Undervisning i förskolan - del 6.

Detta är den 6.e del av mina reflektioner kring Skolverkets "Undervisning i Förskolan"
den här delen reflektera kring det som Christian Eidevald, Ingrid Engdahl, Sofia Frankenberg, Hillevi Lenz Taguchi och Anna Palmer har skrivit.
Jag har sett att det finns likheter med mina reflektioner i del 5 kring lek och omsorg, så jag har valt att inte skriva om det igen här...

Det här inlägget fundera en del kring "original lärande" (som jag har skrivit om tidigare) och hur det kan kopplas till undervisning samt scaffolding.

Neurovetenskaplig teori ger stöd för att den här typen av ”översättningsprocesser” potentiellt utvecklar, inte bara barnets kreativa förmågor, utan även barnets språk- och tankeförmågor (Zelazo, 2015).  S . 85

detta påminna mig av hur jag beskriver "original learning " original lärande (som google vill översätta till originalundervisning). Om vi tolka undervisning som original lärande - så sker det hela tiden. Det handlar inte om lektioner, det hanglar om interaktioner med människor, med material, med naturen (inomhus och utomhus), med tiden, med sig själv osv som tillåter barnen lär sig naturligt och i sin takt. Det handlar om att skapa utrymme och tid för barnen att använda sina fantasier så att lärandet från en situation kan överföras till en annan. För mig jag tycker att det är viktigt att erbjuda barnen upplevelser  där dom kan skaffa erfarenhet, kunskap och inspiration och sedan ytterliga upplevelser och tid för att överföra allt detta i andra sammanhang - att kunna utveckla teorier, utveckla metoder, utveckla leken och utveckla kunskap osv...

Planerad undervisning innebär att förskollärare i förväg har ansvar för planeringen av aktiviteter eller iordningställandet av miljön. Ofta är den planerade undervisningen förankrad i hela arbetslaget inom ramen för en övergripande planering och ett problem som intresserar både barn och vuxna. Det kan handla om att förskolläraren i förväg har ordnat miljön eller att satt igång aktiviteter i syfte att erbjuda barn nya erfarenheter i ett nära samspel och dialog med vuxna. Syftet är att aktiviteterna ska leda till utveckling och ett expanderat lärande (Persson, 2015) utifrån varje barns förutsättningar i relation till läroplanens mål. Spontan undervisning utgörs ofta av handlingar som sker som svar på barns initiativ under fostran, omsorg, lek eller kreativt och estetiskt skapande. Vid dessa tillfällen fångas situationen upp av förskolläraren i stunden och kopplas, i tanke och handling, ihop med ett eller flera mål i läroplanen. Genom att använda olika stöttande strategier, som vi kommer att beskriva nedan, vägleds barnen i riktning mot läroplanens mål, alltid med utgångspunkt tagen i det individuella barnets erfarenhet, intresse och potential. s. 86

Den här beskrivning känns inte som det är en skillnad från förut - förutom att man nu använda ordet undervisning istället. Förut planerade man lärande aktiviteter för att "erbjuda barn nya erfarenheter i ett nära samspel och dialog med vuxna. Syftet är att aktiviteterna ska leda till utveckling och ett expanderat lärande" - men nu får aktiviteterna heter undervisning. En del av mig blir riktigt glad - för att jag verkligen gillar att stödja barnens lärprocesser genom att erbjuda aktiviteter, upplevelser och tillgång till kunskap - men samtidigt måste jag undra varför kalla vi samma sak för något nytt? Varför använder vi "skolord" för att tolka en förskoleprocess? Varför kan inte förskolan värderas för den pedagogiska formen som den är? 
Jag har ingen problem med undervisning som term om det är på det här viset... och det handla om ett förhållande med barnet - men inte alls om det börja likna undervisning som ske på skolan. Det är verkligen tydligt att undervisning i skolorna handla om lärare som fylla barnen med den kunskap och förmågor dom behöver för att klara av att få en betyg. Jag har tre egna barn i skolan - och även vald en skola som skrev att den var Reggio Inspirerad med hoppet att min son skulle vara delaktig på ett genuint sätt - men jag blev besviken. Barnens delaktighet är extrem kontrollerad - man ska delta på ett visst sätt inom undervisningen, man ska lära sig saker på ett visst sätt man måste uppnå vissa mål - men få aldrig den tid för att kunna göra det i sin egen takt... snart måste man alltid börja nästa uppgift, nästa moment... aldrig långsamt när det behövs, aldrig snabbare när det behövs...

