Wednesday, 11 April 2018

Undervising i förskolan - del 2

det här är den andra del av mina reflektioner kring skolverkets text om Undervising i Förskolan (2018)
länk till publikationen
Min idé här är att dela mina reflektioner som en färskvara... medan jag läsa den. Det är ett sätt att börja en dialog. Det är ett sätt att vrida och vända på vad som skrivs samt hur jag förhålla mig till det... och förhoppningvis blir det ett sätt för ni som läsa den att uppleva den från min perspektiv.

Min perspektiv är, som jag skrev i del ett, utifrån att jag är uppväxt i UK. Jag hade tur, jag älskade min skola - den var kreativ, vi fick göra egna projekt inom skoltid (jag har tydliga minne av att leda en konst och teater projekt när jag var 5-6 år samt en annan teater projekt som började under rast tiden som en lek och utvecklade med mina vänner till att vi gjorde egna kostym under skoltid och fick stå på scen framför två klasser av jämnåriga under skoltid... vi var 7 år).
Så mina erfarenheter ge mig styrkan att säga undervisning kan vara bra om den är gjort rätt, om man har stor tillit till barnens kompetens som mina skola hade för mig och mina klasskamrater. Men långt från alla har tur att vara på en skola som fokuserade så mycket på konst, teater, utflykter, musik osv osv. Jag vill också säga att skolan var/är känd för att många lyckas akademisk också. Vi var trygga, det fanns tid att vara kreativ och leka... då fanns det mer fokus för den där traditionella lärande i form av undervisning eller "skol-lektioner"

Så nu till del 1 av texten.


 Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen (2 kap. 13 §). (s.20)

Igår skrev jag om hur det var den otydlighet kring när undervisning ska ske under dagen och att det kunde ske möjligen under en hel dag (även om jag tycker det är helt löjlig) - men den här citat peka på något annat.
Eftersom det är en brist av förskollärare är det svårt för många förskolor att anställa tillräckligt många för att täcka behovet (andra förskolor har tur). Det betyder att det finns stor risker att vissa förskolor kan möjligen har grupper som få inte ha undervisning. Förskolor är också sårbar om deras enda förskollärare är sjuk, VABar eller är ledig - vad ska gruppen eller förskolan göra då (och jag har besökt och jobbat på förskolor där det inte fanns mer än 1 eller 2 förskollärare trots det fanns över 40 barn i förskolan delat i tre grupper...)
Om Sverige vill att endast en behörig förskollärare få undervisa måste man reflektera kring hur det kan fungera i verkligheten - då måste man har vikarie som är utbildad för att undervisa när förskolläraren inte finns på plats. Blir det så att förskolläraren få endast ta ledighet under skollov (såsom skollärare)? Ska förskolläraren har en annan sorts schema (aldrig öppna, aldrig stänga) för att se till att hen finns på verksamheten när det finns flest barn?
Det kan vara då bra med bestämde "undervisningstid" - inte bara för föräldrarnas skull och barnens skull som jag skrev igår... men också utifrån en verksamhetsplanering skull. Om man vet när man ska undervisa - och vad - blir det lättare att kompensera om förskolläraren blir plötsligt sjuk eller något.
(hur jag tolka undervisning är mer som - underlätta barnens egen lärande, att göra kunskap tillgänglig för barnen på olika sätt).
Jag känner mig inte riktigt klar med att vrida just denna punkt... men jag vill läsa vidare...

Förskollärarna behöver kompetens att kritiskt granska källor och faktakunskaper och använda metoder som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Förskollärarna behöver också vara i fas med samhällsutvecklingen och hålla sig uppdaterade med ny forskning.  (s.21)
Det här citat är sista delen av en längre paragraf kring beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Detta är absolut mitt arbetssätt, men det har sällan funnits möjlighet att göra detta under mina arbetstid. Jag har läst, träffat andra lärare runt om i världen, varit på konferenser osv på min egen tid för att hinner hålla mig uppdaterad. Min blogg har varit mitt sätt att analysera mina metoder, mina observationer samt vem jag är som pedagog - igen på min egen tid. Under planeringstiden på förskolan på så gott som alla förskolor jag har jobbat har det knappt funnits tillräckligt med tid för att hinna analysera mina dokumentationer för att publicera på väggen (eller andra media) barnens lär-processer - det har alltid varit en stressig och intensiv 1-2 timmar (om det går - eftersom ibland måste man hoppa över det för att det inte fanns någon vikarie).
Jag vill säga att om Sverige vill att förskolan ska uppnå allt detta måste mer resurser finns så att förskolläraren kan gå ifrån och kritisk granska källor, kan bepröva erfarenhet med kollegor utan att det påverka kvalitén för barnen. Vad ska tätheten vara för att hålla en god kvalité? Kan man ha fritidspedagoger till förskolan som tillåter förskollärare att kunna uppnå alla dessa krav på sin arbetstid - eller blir skollov den tiden som förskollärare inte finns med barnen för att kunna göra allt detta såsom i skolan?

