honom, en fantastisk lärare som utvecklade en kärleksfull och respektfull atmosfär för honom och de två andra barnen (tre barn under de senaste tre månaderna) ... men när han började i en större grupp vis 2 år - fanns det 20 barn och fyra lärare ... fortfarande fantastisk förhållanden för barn i åldrarna 2-6 - och förskolan var endast öppen mellan kl. 8.30 och 16.30 (det var en förälderskooperativ och vi fattade beslutet att barnen kom först, inte vårt arbete) - och medan mina döttrar trivdes min son kämpade. Det var för många människor, för många övergångar (som hade varit mer av ett flöde när endast 3 barn fanns - men är mer strukturerad när det finns fler) - det var för mycket stimulans. Jag tror att jag grät de flesta morgon när jag lämnade honom där (att vara modig vid överlämningen - men bröt ner halvvägs till jobbet - där jag började arbeta med andra barn i hans ålder ... det kändes så meningslös .. staten gav mig pengar för att mitt barn fick gå till förskola så att jag kunde arbeta i förskolan ... det skulle ha varit trevligt att ha fått pengarna att stanna hemma och ge honom samma omsorg och stimulans som jag gav andra människors barn - det skulle har varit i mitt barns bäste intresse istället för vara på ett ställe som vill inte ha honom - jag fick höra från andra föräldrar hur deras barn berättade att en visst lärare inte gillade min son)...
Igår skrev jag om hur filosofi med barn skapade en läromiljö som var demokratisk och respektfull, och att hela veckan var tvungen att tillgodose behoven hos hela barnet ... med andra ord de filosofiska samtal handlade inte bara om verbala kommunikation - det handlade om att kommunicera med hela barnet. Men det lärde också pedagogen hur man blir en facilitator snarare än en lärare ... att den går från lärarcentrerad till barncentrerad. Ordet "undervisning" kommer att introduceras i den svenska läroplanen, där endast lärare kan hålla dessa "lektioner" - i en tid då det är svårt att hitta förskollärare, vissa förskolor kommer att ha det svårt att få lärare för att kunna upprätthålla den kvalitet som förväntas av dom. Andra nyheter som nyligen har skett är att det kommer att bli förändringar i skolmyndigheten och skolinspektion - hur kommer ett nytt system att kunna stödja förskolan i övergång? Särskilt som redan idag finns det långt för många förskolor som inte ger den kvalitet de borde av olika skäl (och för det mesta anser jag att det är dåligt ledarskap, brist på resurser samt brist av rätt kompetens för situationen - och för många personer i förskolor som inte har någon barn/lärarutbildning alls - vilket innebär att de som har behöver stödja medarbetare samt barn och föräldrar som de arbetar med) Barnens rättigheter är så viktiga. Dom är något jag strävar efter i mitt arbete ... för att barnen ska kunna se, känna, förstå och använda sina rättigheter - och kunna använda sina rättigheter klokt och som en del av ett samhälle, inte i en bubbla för att må bra själv på bekostnad av andra. Återigen är det därför som filosofi med barn är så bra ... det handlar om att uttrycka personliga åsikter samtidigt som man lär sig om andras åsikter och hur vi är starkare tillsammans. För att vara ärlig blir jag lite förvånad över det här inlägget ... Jag trodde att det skulle bli en stor festpost för barns rättigheter ... och på ett sätt är det ... Jag är så glad att barnens rättigheter värderas. .. men jag vill att detta ska vara verkligt, att vara äkta och att dessa rättigheter verkligen värderas och inte bara en skyltfönster.
länkar/links children's rights... the articles
Barnens rättigheter
Dagens Samhälle - barnkonvention till lag... skadar Sverige
Bris... äntligen lag
http://www.mineconkbayir.co.uk/
The future of preschools... part 1 - includes images from my visit to Backa Friskola
The future of preschools part 2 - focus on philosophy with children, questioning standardisation and links to Jools Page and Professional Love.
I also recommend looking at my posts about Original Learning... as all this thinking connects to this approach to education... let knock down the walls of current stifled education institutions and replace them with places for Original Learning.
No comments:
Post a Comment