 Det som skiljer förskolans utbildningsuppdrag från andra skolformers är att barnen i förskolan inte har individuella mål eller kunskapskrav som ska uppfyllas. Istället har förskolan mål att sträva mot. s. 82

Jag verkligen hoppas att fokus alltid blir förskolans förmåga att utvecklas och att bemöta alla mål - och att alla som arbeta inom förskolan kan särskilja undervisning i förskolan från undervisning i skolan.

Begreppet stöttande kommer från det engelska ordet scaffolding. Begreppet hjälper oss att synliggöra en rad olika små och viktiga handlingar som en förskollärare gör för att främja barns lärande och utveckling. För att beskriva dessa stöttandepraktiker tar vi utgångspunkt i Lev Vygotskijs (1978) teorier så som de utvecklats av bland andra Mascolo och Fischers (2015) i termer av samaktivt stöttande (coactive scaffolding). Det handlar om att i direkt anslutning till det barnet gör eller säger kunna utmana barnets förmåga på ett sätt så att det kan utveckla sina tankar och pröva att göra nya saker. Poängen är att stöttande alltid är en relationell och samhandlande ömsesidig process. Men även om den kan sägas gå i två riktningar samtidigt är det förstås ändå i förskolan den vuxne som ansvarar för att initiera och upprätthålla stöttandet. s. 87

Här blir det svårt för mig att se "scaffolding" som en del av undervisning... men jag är riktig glad att undervisning blir tolkad på det här sättet. För mig scaffolding handla mer om barnet som lär än den vuxna som undervisa - för att det handla om att skapa ett slags symbios med barnet - att barnet ska vara öppen till förslag och inspiration från pedagogen samtidigt som den vuxen måste vara öppen till barnets nuvarande utvecklingsstadiet, förstå vad barnet är nyfiken/motiverad av, hur mycket utmaning barnet klara av samtidigt som ta tiden att förstå barnets lärprocesser för att kunna anpassa stödet på ett lämpligt sätt.  Pedagogen måste göra detta på en individ och gruppnivå - eftersom man undervisa inte bara enskilda barn men också en grupp (divers grupp konstellationer). Vygotsky's ZPD är en del av "scaffolding" (byggställning... dvs barnet bygga på sitt eget lärande, vi stödja processen med upplevelser, bra miljö, tillgång till kunskap, interaktioner med andra, omvärld, material osv) - där barnen är en viktig del - dvs barnen lär varandra. Som pedagog "scaffolding" är som "främja" (facilitate) något som Bruner också diskutera (inspirerad av Vygotsky). Det jag lärde mi från filosofi med barn är hur den tränade mig som lärare att främja barnens egna tankar och deras lärprocesser - dvs scaffolding.
Scaffolding handlar om att bit för bit ta bort stödet fram tills barnet är självständig. För mig det är ett undervisandeförhållningssätt som har sitt fokus i barnet/eleven. Och självklart är det förskolan som ta ansvar för hela processen - men barnet är delaktigt.

Skollagen anger att barnen fortlöpande ska stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem (4 kap. 9 §). Detta förutsätter både de vuxnas medvetna handlingar och att barnen inkluderas i utformningen av verksamheten. Utbildning kan ses som en dubbelriktad process som bygger på respekt, nyfikenhet och omsorg, något som alla personal i förskolan ska arbeta med. s.82
 

andra länkar...
Scaffolding - how rules can be a part of the scaffolding of children's learning
Structure for Freedom - hur det är viktigt att vi pedagoger skapa en struktur för att skapa en frihet för barnen.