 Av vikt blir då att möjliggöra barns egna reflektioner genom att ställa öppna, genuina frågor om ett lärandeobjekt, det vill säga det innehåll, situation eller fenomen som är fokus för lärandet. Detta för att dels utmana den tidigare förståelsen, dels inbjuda barn till att tänka vidare om något specifikt. Barnen ges samtidigt möjlighet att bli varse hur alla barn i gruppen på olika sätt uttrycker, resonerar och funderar om samma objekt och från olika perspektiv beroende på ålder, tidigare kunskaper och erfarenheter. Genom att didaktiskt använda variation och perspektiv kan förskolläraren skapa möjligheter för barns reflektion och i förlängningen barns lärande. Hellman (2014) skriver att en sådan didaktik också möjliggör barns bildning.  (s22)
 När jag läsa detta blir påmind av hur jag har arbetat filosofiskt med barn. Filosofiska dialoger med barn, från den yngste barnen uppåt är ett helt fantastiskt sätt att undervisa där barnen är en demokratisk del av processen. Jag kommer inte skriva ingående kring filosofi med barn just här... men vid slutet av månaden kommer jag vara i Göteborg för att berätta om filosofi med barn på FSO-Dagen. Det blir en kort introduktion om hur den här förhållningssätt tillåta mig att undervisa kring värdegrunden, demokrati, etik samt olika kunskapsområde samtidigt som jag lyssna på barnen, jag lär mig om vad dom redan vet, jag lär mig att släppa kontrollen och att barnen är likvärdig i processen. Ja, jag upplever att filosofi med barn kan vara en bra sak för flera pedagoger i Sverige att lära sig och använda som en av sina verktyg med barnen. Det finns inte så mycket litteratur kring filosofi med barn när det gäller de yngre barnen - mestadels handlar böcker och websidor om filosofi med äldre barn, särskilt skolåldern och uppåt. Under dom senaste 5 år har jag utvecklat min egen stil av filosofi med barn genom att blanda delar av P4C, Sokratiska Samtal och and metoder - jag har experimenterade med hur man kan föra en dialog och reflektera med alla 100 språk samt med icke verbala barn. Det är alltid spännande att dela med andra mina erfarenheter och reflektioner kring det arbetat... och sitter hemma nuförtiden och försöka skriva en bok kring det...

 Förskolans uppdrag är tydligt och innebär att främja alla barns lärande och utveckling genom att vara rolig, trygg och lärorik. Läroplanens mål och riktlinjer tydliggör förskolans pedagogiska uppdrag och fokus för undervisning. (s.23) 
Ordet rolig är också tolkningsbar... eftersom jag är av den tror att vi ska underlätta barnens lärande (facilitate their learning not teach) tycker jag att det är också viktigt att vi stödja barnen att hitta glädje i lärprocesser och inte göt lärande rolig - annars det känns lite som vi hamna i en underhållningsverksamhet. Om vi pedagoger ta ansvar för att undervisningen är rolig blir det mycket svårare med uppdraget "livslång-lärande"  men om vi stödja barnen att hitta glädje i sina egna lärprocesser, att våga göra misstag som en del av processen och tar ansvar för processen kommer det att underlätta den livslång-lärande hos barnen vi möter.

Läroplanens kunskapssyn uppmanar till ett specifikt förhållningssätt till barn, kunskap, lärande och undervisning. Kunskapandet kan förstås som en process som förutsätter en aktiv interaktion med andra människor och fenomen i omgivningen. Det innebär att barn lär och utvecklar kunskaper genom att umgås med andra människor, genom att samtala, leka, skapa, utforska, experimentera, iaktta, lyssna, urskilja, jämföra och reflektera. Genom att barn använder kunskaper de lärt sig i ett meningsfullt sammanhang blir de till verkliga kunskaper (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2016). Att lära är att skapa mening, en innebörd, där kunskapen blir till en del av barnet själv. (s.24)
Som ni kanske har märkt giller jag ordet interaktion (eftersom min blogg heter Interaction Imagination) - för mig handla lärande om interaktioner mellan människor, mellan människor och världen runt omkring osv osv... men lika viktigt är "imagination" - jag föredrar det ordet över "fantasi" som man översätter den till pga det är bredare - det inkludera tänka - men det kan vara att det faktum att jag har engelska som mitt modersmål känner jag begränsad av ordet fantasi, det kanske är bredare på svenska... Alison Gopnik skrev att nödvändighet inte är modern av uppfinning men att det är fantasi...


Då kan man säga att lek är en otrolig viktig del av kunskapandet. Jag tycker att det finns väldigt många olika slag av lek som barn (alla människor) behöver tillgång till. Jag har skrivit mycket om lek förut, och vid slutet av 2017 jag introducerade termen "Original Learning" - där lek och lärande är vävat ihop som en naturlig och organisk del av livet... såsom bebiser leka med sina händer, och sedan fötter, leka med ljud i munnen osv, förskolebarn fortsätta med liknande processer fast med mer av omvärlden samt med tankarna tillsammans med andra. (det egentligen är ett livslång process). Om du är intresserad av att läsa mer om "Original Learning" kan du kolla här eller kolla alla mina blogginlägg som jag har kopplat "Original Learning" till här

I läroplanen står att verksamheten ska präglas av ”ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande” (Lpfö 98, i sin lydelse 2016, s. 6). Skrivningen kan tolkas som ett förhållningssätt till barns lek där lek utan vuxenstyrning kombineras med en medveten styrning av leken i syfte att främja barnens utveckling och lärande i förskolan (Folke-Fichtelius, 2008). Barns lek kan vara tillfällen för medveten undervisning i syfte att lära om olika innehåll och fördjupa sitt kunskapande inom läroplanens målområden. Lek kan också vara ett område som är fokus för undervisning i sig, eftersom barn behöver lära sig olika lekstrategier och lekregler som samförstånd, ömsesidighet och turtagande samt kunskap av olika slag för att kunna leka utvecklade rollekar (Alvestad, 2010; Knutsdotter Olofsson, 2017). (s27-28)
Det finns många olika sätt att leka - och vi som pedagoger har en enormt makt över den - både medvetet och omedvetet. Personligen är jag inte rädd för min makt över leken så länge jag är medveten att den finns, att jag konstant vrida och vända på hur jag påverka tillvaron. Jag kan provocera så att leken inte fastna, eller observera för att förstå varför den har fastnat (eller verka ha fastnat) jag kan ta ett steg bakåt och låter barnen styr eller jag kan ta ett steg in och vara en del av leken - varje beslut jag fatta påverka leken. Så är fallet när barn finns på en institution. Och i Sverige har vi institutionaliserade barn från ett år fram till dom lämna gymnasium vid 18/19 - det är många år att dom finns i vuxenstyrd institutioner oavsett hur hård vi arbeta för att skapa en demokratisk miljö. En förskola har många fler barn och vuxna än familjen - det är mycket mer att hantera för barn och vuxna. Och även utifrån mina egna familjsituation kan jag se att antal barn påverka... jag har tre barn tillsammans med min man, min syster har ett barn med hennes man. Hennes barn har friheter som mina aldrig fått tillgång till (eftersom jag fick tvillingar första gången) - det har aldrig funnits en tid för mina barn när dom kunde gör vad som helst utan att det skulle påverka sina syskon... vi har varit helt enkelt tvungen att ta hänsyn till varandra... inte helt enkelt .. men mycket lättare än förskolan när det finns ännu fler barn att ta hänsyn till, att pedagogerna måste dela sin uppmärksamhet på ett likvärdig sätt. Ju mer barn desto mer disciplin - och det såg jag tydligt i Palestina där det finns 100 barn på en förskola och 4 pedagoger - det måste finnas ett slags självdisciplin bland pedagogerna om hur dom ska bemöta alla barnen samt tydliga regler om hur utrymmet (det fysiska och den sociala) borde användas så att det skapa trygghet och plats för lärande och lek.
Jag vill helst vara brutalt ärligt med mig själv och inse att jag har en otrolig makt över barnen... och måste bestämma hur ska jag använda den makt samt hur ska ge barnen befogenhet över sitt eget lek och lärande. Jag kommer tillbaka till filosofi med barn... det var en verktyg som gav mig makten att ge barnen befogenhet...

Säljö (2015) skriver att lärande inte är detsamma som undervisning. Han understryker att undervisning är målrelaterad och kan planeras genom läroplaner och dokument. Undervisningen kan också organiseras och genomföras på olika sätt. Även om goda villkor skapas för lärande behöver undervisning inte leda till lärande i kausal mening (s31)
Så här tänker jag också.. "learning is not the same as teaching" - det blir otroligt självklart på engelska - där teaching kommer från en person till en annan och kan ske om eleven/barnet vill ta emot den eller inte, medan learning handla om själva personen - den kan ske utan "teaching" eller med.  Det är därför jag vill fokusera på att underlätta lärande istället för undervisning... eftersom då är min fokus på hur barnen ta emot kunskap och erfarenheter, hur barnen skaffa färdigheter och utvecklas. Det betyder att jag måste ta del av forskning inom hjärnan och inlärning för att blir bättre på mitt jobb - neurovetenskap är så otroligt viktigt, särskilt när man fundera på att förskolan ska vara tillgänglig för alla och det finns många hjärnor som är "wired" differently. Jag har ett barn med autism undervisning i skolan är ytterst sällan tillgänglig för honom för att det aldrig verka tid för hans lärare att ta del av den forskning som finns - det är en konstant kamp because the teachers don't teach the way he learns.

Så som jag skrev igår, och igen idag... för mig undervisning måste handla om att göra kunskap, lärande och utveckling tillgänglig för barnen
Det är inte om man kan skapa undervisningsmoment som är roliga - men att bemöta barnen i sin glädje att lära och utveckla - att stödja den process, utmana den på ett lämpligt sätt - som en byggställning där barnet själv bygga sina egna erfarenheter och kunskap i ett lärande gemenskap.

 Didaktik är ett sammansatt begrepp som kan relateras till grupper av ord som didaskein, det vill säga undervisning, att peka ut något och -tik eller -ik, som är ändelser, som kan härledas från techne, den grekiska termen för skicklighet, konst, expertis, yrke, vetenskap, teknisk kunskap och så vidare. (s.32)
Jag bara giller bilden jag fick i mitt huvudet.. konsten att peka ut saker...  The art of pointing out stuff!!  som påminna av Rachel Carson..

 Thulin (2011) visar att förskolechefer inte alltid ger förskollärarna de förutsättningar som behövs för att genomföra sitt uppdrag och bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund. Förskolechefer och förskollärare gör också olika tolkningar av vad förskollärares ansvar innebär när det gäller innehåll, omfattning och genomförande. (s.33)
Som jag har redan skrivit detta är inte alltid lätt om man som förskolechef har inte själv förutsättningar för att kunna erbjuda det som behövs för att "bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund"... det behövs ett nytt sätt att driva förskoleverksamhet som likna skolan på det viset att förskollärare få samma möjlighet att planera utan barn (utan att det påverka antal barn/pedagoger som anses som viktig för att bedriva en förskola av högkvalitet). Genom att skriva om skollärare på det här viset säger jag inte att dom har tillräckligt med tid för att bemöta alla deras krav, men det är fortfarande mycket mer än vad förskollärare har tillgång till.

 Sju viktiga strategier karakteriserar undervisning i förskolan enligt Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013):
• variation som en grundläggande aspekt i barns lärande 
• betydelsen av lärandesituationens inramning – att utgå från ett lärandeobjekt och följa barns frågor och intresse samt att föra samtal på metanivå
• att utveckla möten och samordning mellan förskollärares och barns perspektiv 
• att utvidga sammanhanget från ett lokalt till ett expansivt språk 
• att utmana och stötta barnen i deras lärande 
• att vidareutveckla sitt eget kunnande inom en mångfald områden med syfte att stödja barns idéer och förslag 
• att synliggöra mönster och samband med syfte att stödja ett vidgat lärande (s.35)
Tre ord... FILOSOFI MED BARN...
jag tror att jag måste skriva lite mer ingående om hur filosofi med barn kan vara en viktig del av undervisning i förskolan.

 Jag avslutar dagens reflektioner... brought to you from Fotografiska idag...  eftersom med jämna mellanrum jag kommer hit för att fundera på hur man kan filosofera kring bilder med barn och hur det kan stimulera lärande  - kolla serien Philosophical Photos för tips och idéer kring just detta.

Imorgon kommer jag reflektera kring Del II. Perspektiv på undervisning i svensk förskola.

något mer att läsa om du är intresserad
What is the teacher's role? - skriven av Tom Bedard i USA som bygga fantastiska  sinnesbord för att underlätta barnens kunskap inhämtning, teoriskapande, lek, samspel osv osv...

No comments:

Post a Comment